Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MILJARDAFFÄR Varför betalar MTG nära sex miljarder för Bulgariens näst största tv-bolag? Det undrar marknaden, som sänkt bolagets börskurs med drygt elva procent efter beskedet om storförvärvet i morse. Svaret kan formuleras kort: högre marginaler och snabbare tillväxt.

Central- och Östeuropa blir en allt viktigare del av MTG:s verksamhet, i synnerhet på tv-området. I fjol var omsättningen där 36 procent av omsättningen i Norden och tillväxttakten väsentligt högre. När MTG kom med sin delårsrapport för andra kvartalet i förra veckan visade Central- och Östeuropa starkare tillväxt än under årets första tre månader och bidrog med nästan en femtedel av bolagets vinst.

På sikt ska det bli betydligt mer än så. Enligt de nya strategiska mål som MTG presenterade förra sommaren ska verksamheten i Central- och Östeuropa generera ett högre resultat än resten av Viasat Broadcasting senast 2011 och ha en nettoomsättning på minst 5 miljarder kronor; mer än dubbelt mot vad den är i dag. Totalt sett ska bolaget ha en rörelsemarginal på 20 procent, oräknat intresseposten i ryska CTC Media.


Det kräver expansion via förvärv på marknaderna med störst tillväxtpotential, vilket förklarar dagens storköp i Bulgarien, av Nova Televizija – det största köpet i bolagets historia, med en prislapp som är dubbelt så stor som när Bonnier tidigare i åpr köpte Canal Plus. Med köpet kan MTG sägas ha kommit halvvägs på sin ambitiösa resa i regionen, med drygt tre år kvar. I fjol köpte MTG det mindre tv-bolaget Balkan Media Group (Diema), med fyra kanaler i Bulgarien.

Bulgarien är långt ifrån någon av de största tv-marknaderna i regionen, men växer desto snabbare. Marknaden för tv-reklam i Bulgarien ökade i fjol med drygt 30 procent och beräknas fortsätta öka med 20-30 procent de närmaste åren, att jämföra med Norden, där reklammarknaden väntas nå konjunkturkrönet redan i år, för att falla tillbaka något under 2009.


Expansionstakten i Bulgarien lockar till sig allt fler aktörer: tidigare i veckan köpte Central European Media Enterprises, CME, in sig i två mindre bulgariska tv-bolag, för en dryg miljard.

Nova Televizija är betydligt större – och lönsammare. Bolaget, som ingår i Kyriakou-ägda Antenna Group, var en av de första privata tv-stationerna i Bulgarien. De omsatte i fjol 400 mkr och gjorde ett resultat på 183 mkr. Bolaget är näst störst på den kommersiella tv-marknaden i Bulgarien, och hade en vinstmarginal på drygt 45 procent. Profilen påminner en del om Viasats, med en stor andel sport och underhållning, inklusive de bulgariska versionerna av Big Brother och Vem vill bli miljonär.


Den kraftigt negativa börsreaktionen på förvärvet kan möjligen tolkas som att marknaden hellre hade sett att MTG skulle använda sin nettokassa till att öka sitt 36-procentiga ägande i ryska CTC, vilket rysk press spekulerat om den senaste veckan. När MTG sålde det ryska tv-nätverket DTV till CTC i våras gjorde bolaget en nettovinst på 1,9 miljarder och Hans-Holger Albrecht har tidigare signalerat att han gärna skulle ta över en ännu större andel i CTC.

Det hade möjligen förbättrat resultat mer på kort sikt för MTG, eftersom CTC-innehavet redan bidrar till bolagets årsvinst med 461 miljoner , vilket är mer än vad det bulgariska bolaget omsatte i fjol. Men på sikt är det sannolikt betydligt mer strategiskt viktigt för MTG att ha en stark position på fler marknader i Central- och östeuropa – och att kunna skapa starkare synergier i de bolagen, både produktions- och innehållsmässigt.

Det motiverar möjligen den höga prislappen. Även om analytikerna tycks svåra att övertyga.

