Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

PREMIÄR I dag avtäcktes sajten som oblygt lanserar sig som utmanare till Aftonbladet på nätet. Med nyhetsbilder, stenhårt tabloidtänkande och högt tempo som vapen ska Nyheter 24 nå lönsamhet redan inom ett år, enligt planen.

Uppdaterad

Kaxigheten saknas sannerligen inte när Nyheter 24 lättar på förlåten. Chefredaktören Aaron Israelsson bloggar om att konkurrenterna, läs Aftonbladet och Expressen, är ”trötta och lata” (Uppdatering: han har fått kalla fötter och strukit just det citatet efter att jag uppmärksammat det) – och grundarna Patrik Sandberg (vd) och Douglas Roos (ordförande) skriver i sin välkomsttext att Nyheter 24 ska tillfredsställa internetläsarnas behov på ett sätt som ”kvällstidningarnas webbutgåvor inte klarar av”. Djärvt – eller dumdristigt? Döm själva.

Så, vad är det vi får? Ungefär det här:

* Snabba nyheter (”deadline var tredje minut” är devisen, vilket bland annat löses genom ett febrilt rewrite-arbete, med referat av och länkning till andra sajters nyheter).

* Bilder (Nyheter 24 har nästan bara bildpuffar, massor av webb-tv/bildspel och undviker text så långt det är möjligt i införsäljningen av nyheterna. De låter också bilderna rotera på förstasidan enligt samma mönster som The Sun gör, Över huvud taget påminner det visuella intrycket på förstasidan väldigt mycket om The Sun, minus silikonmodellerna, men inklusive den starka tyngdpunkten på sport, spel, kändisar (”Janet Jackson nerspydd”) och mer eller mindre bisarra tabloidnyheter, som den här:

Till denna mix kommer också en hel del bloggar. Från start bloggar bland annat Quetzala Blanco och Eric Rosén, men det utlovas en hel del kändisbloggar framöver.

Bakom satsningen finns 20 journalister, som enligt programförklaringen ska pumpa ut 200 artiklar per dygn (här är det inte less is more som är principen, utan bara full gas). Enligt ledningen ska detta räcka för att locka läsare och annonsörer i en skala som ska göra sajten lönsam på månadsbasis redan hösten 2009.

Fan tro’t. I nuvarande konjunktur ska det nog mycket till om annonsörerna i stor skala ska göra det här till en ny huvudplattform, i synnerhet en sajt som så tydligt går ”downmarket”, på tabloidskalan. Från starten verkar det mest vara spelbolagen som lockats; vilket kanske inte är konstigt med tanke på Douglas Roos bakgrund på Ladbrokes.

Vilket på något sätt känns logiskt. För det här är gambling och risktagande på hög nivå.

Fast de har i varje fall dagens roligaste rubrik, så här långt:

Pär Nuder kräver presskonferens

Martin Jönsson

NEDLAGD På onsdag kommer holländska gratistidningen DAG ut med sitt sista nummer. Det är den sjunde tidningsnedläggningen på gratisområdet i Europa i år – och ett tecken om att marknaden konsolideras i allt snabbare takt.

Korrigerad

DAG har varit en av Europas snyggaste gratistidningar, med en form som kändes modern och tilltalande. Den lanserades våren 2007, på en marknad som redan då var en av Europas tuffaste. Där har Metro och de Telegraaf-ägda Spits utkämpat en hård batalj i många år – och i januari i fjol tillkom även ”kvalitets-gratistidningen” De Pers.

Detta avskräckte dock inte medieföretaget PCM och telekombolaget KPN, som stod bakom DAG, som en ambitiös gratis-syster till tidningen De Volkskrant. Tilltron till gratismarknadens tillväxt var ju något större i fjol, än den är just nu.

