Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MOTSTÅND Så fort branschföreträdare ska diskutera bloggosfär och medborgarjournalistik görs det till en skråfråga, med ”amatörerna” som hot mot ”proffsen”. Jag är övertygad om att det i själva verket är tvärtom.

För ett par veckor sedan rasade den senaste debatten mellan yrkesjournalister och bloggosfär. Efter helgens Guldspade-utdelning, där Expressen fick pris för ett avslöjande som redan låg ute i bloggosfären, tog det fart igen.

I dag skriver Journalistförbundets styrelseledamot Pnina Yavari-Molin ett debattinlägg i Journalisten om ”farorna med medborgarjournalistiken”.

Så här skriver Yavari-Molin bland annat:

”När idén presenteras på redaktionerna talas
det om läsarmedverkan, att komma närmare användarna och knyta dem till
tidningen/mediehuset. Men det
handlar självklart om helt and­ra saker: drömmen att kunna producera
material utan att behöva anlita dyra och kritiska journalister lockar
många utgivare. Som journalist
och facklig representant finns det många skäl att oroas över
utvecklingen. Tanken att journalistjobb försvinner till förmån för
gratismaterial är självklart mycket bekymmersam.”

En klassisk defensiv hållning: kom inte och ta våra jobb. Den kan jämföras med det Yrsa Stenius brukar skriva om i Aftonbladet: att bloggandet sig kan leda till mindre kvalificerad journalistik.

Men det finns väldigt få belägg för att det här skråtänkandet stämmer. För det första handlar läsarmedverkan i de flesta fall inte om att spara pengar. Det är knappast så att medieföretagen kan plocka in folk från gatan för att göra samma jobb som de anställda journalisterna. Ja, Metro försökte med någon sådan modell, men insågs snabbt att den var hopplös.

Läsarmedverkan i olika former – från bloggflöde till användargenerat material – är komplement, inte konkurrens. Det kräver redaktörskap, engagemang och journalistisk idérikedom. Eller för att citera Rachel Sterne (News Assignment): ”How does a blog become journalism? By getting organized”.Redaktörshanden försvinner inte, den får bara nya arbetsområden.

Att enbart se på användargenerat material och bloggar som gratismaterial är att blunda för den stora möjlighet som finns i det här materialet. De medieföretag som blir bäst på att släppa in sin publik blir också bäst på att bygga engagemang hos läsarna, tittarna och lyssnarna. Vilket lägger grunden för en mer långvarig och djupare relation, som stärker mediernas särart. Respekt för publiken belönas, av publiken. Med den av Yavari-Molin så omhuldade trovärdigheten. Det är bra även för journalistiken. Den seriösa, kritiska, professionella journalistiken.Att inte släppa in publiken ökar bara klyftorna, vilket är av ondo för båda parter.

Och dessutom kan det vara rätt nyttigt att inse att journalisterna faktiskt inte är de enda som klarar av att bedriva relevant journalistik. Det kan även medborgarna emellanåt prestera.(Läs till exempel Terry McDermotts artikel ”Blogs can top the presses” i Los Angeles Times.)

Senaste inläggen