Martin Jönsson

GÄSTBLOGGANDE När Vanity Fair och andra tidskrifter låter olika gästredaktörer ta över ett nummer av tidningen höjer få på ögonbrynen. Men när Expressen lät några bloggare redigera kultursidorna tre fredagar rullade vågor av indignation genom yrkeskåren.

Denna text publiceras på dagens Expressen Kultur, som gästrecension av kultursidornas satsning i sommar där tre bloggkollektiv (Weird Science, Bokhora och Manolo) bjudits in som gästredaktörer på varsitt kulturuppslag. De olika artiklarna som ingick i bloggstafetten kan hittas här.)

Om någon ville fatta poängen med att Expressens kulturredaktion under sommaren lät tre bloggar gästredigera tidningens kultursidor behövde denne inte vänta länge. Redan dagen efter att bloggstafetten inleddes den 11 juli, med tv-bloggarna från Weird Science, publicerade Dagens Nyheters kultursidor enen ytterst illustrativ kommentar.

Med bubblande magsyra undrade DN-skribenten vad det var för NYTT med att skriva om tv, avfärdade innehållet som nördig namndroppning och avslutade med en varning till kulturkollegerna att inte ”kasta sig i armarna på nätet av blotta förskräckelsen” på det här sättet.

Ett par veckor senare, efter att satsningen avslutats, pustade kollegorna på Aftonbladets kulturredaktion ut, när allt var som vanligt i den kulturella örtagården, och undrade sarkastiskt om det hela möjligen var ett sätt att få läsarna att längta efter Expressens ordinarie kulturskribenter.

Gemensam för de kulturskribenter som kommenterat satsningen är att de förefaller så provocerade. En fråga bubblar hela tiden upp: på vad sätt skulle det här vara bättre och modernare kulturjournalistik?

Inte vet jag.
Så vitt jag vet har ingen påstått att det skulle vara det. Som med allt annat webbinnehåll av mer eller mindre journalistisk karaktär på bloggar och andra sociala medier är värdet istället ett annat: att det över huvud taget finns. Att det går att skapa egna, nya plattformar och lansera nya röster. Att man kan vara extremt smal och lyfta upp ämnen som försummas eller väljs bort på traditionella kultursidor. Att man kan vara extremt snabbrörlig. Att man kan samverka med sin publik och med andra bloggare. Och så vidare.

För de flesta kulturkonsumenter är denna nya mediemångfald något väldigt positivt, rent av en liten medierevolution. Och så bör även vi yrkesjournalister se på utvecklingen: inte som ett hot och något som rubbar ramarna för vår verksamhet.

Jag faller inte i korinter över Expressens Kulturs blogguppslag. Men jag ser två extremt tydliga och lovvärda signaler isatsningen:

* ett drag av ödmjukhet: ett sätt av redaktionen att signalera att den är medveten om att det finns en värld av läsvärd kulturjournalistik även utanför det egna elfenbenstornet.

* en vilja att bli bättre på att bevaka kulturyttringar på webben.

Det sistnämnda är kanske det allra viktigaste. Alltför många kulturredaktioner refererar och recenserar fortfarande lydigt nyutkomna papperstidskrifter, böcker och CD-utgåvor, men har dörren stängd för nya sajter, bloggar och mp3-släpp.

Nätet tar allt större del av vår medievardag (lika mycket som alla tidningar, tidskrifter och böcker tillsammans, enligt senaste Mediebarometern från Göteborgs Universitet); då förtjänar det också en tyngre viktning inom den pappersbundna kulturjournalistiken.

Fönstret mot bloggvärlden
borde öppnas betydligt oftare än bara tre sommarfredagar, Det finns ju mer än en särskriven sörja där, även om det inte verkar den allmänna uppfattningen bland vissa DN-skribenter…

Martin Jönsson

WEBBNYTT Efter någon dags surfande på en rad nya mediesajter är det framför allt en fråga man ställer sig: måste alla nya webbsatsningar döpas till något på bebisspråk?