Men precis som i Sverige och Danmark blev det åtminstone en tidning för mycket. De Pers, som ägs av mediemiljonären Marcel Boekhoorn, har dragit ner på utgivningstakten, sagt upp personal, försökt ompositionera sig och lär även vara ute till försäljning – och DAG har försökt få kapitaltillskott, utan att lyckas. De båda har också sladdat på listan över antalet läsare. Medan Metro och Spits legat på 1,8-2 miljoner har De Pers ”bara” haft runt 800 000 och DAG legat sist med drygt 650 000. Den ekonomiska förlusten för tidningen var i fjol nära 100 miljoner kronor – och prognosen var inte bättre för 2008.

Därför dras nu i nödbromsen. Tidningen dör, men sajten – som även den håller hög kvalitet, bland annat när det gäller interaktiviteten – ska finnas kvar tillsvidare. (via Newspaper Innovation),

Det har länge ryktats om att Metro ska gå in i en strukturaffär i Holland, enligt den modell som gällt i Sverige och Danmark. Kanske blir det verklighet nu, med De Pers som den mest sannolika partnern.

Vilka nedläggningarna i år är? Punkt SE, Nyhedsavisen, Metro Xpress Kroatien, finska Uutislehti 100 (som gick ihop med Metro), schweiziska Heute, tjeckiska Metropolitni Expres och nu alltså DAG. Men tro inte att gratistrenden är över för det: det finns fortfarande drygt 125 gratistidningar på marknaden. (OBS: Tidigare angavs att även den holländska sporttidningen Sportwereld Pro, som nu lagts ner, var gratis. Den kostade dock 0,50-1 euro och ska därför inte räknas hit)

Näst på tur? Jag skulle knappast bli förvånad om det blir Murdochs The London Paper, som inte lär få lätt att dra till sig nytt kapital från ägarna. Men danska 24 Timer och De Pers ligger också risigt till.

Läs också:

14/9 Ännu en gratistidning läggs ner

Martin Jönsson

PUBLIC SERVICE-DEBATT I vilken utsträckning ska public service-tv konkurrera med kommersiell tv? Hur ”brett” ska public service.uppdraget vara? Vilka nya tjänster ska public service-bolagen kunna erbjuda i digitala medier?

Se där, några frågor som lär vara på tapeten i den europeiska mediepolitiska debatten i höst, när flera utredningar och rapporter inom EU är på väg in.
International Herald Tribune
skriver i dag om de stundande lobbybataljerna, mellan de olika public service-bolagen, EU och lobbygrupper som Association of Commercial Television in Europe.

Här hemma ligger debatten redan och väntar i inboxen på kulturdepartementet. Senast på tisdag ska alla remissvar på Rose-Marie Frebrans public service-utredning vara inne – och det är inte någon särskilt avancerad gissning att ganska många av remissinstanserna lär kräva just att public service-bolagens verksamhet ska bli smalare, snävare eller begränsade i formerna.

TV4 och alla andra kommersiella bolag lär gå hårt åt sponsringen och alla former av kommersiell verksamhet. Tidningsutgivarna lär hävda att lokal nyhetsförmedling på nätet slår mot lokaltidningarnas möjligheter att överleva. Och så vidare.

Det man kan vänta sig är en oväntat intensiv flod av remissvar, med ganska uppskruvat tonläge. Detta av tre skäl:

* Den försämrade konjunkturen skapar marknadsosäkerhet – och då ifrågasätts public service särskilt hårt.

* Osäkerheten kring vad regeringen vill göra med public service gör att många kritiker vädrar morgonluft och hoppas på kraftiga begränsningar. Propositionen i vår blir ju första gången som alliansen klargör sin politik kring public service, hittills har det bara varit middagstal utan förpliktelser.

* Frebrans utredning slog ner som hårdast just på det hon uppfattar som en tilltagande kommersialisering av SVT. Det köttbenet kastar sig konkurrenterna naturligtvis genast över.

När alla svaren är inne får vi titta närmare på dem och tolka läget. Men risken för en hätsk debatt är stor i den turbulens som råder i ämnet i hela Europa just nu.

