Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

TV-BEGRAVNING SVT direktsänder 10-åriga Englas begravning och även om det går att förstår hur de tänker känns det som ett felaktigt beslut. Det är en fin linje mellan engagemang och exploatering och ju viktigare sakfrågan är, desto viktigare är det att medierna inte hamnar på fel sida.

I dagens tv-landskap finns det inte längre någon del av den privata sfären som är omöjlig att skildra. Folk föds, leker, går i skolan, bråkar, städar, bantar, har sex, tränar, skiljer sig, blir sjuka och dör i tv.

Men det finns ändå områden som kanske mår bäst av att bevara privata. Som en familjetragedi där en 10-åring rövas bort och mördas en liten bit från sitt hem.

Englas familj vill att begravningen i maj ska vara öppen för alla och har erbjudit SVT att sända direkt. SVT har tackat ja och nu blir det begravnings-tv, med Marianne Rundström som programledare. Med all säkerhet värdigt och väl genomfört.

Rätt eller fel? I går, innan SVT-beslutet offentliggjordes diskuterade Resumés Viggo Cavling (för) och journalisten Göran Rosenberg (mot) detta i radions Studio Ett.

Själv lutar jag mer åt Rosenberg, även om det är en komplex fråga. Självklart är det så att Englas död engagerat svenska folket och fått ett stark symbolvärde, ur vilket det förhoppningsvis kan komma något starkt och positivt. Parallellen är tydlig med den hedersmördade Fadime, vars minnesstund i Uppsala domkyrka både sändes av tv och besöktes av talman, ministrar, ärkebiskop och kronprinsessa. Högtiden blir en manifestation mot våldet och kränkningen.

Men den manifestationen går att åstadkomma utan att gå in i det mest privata i en tragedi som denna. Att familjen själv vill detta är inte ett tillräckligt argument: SVT måste ha en starkare publicistisk idé om varför de vill göra detta. SVT:s Per Yng säger till Dagens Media att ”detta låg i vårt intresse som förmedlare av strömningar och förändringar i det svenska samhället.” och jag är inte säker på att det räcker som förklaring.

De som drabbats
av tragedier ser ibland inte konsekvenserna av sin öppenhet mot medierna. Och det går aldrig att backa bandet. Då blir det extra viktigt att medierna själva vet pecis vad det är de gör.

Jag gråter också för Engla. Men detta är ett rum i sorgen som jag inte vill kunna bli insläppt i.