Eller vad sägs om dessa

Gloo är den pinfärska webbtv- satsningen från SvD/Aftonbladets ägare Schibsted. Här kan man beställa och se tv-serier till rimligt lågt styckpris; ännu inte så många, men det lär fyllas på stadigt. Om det blir ett konkurrenskraftigt alternativ till gratistjänsterna Joost/Hulu och Bonniers betalsajt Anytime återstår att se. Just nu funderar jag mest på vem som tyckte att ”Gloo nu” är ett bra namn på en tv-sajt. Och de där ögonen i loggan påminner väldigt mycket om urpsrungsloggan till Bonniers portal Koll. Byrå-recycling?


Kanskehar den döpts av någon som tänkt i samma banor som Google med nya satsningen Knol? Knol, som i ”knowledge”, eftersom detta är en hoppfull Wikipedia-dödare, än så länge dock endast med marginell wiki-känsla. Den som döpte sajten glömde dock att surfa in på adressen knol.com och kolla om den var ledig. Det var den inte: den ägs av en holländsk dammsugetillverkare…

Den som döpt nya mikrobloggsajten Blippr har uppenbarligen sneglat på succén för fotosajten Flickr. Men i det här fallet är jag beredd att förlåta, för Blippr är en briljant idé. Den påminner om Twitter och Jaiku, men är helt ägnad åt recensionsverksamhet. Vad tyckte du om nya Batman-filmen eller nya Primal Scream? Skriv max 160 tecken till Blippr och fyll på läsarrecensionsarkivet. Kan bli riktigt stort.

Martin Jönsson

TIDNINGSUTVECKLING Innovation i högre tempo är tidningsföretagens enda sätt att vända krisen. Och hårt prövade tidningschefer är snabba att låta sig inspireras av det andra gör bra.

Den amerikanska tidningsbranschens problem fortsätter att tillta. Den senaste tiden har flera av de största amerikanska tidningskoncernerna blivit massakrerade på börsen och nått all time low i värde (läs mer på WAN:s blogg). Det har bland annat fått Tribunegruppens ägare Sam Zell att tala högt om nya kraftiga nedskärningar, trots att han bara för ett halvår sedan öppet motsatte sig det.

Men, det finns något gott i krisen. Exempelvis att alltfler tidningsföretag blir allt mer benägna att experimentera med nya satsningar och arbeta mer aktivt med tidningsutvecklingen över huvud taget, på alla plattformar.

Hos New York Times på webben har läsarna i dagarna kunnat ställa frågor till tidningens webbutvecklingschef Marc Frons. Han berättar den en hel del intressant om tidningens innovationsarbete, bland annat att NYT i höst kommer att lansera det de kallar Extra på samtliga avdelningar på nätet. Det innebär att artiklar på sajten kompletteras med länkar till vad både bloggar och andra mediesajter rapporterar i samma ämne. Otänkbart bara för något år sedan – och fortfarande så för många mediesajter – men självklart ett smart drag för den som vill ge sina läsare den bästa totalbilden och översikten på ett ställe. Att låtsas att internet börjar och slutar hos en själv har aldrig varit en smart idé.

(Läs också i New York Times om några som tror att det är mobilen som är den stora framtidslösningen för tidningsföretagen; en tes jag inte är lika övertygad om…)

Några andra som är skickliga på tidningsutveckling återfinns på Editor’s Weblogs årliga lista över 10 tidningsföretag som ”do things right”.

Här återfinns, till exempel:

* lokaltidningen i Milwaukee som håller sig med en tio journalister stark grävgrupp

* USA Today för deras satsning på en community för amerikanska kryssningsturister (!). Extremt ambitiöst, dessutom.

* Las Vegas Review Journal, som lanserat en rad jobbsökarsajter för specifika branscher och kraftigt ökat platsannonsintäkterna

* The Times i Illinois som satsat på ett riktigt bra lojalitetsprogram för prenumeranter

* Independent i Santa Barbara, som lyckats med konststycket att lansera en ny tidning i rådande branschkris

Krisen i tidnings-USA är extremt allvarlig – och alla lär inte överleva. Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder – och det finns alla skäl att se och lära av de bästa exemplen.