Martin Jönsson

FRA Regeringen har ända sedan i somras drivit tesen om att ”alla tjänar på att debatten om FRA lägger sig”. Men det gjorde den inte, istället drev den fram en radikal omgörning av lagförslagen. Och det är inte säkert att de nya digitala opinionsbildarna nöjer sig med det.

Nu faller debatten”, konstaterade försvarsminister Sten Tolgfors efter gårdagens nya FRA-förslag, med förändringar i 15 punkter. Expressen slår till med rubriken ”FRA-kriget är över” på nyhetsplats, även om tidningen också innehåller ett debattinlägg på sidan 4 där folkpartisterna som stöder det omgjorda FRA-förslaget kallas för svikare.

Är det då färdigdebatterat om FRA? Det är inte så säkert. Självklart lär intensiteten i frågan nu avta, men den här debatten har inte följt den normala politiska och mediala dramaturgin och kan därför inte punkteras bara för att den politiska processen nått en slutpunkt. De mest regeringskritiska rösterna i bloggosfären gör inte vågen, trots att förbättringarna av lagen är av så avgörande kvalitet jämfört med det förslag som var uppe till omröstning i juni.


Juristen Mark Klamberg skrev i sin blogg i går kväll ett lakoniskt ”Godnatt”. Han konstaterade där att han inte är nöjd och att han nu lämnat alla sina uppdrag i folkpartiet. Bloggen Opassande sammanfattar en del av bloggreaktionerna och frågorna i ett inlägg – och konstaterar ett annat, med kluvna känslor att ”det känns inte som att vi vann”.


Men politiken rymmer sällan totala segrar; jag vet inte ens hur en sådan skulle definieras för att tillfredsställa alla FRA-kritiker. Det viktiga är istället att peka på att FRA-frågan varit en milstolpe när det gäller digital opinionsbildning på gräsrotsnivå. Bloggbävningen med dess tiotusentals inlägg, upprop, aktivistgrupper, grävande och dokumentation har bidragit till att förändra såväl debatten som sakfrågan.

Den har också lett till att politiken blivit mer personligt ansvarstagande: även om partipiskan vinit har de enskilda rösterna i kammaren fått mycket större utrymme än i tidigare debatter.

Regeringen har tvingats lyssna, den har inte kunnat avfärda röster som den och andra politiker tidigare inte ansåg sig behöva bry sig om ur, ett realpolitiskt perspektiv. Det är, i sig, en sensation.

Och politikerna, oavsett blocktillhörighet, kommer att, även fortsättningsvis, ha bloggosfärens ögon på sig i frågor som gäller personlig integritet. Den debatten lär inte falla och det är naturligtvis den största vinsten med hela den här stormen.

Läs också:

18/9 Klara siffror om bloggosfärens betydelse

8/7 Bloggosfärens betydelse biter sig fast

18/6 FRA_frågan speglar en medierevolution

Martin Jönsson

OMGÖRNING I dag avtäcker de nya kulturcheferna Karin Magnusson och Åsa Linderborg Aftonbladets nya kultursidor, formgivna av David Nyman. Och ingen kan väl säga något annat än att det behövdes?

Omgörningen av Aftonbladet Kultur är en av Tidningssveriges mest välbehövliga och efterlängtade. I ett läge där det förts en rätt hätsk debatt om kulturjournalistikens roll – ni vet, allt det där om högt, lågt, förflackning och elfenbenstorn – känns det väldigt vältajmat med ett större omtag för just den här bastionen.

Aftonbladet Kultur har, mer än kanske någon annan kultursida, lidit av en formkonservatism och förutsägbarhet, både vad gäller innehåll och uttryck. Man har fått sin Pilger, Klein och Fisk med viss regelbundenhet, vilket självklart haft sitt värde för den som inte läser utländska tidningar, och en såväl politisk som ämnesmässig pålitlighet i leveransen av läsvärt kulturmaterial. Men det har alltför sällan hettat till; sidorna har inte haft samma närvaro i samtidsdebatten eller förmåga att engagera, via såväl skribenter som uttrycksformer, som exempelvis Expressens kultursidor haft.


