Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

GÄSTBLOGGANDE När Vanity Fair och andra tidskrifter låter olika gästredaktörer ta över ett nummer av tidningen höjer få på ögonbrynen. Men när Expressen lät några bloggare redigera kultursidorna tre fredagar rullade vågor av indignation genom yrkeskåren.

Denna text publiceras på dagens Expressen Kultur, som gästrecension av kultursidornas satsning i sommar där tre bloggkollektiv (Weird Science, Bokhora och Manolo) bjudits in som gästredaktörer på varsitt kulturuppslag. De olika artiklarna som ingick i bloggstafetten kan hittas här.)

Om någon ville fatta poängen med att Expressens kulturredaktion under sommaren lät tre bloggar gästredigera tidningens kultursidor behövde denne inte vänta länge. Redan dagen efter att bloggstafetten inleddes den 11 juli, med tv-bloggarna från Weird Science, publicerade Dagens Nyheters kultursidor enen ytterst illustrativ kommentar.

Med bubblande magsyra undrade DN-skribenten vad det var för NYTT med att skriva om tv, avfärdade innehållet som nördig namndroppning och avslutade med en varning till kulturkollegerna att inte ”kasta sig i armarna på nätet av blotta förskräckelsen” på det här sättet.

Ett par veckor senare, efter att satsningen avslutats, pustade kollegorna på Aftonbladets kulturredaktion ut, när allt var som vanligt i den kulturella örtagården, och undrade sarkastiskt om det hela möjligen var ett sätt att få läsarna att längta efter Expressens ordinarie kulturskribenter.

Gemensam för de kulturskribenter som kommenterat satsningen är att de förefaller så provocerade. En fråga bubblar hela tiden upp: på vad sätt skulle det här vara bättre och modernare kulturjournalistik?

Inte vet jag.
Så vitt jag vet har ingen påstått att det skulle vara det. Som med allt annat webbinnehåll av mer eller mindre journalistisk karaktär på bloggar och andra sociala medier är värdet istället ett annat: att det över huvud taget finns. Att det går att skapa egna, nya plattformar och lansera nya röster. Att man kan vara extremt smal och lyfta upp ämnen som försummas eller väljs bort på traditionella kultursidor. Att man kan vara extremt snabbrörlig. Att man kan samverka med sin publik och med andra bloggare. Och så vidare.

För de flesta kulturkonsumenter är denna nya mediemångfald något väldigt positivt, rent av en liten medierevolution. Och så bör även vi yrkesjournalister se på utvecklingen: inte som ett hot och något som rubbar ramarna för vår verksamhet.

Jag faller inte i korinter över Expressens Kulturs blogguppslag. Men jag ser två extremt tydliga och lovvärda signaler isatsningen:

* ett drag av ödmjukhet: ett sätt av redaktionen att signalera att den är medveten om att det finns en värld av läsvärd kulturjournalistik även utanför det egna elfenbenstornet.

* en vilja att bli bättre på att bevaka kulturyttringar på webben.

Det sistnämnda är kanske det allra viktigaste. Alltför många kulturredaktioner refererar och recenserar fortfarande lydigt nyutkomna papperstidskrifter, böcker och CD-utgåvor, men har dörren stängd för nya sajter, bloggar och mp3-släpp.

Nätet tar allt större del av vår medievardag (lika mycket som alla tidningar, tidskrifter och böcker tillsammans, enligt senaste Mediebarometern från Göteborgs Universitet); då förtjänar det också en tyngre viktning inom den pappersbundna kulturjournalistiken.

Fönstret mot bloggvärlden
borde öppnas betydligt oftare än bara tre sommarfredagar, Det finns ju mer än en särskriven sörja där, även om det inte verkar den allmänna uppfattningen bland vissa DN-skribenter…