Läs också:

27/7 Medierna måste bli bättre på att lyssna

Martin Jönsson

SOMMARSUMMERING Semestern är över för min del och det är läge att plocka upp några trådar från sommarveckorna som gått. Det här var, så här långt, sommarens:


Korrigerad

ETIKCIRKUS:

News of the World vs Max Mosley

Säga vad man vill om F1-hövdingen Max Mosley, men slåss mot pressen, det kan han. När söndagstabloiden News of the World publicerade bilderna på Mosley (son till gamle fascistledaren Sir Oswald Mosley, bekant från Elvis Costellos Less than zero, om ni minns den) i en ”nazi-orgie” med ett gäng dominatrixer i ändamålsenlig utstyrsel vägrade han avgå och göra en pudel. Istället hävdade han att det var ”en privat fest”, att NotW:s publicering var ett intrång i privatlivet, stämde tidningen – och vann förtalsmålet i London’s High Court. Nu talas det om krav på mångmiljonskadestånd – och hela Storbritanniens tabloidindustri har blivit omskakad av den oväntade förlusten, som kan bli prejudicerande.


KAPITALTILLSKOTT:

Bambuser får norska pengar

Det senaste årets stora stjärnskott på mediehimlen, gör-det-själv-mobilteveföretaget Bambuser, drog in 15 miljoner i riskkapital från norska Kistefos, vilket innebär en värdering på bolaget på nära 50 miljoner kronor. Och då känns det ändå som att norrmännen gjort en av årets bästa affärer.

CITAT:

Vi är den nya kreativa hubben”

(Reklamförbundets vd Pia Grahn Brikell når den anglicistiska klyschhimlen i ett utbrott av glädjeyra över att det blev bra svensk lejonutdelning på reklamgalan i Cannes i juni)

CITAT 2:

”Journalister är slöa och obegåvade”

Nordstjernans vd Tomas Billing predikar för kören på ett näringslivsseminarium om mediedrev i Båstad – och vinner dagens största jubel.

BLOGG:

Englas mamma vill kommunicera ”oredigerat” med svenska folket – och attackerar mediernas alltför detaljerade rapportering. På köpet vill hon, likt Billing ovan, avskaffa meddelarskyddet till medierna. Bloggandet är bra och läsvärt (och Leif Silbersky blir säkert galen för att hon genomgående kallar honom Sylbersky…), attacken på grundlagen dåligt – och det är bara att hoppas att folk kan skilja på de båda.

HEJ DÅ:

Jarl Alfredius är sjuk i prostatacancer och lämnar Aktuellt. Det är, förmodligen, ett större slag för programmet än alla formatförändringar de senaste åren. Alfredius är Mr Aktuellt och lämnar ett gigantiskt hål efter sig.

TABLÅCHOCK:

Bolibompa byter kanal

Om en dryg månad genomför SVT den största tablåförändringen på många år, när den nya tablåstrategin ska förverkligas på allvar. Det innebär en omstuvad nyhetstimme (det gör ävenTV4), tydligare fakta- och kunskapsfokus på SVT2 och – den stora skrällen – en flytta Bolibompa till Barnkanalen. Om nu inte SVT-ledningen får kalla fötter i sista stund.

OPINIONSFIASKO

Regeringen i Almedalen

Alla ville debattera FRA-lagen – och det enda regeringspartierna hade att kontra med i Almedalen var att Konkurrensverket skulle arbeta med konkurrensfrågor. Har någon någonsin skådat en tydligare opinions-walkover än den som alliansen presterade i Almedalen? Tur för dem att Karl Rove var där och stal lite medieuppmärksamhet från FRA-kritikerna.

GRATISFIASKO

Nyhedsavisens rekordförlust

Tyckte ni att Punkt SE förlorade mycket pengar (360 miljoner, drygt)? Det är inget mot dansk-isländska Nyhedsavisen. När bokslutet blev offentligt i dag visade det sig att tidningen sedan starten i september 2006 förlorat 790 miljoner kronor, fram till årsskiftet 2007/2008. Nye ägaren Morten Lund fortsätter att försöka dra innytt kapital för att hålla liv i tidningen ett tag till. Men nedläggningen kan, rimligen, inte vara långt borta.