Men nu storstädas det. Pilger har fått sparken, det har kommit in mer luft och ljus och David Nyman har försökt skapa sidor med ”bibehållen tyngd, men en mer modern ton”, enligt dagens programförklaring. En syresättning, helt enkelt, även om de mest kritiska säkert lär fnysa åt att det handlar om en spruta botox och att det var bättre förr, som det alltid varit i de kulturkonservativaste kretsarna

Hur det kommer att bli till vardags återstår att se. Till dagens premiär får vi nämligen inte bara de två ordinarie kultursidorna utan också en 16-sidig kulturbilaga med anledning av Bokmässan, med bland annat en uppslagsrecension av Åsa Linderborg om Liza Marklunds deckarproduktion.


Men om man ska döma av kulturuppslaget i dag ser det lovande ut. Ett tydligt val och en tydlig närvaro i tiden, när Peter Kadhammar skriver klokt och självrannsakande om den mediala skolmassakerdramaturgin. Påfallande likt ett kulturuppslag i Expressen, kanske, men i det här sammanhanget får det nog ses som beröm.

Martin Jönsson

TIDNINGSKÖP 560 miljoner. Så mycket får danska Söndagsavisen betalt för bolaget Gratistidningar i Sverige, Gisab, som ger ut Mitt i-tidningarna i och runt Stockholm. I ett läge då gratistidningsmarknaden vacklar på många håll får det sägas vara väldigt bra betalt.

Korrigerad

Det har, sedan i våras, talats om en prislapp på 600-700 miljoner kronor när danskarna skulle sälja Gisab: en av få delar av deras tidningsimperium som går med vinst just nu. Gisab redovisade i fjol en vinst på 40 miljoner, på en omsättning på 330 miljoner – och har fortsatt gå bra även under 2008.

Men sedan i våras har det som bekant hänt en del. Punkt SE och Nyhedsavisen har lagts ner – och konjunkturläget och kreditmarknaden blivit betydligt kärvare. Eftersom försäljningen av Gisab drog ut på tiden var det därför många som misstänkte att det inte skulle bli någon affär, då Söndagsavisen inte skulle kunna få ut ett pris som de var nöjda med.

Men nu har Stampen-gruppen och deras dotterbolag VLT öppnat börsen nästan hela vägen. De betalar 400 miljoner för två tredjedelar av aktierna i Gisab i ett första skede – och lovar att köpa resten för 160 miljoner, plus ett tillägg baserat på resultatet, i början av 2011. Ett köp delvis på avbetalning alltså, vilket är ett sätt för Stampen att inte alltför snabbt höja sin skuldsättningsgrad.

Den totala prislappan blir alltså 560 miljoner, plus växel. Det kan jämföras med den miljard som Metro Sverige värderades till i vårens affär då Schibsted köpte in sig i det bolaghet. För dessa pengar får Stampen/VLT 31 Mitt i-tidningar, plus tidningarna Örebroarn, Smé-Journalen, Strängnäs-Journalen och Södertäljeposten – och även direktreklamdistributören S-Post.

Stampen tillhörde förhandsfavoriterna till ett köp. Det som talade emot dem var framför allt två saker:

* att de redan gjort en rad storaffärer de senaste åren (först 1,8-miljardersköpet av Centertidningar 2005, sedan hela omstruktureringen av landsortspressen i fjol, följt av utköpet av VLT från börsen i år) och möjligen närmat sig gränsen för hur mycket de mäktar med att växa.

* att det inte finns så starka synergier för Stampen som det kunde ha funnits för Bonnier, som redan har DN, Expressen och City i Stockholms-regionen. Stampen/VLT kan slå ihop Mitt i Täby och Mitt i Danderyd med sin egen Täby Danderyd Tidning, men annars handlar det mest om att stärka sin gepgrafiska närvaro i Stockholmsregionen, inte om att kombinera affärer.

Varför köper då Stampen/VLT?Här är några förklaringar:

* Det är en välskött, lönsam tidningsgrupp, som agerar på en marknad som inte är lika sårbar som den renodlade storstadsmarknaden.

* Hyperlokala medier, som Mitt i-tidningar, tillhör den medietyp som nästan alla analytiker tror på i framtiden – och eftersom Mitt i nu börjat stärka sin närvaro även på nätet har de goda möjligheter att öka intäkterna.

* Geografiskt sett är det en naturlig förlängning av Stampen/VLT:s maktbälte i Mälardalen – och en kil in mot Stockholms-marknaden, vilket försvårar för Bonnier/Schibsted om de skulle visa några ambitioner att expandera utanför stadskärnan.

* Bolagen känner varandra sedan tidigare: de samarbetade för fem år sedan kring gratissatsningarna 7 Dagar i Göteborgs-regionen.

Med affären stärker Stampen sin position som Sveriges största och mest lönsamma tidningsföretag. Det är inte Bonnier som är störst längre, utan Tomas Brunegårds och familjen Hjörnes alltmer expansiva nätverk.

Läs också:

28/8 Nu tjänar Stampen mest i Tidningssverige

12/5 Det gick inte att ta betalt i Täby/Danderyd

16/4 Hyperlokalt nät trissar upp priset

Martin Jönsson

MEDIEMÅNGFALD I går fick EU-parlamentet backa om möjligheten att stänga av nätanvändare, i beslutet om telekompaketet. I dag gick förslaget om åtgärder rörande mediemångfald igenom – men först efter att det rensats från de mest kontroversiella inslagen.

Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning fick kraftig bakläxa på sitt betänkande i juni om Mediekoncentration i EU. Förslag om replikrätt i bloggar och krav på bloggande under öppen identitet väckte kraftigt motstånd i debatten, påeldat av uttalanden från den estniska parlamentarikern Marianne Mikko (s) om om att ”bloggare kan förorena cyberrymden” och att det är viktigt att rensa upp och lägga grunden för högre kvalitet på blogginnehållet.

När betänkandet i dag kom upp till omröstning i parlamentet var det därför hårt tuktat från det mesta som kan tolkas som registrering och styrning av bloggandet. Det enda som fanns kvar i den vägen är en formulering om att parlamentet vill ha en ”öppen diskussion om bloggarnas ställning”.

Så här står det ordagrant på parlamentets hemsida:

”Det tidigare betänkandet föreslog att, i rättsligt hänseende, likställa bloggar och webbplatser baserade på användargenererat med andra former av offentliga yttranden. Denna hänvisning är nu struken. I den antagna texten slår ledamöterna fast att ”bloggar är ett viktigt nytt bidrag till yttrandefriheten och blir ett allt vanligare medium för verksamma i mediebranschen och privatpersoner” och ”uppmuntrar till en öppen diskussion om alla frågor som rör bloggarnas ställning”.”

Vad den där formuleringen om bloggarnas ställning kommer att betyda i praktiken är förstås omöjligt att avgöra. Men det förefaller betydligt mer harmlöst än Mikkos och utskottets första bredsida, som ju hade inneburit en direkt attack mot den mediemångfald parlamentet säger sig vilja förespråka.

Läs mer om ,telekompaketet och mediemångfaldsarpporten på Europaparlamentets hemsida och hos Henrik Alexandersson och Andreas Sjölander.

Läs också:

4/9 Än finns tid att stoppa bloggkontrollen

Martin Jönsson

RAPPORTURSÄKT Chefen för SVT Rapport ber tittarna ursäkt om de känt sig vilseledda av rapportering om vad Carl Bildt sagt om diktaturer och FRA. Se där, en intressant lektion i hur det nya direktkommunicerande medielandskapet fungerar.

Uppdaterad (se längst ned)

Hade Bildt segrat mot Rapport utan sin blogg? Den frågan ställer debattsajten Newsmill i dag – och ber läsarna svara, i debattartikelform. Ingen har gjort det så här långt. Kanske för att svaret är så givet.

Nej. Såklart inte.