TIDNINGSANKA:

Liken på badstranden

Flickorna ligger döda på stranden – och ingen bryr sig. Så löd rubriken i Aftonbladet och många andra tidningar efter att två romska flickor drunknat i Italien. Men riktigt så cynisk var inte verkligheten. Fotografen Alessandro Garofalo slog själv larm och hävdade att bilden i den beskärning som visats inte var representativ för vad som hänt.

Läs en utmärkt, detaljerad beskrivning med alla relevanta bilder hos Mickey Barczyk.

DUBBELFEL

TV4:s sportsändningar

Avbrott i fotbollen, hjärnsläpp i Wimbledon-slutfasen: nej, det har inte varit TV4-sportens sommar…


TV-HÄNDELSE

TV4 större än SVT

Okej, det handlar om en EM-månad, men ändå: i juni var SVT inte längre Sveriges största tv-företag, om man jämför bolagen sammanlagda tittartidsandelar.

RÄTTIGHETSKÖP

SVT kammade hem Nobel

Hur många Nobelpris fick SVT betala för att ro hem Nobelsändningarna igen? Ett halvt? Ett? Billigt lär det inte ha varit, men för Eva Hamilton var detta uppenbarligen en extremt viktig prestigefråga.

ANTIKLIMAX

Public service-utredningen

Så mycket uppbyggnad inför denna utredning och så bidde det…business as usual. Frebrans public service-utredning var ett status quo-sömnpiller som SVT/SR/UR:s lobbyister kan vara mycket nöjda med, trots att de gruffar en del om detaljerna i förslaget. Frånsett kritiken mot SVT:s sponsringsskyltar och reklamkampanjer med Lindex innehöll utredningen inte mycket nytt. Antiklimax-känslan förstärktes sedan av att kulturministern redan dagen före utredninge recenserade den och slog fast att det mesta förblir sig likt kring public service.

ANTIKLIMAX 2

Reklamskatten

Först går kulturministern och hennes allianskollegor i regeringens mediegrupp ut och slår på trumman över att regeringen ska avskaffa reklamskatten, utan att ange någon tidpunkt. Sedan säger HSB (Anders Borg) i Almedalen att det där med att avskaffa reklamskatten, det finns det inte utrymme för i höstbudgeten; det får bli ett senare övervägande. Tydligare kan det knappast illustreras hur politiskt kraftlös kulturministern är i mediefrågor. Nu lär det bli en rysare för henne att få igenom den aviserade förändringen av presstödet redan till årsskiftet om den inte kan ackompanjeras av en redan utlovad reklamskattesänkning.

ANTIKLIMAX 3:

Google och sekretessen

Föst blev det ett herrans liv om att Viacom fick en domstol att tvinga Google att lämna ut uopgifter om vilka filmer man sett på Youtube, sedan tog det bara ett par veckor, så hade parterna förlikats och så kan alla titta vidare lugnt igen. Men möjligen med en tankeställare om spårbarheten i internetvanorna och vad som kan hända med den.

MEST BISARRA:

FRA värnar yttrandefriheten

Ja, den mest bisarra nyheten på medieområdet kom så sent som i morse, med beskedet att FRA-ledningen JK-anmält bloggaren Henrik Alexandersson för yttrandefrihetsbrott. (Läs Alexanderssons kommentar och massa av bloggrespons här). Hade inte FRA fått tillräckligt med badwill? Eller har FRA-chefen Ingvar Åkesson Sveriges sämsta medierådgivare?

Korrigering: tidigare innehöll denna postning en felaktig uppgift om Röda korsets annonser, där jag råkat förväxla RK och Amnesty. jag ber om ursäkt för detta.

Martin Jönsson

BARNREKLAM Det är förbjudet även för de kommersiella tv-bolagen att sända sponsrade program riktade till barn under tolv år. Det förbudet tycks TV4 strunta i och presenterar istället en stor barnprogramsatsning i samarbete med Ving.