Det ”diktatur-bråket” mellan Bildt och Rapport handlat om är inte om vad han sagt, utan om hur man ska tolka vad han sagt, angående FRA, underrättelseinformation och samarbete mellan olika stater. Bråket kulminerade i ett redan klassiskt inslag i Studio Ett, som kan avlyssnas här.

Rapportchefen Morgan Olofsson har nu medgett att Rapport över- eller feltolkade Bildts uttalande, i en offentlig ursäkt till honom och tittarna. Något som Bildt belåtet välkomnar här.

På den gamla 1.0-tiden då medierna hade tolkningsföreträde hade det varit SVT:s version som gällt. Bildt hade kunnat bråka om detta med SVT och eventuellt i konkurrerande medier, men dels hade det varit svårt att få rätt, dels hade publiken haft begränsade möjligheter att göra en egen bedömning.

I den interaktiva webb 2.0-världen finns det hela tiden möjlighet till second opinions och direktkommunikation med läsarna. Det går att påtala fel, detaljgranska uppgifter, bedriva kampanj och komma med avvikande uppfattningar, oavsett om man är direkt berörd eller bara en engagerad läsare.

Carl Bildt har, ända sedan han lanserade sin blogg, utnyttjat det maximalt. Det har också kändisar som Niklas Strömstedt eller personer som oförskyllt hamnat i mediernas epicentrum, som Englas mamma, börjat göra. Då blir det svårare att ha löpsedlar som säger sig veta hur det är; när alla kan gå direkt till den omskrivna källan och få deras version.

Det innebär inte automatiskt att man ska tro på deras versioner; sista ordet eller den som skriker högst vinner inte alltid. Men det finns naturligtvis en enorm poäng i att det nu är upp till läsaren att själv avgöra, utifrån de olika versioner som finns på bordet.


Att Bildt vann i det här fallet beror på att han utnyttjar denna nya mediedramaturgi skickligast. Genom att fokusera på de detaljer där han anser att SVT gjort fel slapp han att prata om andra inslag i FRA-historien. En Wag the Dog-strategi som SVT gav honom möjlighet att utnyttja maximalt, genom att de var så fastlåsta vid sin traditionella hantering av ämnet.

Istället för att medge att de övertolkat stod SVT fast vid sin version. De lade ut ett längre klipp ur intervjun på sin sajt, men eftersom även detta klipp var redigerat (med ett tvärt klipp just efter diktaturuttalandet) kvarstod misstankarna om att det rörde sig om en busklippning.

Om SVT redan från början, samtidigt som dokumentären om FRA sändes, lagt ut hela intervjumaterialet oklippt hade de sluppit den diskussion. Men det är tyvärr alldeles för få medier som är beredda att göra det och som använder sig av den strategin proaktivt. SR gjorde det skickligt, med sin Kris i skolan-serie, och fler följer förhoppningsvis efter. Genom att ge alla insyn i exakt hur ett journalistiskt arbete vuxit fram stärks förtroendet för slutresultatet.

Carl Bildt uttrycker det så här på sin blogg:

”Det inträffade visar vikten av att reagera när media begår övertramp – liksom det visar att det trots tendenser till ofelbarhetsmyt också finns en konstruktiv intern diskussion i media. Kanske blev Sverige lite, lite bättre av denna lilla dispyt.”


Jag skulle inte riktigt uttrycka det så. Snarare som att Rapport fick lära sig en läxa. Men diskussionen om vad Sverige kan göra med FRA-insamlat material lär knappast sluta med denna ”lilla dispyt”.

Uppdatering: sedan detta inlägg skrevs har Isobel Hadley Kamptz skrivit på Newsmill om bloggaren Bildts seger mot gammelmedia. Läs inlägget här.

Martin Jönsson

WEBB-TV Att SVT lanserar en ny kanal för högupplöst webb-tv är inte bara av intresse för tekniknördar, utan en strategiskt viktig satsning för att fortsätta ta andelar på den snabbt växande webb tv-marknaden, precis som de tidigare satsningarna på direktspelande nyhetssändningar (Playrapport) och barn-tv on demand (Bolibompa Play). Webben är public service-televisionens framtid – och det verkar som att de förstått det.

I dag lanserar SVT sitt nya format för högupplöst webb-tv för dramaserier: SVT Play Prima. Det ser, vid en första bedömning, imponerande snyggt ut. SVT har lärt sig av Joost och andra vikten av att förpacka webbmaterialet på ett sätt som kan matcha de snyggaste plattformarna.

SVT sitter på en del extremt värdefulla tillgångar när det gäller webb-tv:

* Ett gigantiskt arkiv

* Rättigheter för livesport

* Stora nyhetsredaktioner som kan sända direkt

* Svensk dramaproduktion

* Sändningar som är gratis, utan inledande reklaminslag

Det som begränsat bolaget har framför allt varit rättighetsfrågan, som gjort att många serier laddats ner olagligt. Ju fler dramaserier de nu kan få ut på nätet direkt – i en bildkvalitet av HD-karaktär – desto bättre rustade står de för att locka till sig tittarna direkt.

Webb-tv är helt enkelt SVT:s bästa möjlighet att locka till sig de tittargrupper de förlorat eller håller på att förlora via traditionell tv – och därmed det bästa sättet för public service att förbli relevant i ett alltmer nischat kanalklimat. Satsningarna på webben drar också en del nya kostnader, men SVT-ledningen gör helt rätt i att prioritera dem.

Det händer, som jag skrev i helgen, väldigt mycket med webb tv-utbudet just nu. Nya aktörer lanserar pay per view och nischade satsningar – och TV4 står i startgroparna för en omfattande satsning på gratis, men reklamfinansierad webb-tv.

Att då göra ännu mer material gratis, med hög bildkvalitet och utan reklam, är onekligen ett starkt motmedel.

Läs också:

20/8 Webb tv-köparna blir alltmer kräsna

Martin Jönsson

BUDGETEN Regeringens budgetproposition väger ungefär lika mycket som det nya praktverket om Ingmar Bergman – runt 6 kilo. Men nyheterna på det mediepolitiska området väger lätt som en fjäder.

Ingen lär väl ha haft särskilt stora förväntningar om nyheter på medieområdet i årets budget. Men även med det perspektivet är det påfallande tunt i det som meddelas från kulturdepartementet.

En sak som saknas är självklart det utlovade avskaffandet av reklamskatten. Beslutet om att ta bort skatten togs redan 2002 av riksdagen, men efter det har det bara blivit modifieringar av den, inget avskaffande. I somras lovade kulturministern och alliansens övriga mediepolitiska företrädare i endebattartikel att avskaffandet var på gång. De hade dock glömt bort att förankra detta hos finansminister Anders Borg och när han fick frågan, i Almedalen kort därpå, var han total avvisande. ”Det finns det inget utrymme för i höstbudgeten”, klargjorde han då.


Och så blev det. Borg skriver visserligen att det är ”viktigt att reklamskatten avskaffas”, men att regeringen prioriterar skattesäånkningen som ökar antalet varaktigt sysselsatta, som jobbskatteavdraget och sänkt företagsskatt, framför reklamskatten. Vilket möjligen är att jämföra äpplen och päron lite får långt.

I övrigt? Inte mycket. Budgeten sammanfattar de pågående utredningar som finns, om bland annat kommersiell radio och en översyn av radio- och tv-lagen, och om den kommande public service-propositionen. Därutöver finns bara några få punkter där regeringen ska ”återkomma”. Bland dem:

* digital distribution av radio (japp, DAB, igen)

* icke-kommersiell närradio och lokal-tv

* Granskningsnämndens verksamhet


Regeringen lovar också att inleda arbetet med en översyn av mediekoncentrationen: något den tvingats till efteromröstningsblamagen i riksdagen i våras. Men det anges fortfarande inte hur omfattande denna översyn ska bli.

Sedan sägs inte mer. Mediepolitiken förblir alltså området som icke är när det gäller en samtrimmad allianslinje.

Läs också:

29/6 Reklamskatten måste få en deadline