Uppdaterad

Under ett par veckor i augusti ska TV4 spela in barnprogrammet Lattjo Lajban med Mimmi & Mojje i semestermiljö, närmare bestämt på Mallorca. Inga problem så långt, om det inte vore för att inspelningsplatsen är på Vings Sunwing Resort i Alcudia, i ett nära produktionssamarbete mellan tv-bolaget (via dess produktionsbolag Nordisk Film) och resejätten.

Så här uttrycker resebolaget det i ett pressmeddelande:

”Poolen och barnklubben är några ställen på hotellområdet som används som inspelningsplats/…/Mojje och hans band uppträder även på scenen tillsammans med Sunwing Resorts egna showartister/…/Tanken är att karaktärerna ska delta i olika aktiviteter som vi erbjuder på hotellet, allt från underhållningen på scenen till lekarna i poolen, som då vävs in i historien på ett naturligt sätt”.

Mycket tydligare
kan det inte beskrivas att detta är ett barnprogram i kommersiell miljö. För säkerhets skull klargör Vings informationschef också vilka som är målgruppen: ”Vi på Ving hoppas att framförallt våra yngsta gäster kommer att uppskatta att få möjlighet att träffa Mimmi och Mojje i verkligheten”, säger hon.

Möjligtvis är hon omedveten om att det, enligt TV4:s sändningstillstånd (som kan läsas hos Radio- och TV-verket) är förbjudet att sända sponsrade program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Men TV4 vet det naturligtvis. Men tycks välja att strunta i det. TV4 har tidigare haft ett liknande samarbete med Ving när det gäller Idol-deltagarna, som bott hos Ving och gästshowat., dock utan att det syns i rutan. Men i det här fallet tycks det handla om såväl underhållning som tv-produktion, dessutom tydligt till en publik under 12 år.

Det som avgör om det är ett brott mot sändningstillståndet är naturligtvis vad som syns i rutan, inte vad som sker hos Sunwing. Men jag har svårt att tänka mig att TV4 kommer att lyckas dölja all Ving-koppling i programmet. Lika svårt är det att tänka sig att det inte handlar om just sponsring, antingen direkt eller indirekt, genom att Ving och TV4/Nordisk Film delar på produktionskostnaderna. Om man ”väver in” resebolagets aktivititeter i barnprogrammet ”på ett naturligt sätt” är det knappast något som TV4 bjussar på av ren välvilja, utan självklart ett ekonomiskt samarbete, som Ving också använder sig av i sin egen marknadsföring, på hemsidan.

Den som får avgöra om detta också är olagligt är Granskningsnämnden för radio och TV, om någon anmäler det hela.Sedan tidigare vet vi dock att det är väldigt svårt för utomstående granskare att kunna avgöra exakt hur samarbetet sett ut, eftersom de inte kan begära in de uppgifter som behövs för att avgöra vad som är marknadsmässiga villkor.

Men vad TV4:s entusiasm kring det nya samarbetet med Ving tydligt visar är att hycklandet kring reklam och barn-tv blir alltmer utbrett, även bland de kanaler som enligt svenska regler måste vara reklamfria (TV3 och andra som sänder från Storbritannien har ju rätt att sända reklam, om än med vissa begränsningar).

Jag skrev i våras om hur SVT och Lindex hade en gemensam reklamkampanj om kläder från Bolibompa. Det ledde till frågor i riksdagen och till att vd Eva Hamilton beordrade att kampanjutskicket skulle dras in, eftersom det blv för pinsamt för det bolag som driver kampanjer om fri television.

Möjligen bidrog det också till att public service-utredaren Rose-Marie Frebran slog ner mot SVT:s ökade kommersialisering, i sin utredning i juni. Hon kritiserade då just sidoverksamheter som klädförsäljning och hävdade att ”SVT:s försäljning är av den
omfattning och karaktär att den riskerar att skada SVT:s varumärke som
representerar public service som ett fritt, oberoende och
icke-kommersiellt alternativ”.

TV4 är inte icke-kommersiellt. Men de måste ändå följa gällande regler. Och då är tillståndstexten extremt tydlig: sponsring av program till barn under 12 år inte tillåtet.

Uppdatering:

TV4 säger i en kommentar till mig att det inte kommer att framgå i programmet att det spelas in på Sunwing och hävdar att TV4/Nordisk Film betalat för sig. I en artikel på Dagens Media medger Vings marknadschef Claes Pellvik att Ving ”hjälpt till med resa och uppehälle”, men det förnekas alltså av TV4. Till Resumé säger Pellvik lite senare att TV4 ”betalar resan själv” men när jag pratar med honom på eftermiddagen medger han efter en stunds diskussion att Nordisk Film fått ”grupprabatt”, utan att vilja gå in på exakt hur lite de betalat för teamets veckor i Alcudia. Men han bekräftar alltså att det finns en ekonomisk överenskommelse mellan Ving och Nordisk Film när det gäller resa och uppehälle. Snurrigt? Ja. Är TV4 trovärdigt när de förnekar all form av sponsringskoppling? Avgör själv när programmet sänts.

Martin Jönsson

ÖPPNARE JOURNALISTIK Det är dags för journalistkåren att komma över ett av
dess starkaste trauman: dess komplicerade relation till publiken. Annars kommer
den nedåtgående spiralen av sjunkande medieförtroende och sjunkande upplage-
och publiksiffror bara att fortsätta.

Nedanstående artikel publiceras i dagens Göteborgs-Posten, som en del i debattsidans serie där ett antal aktuella
personer bjudits in att skriva på temat ”Om jag fick bestämma”.

I de traditionella mediernas självbild ingår, åtminstone
sedan 1972 års statliga pressutredning, att en av journalisternas
huvuduppgifter är att tolka och förklara den komplicerade verkligheten för
medborgarna.

Med den uppgiften har det också följt en mer eller mindre
etablerad hierarki där medierna fått en position som en egen
samhällsinstitution. Vilket i sin tur lett till en ofrånkomlig distans mellan
medierna och deras publik. Medierna har, vilket visats i otaliga
maktutredningar, blivit en makt i sig, vilket i sin tur lagt grunden för ett
medieförakt lika cementerat som politikerföraktet – förstärkt av de etiska övertramp som i vissa medier blivit mer eller mindre vardagsmat.

Inom medierna har det dessutom funnits en tydligt
förhärskande uppfattning om att publikanpassning, eller ens publikhänsyn, är
likställt med populism. Att ”ge folk vad folk vill ha” har i decennier tillhört
de största av journalistiska synder. Så gör bara de mest lättköpta, öppet
konsumentflirtande medierna: de riktiga journalisterna drivs av en högre
agenda.

Man kan också uttrycka det så här: fråga en journalist i dag
vem han eller hon skriver eller sänder för och svaret blir, sannolikt, att de
inte har en susning. Eftersom det inte är en fråga som varit särskilt relevant.


Men i det läge som medierna och journalistiken befinner sig
i dag är det viktigare än någonsin att lyfta frågan om publiken betydligt högre i prioriteringsskalan.

Om man inte gör det lär vi se en fortsatt utveckling av
snabbt fallande tidningsupplagor och sjunkande tittar- och lyssnarsiffror för
de traditionella medierna.

Det största problemet för medieföretagen i dag är ju inte
att det dykt upp nya medieformer och att internet och andra kanaler stjäl
användartid och uppmärksamhet från de traditionella medierna. Snarare är det
att publiken sviker för att de inte längre ser medierna som tillräckligt
relevanta.

När jag för ett par år sedan hade en lång diskussion med en
amerikansk medieanalytiker om
varför dagspressen där är inne i sin värsta kris någonsin (och den har
bara blivit värre sedan dess) landade han i följande slutsats: ”They forgot
about the soccer moms”. Tidningarna glömde bort att skriva om och för sina
kärnläsare: den lokala publiken; de som skjutsade sina barn till
fotbollsmatcherna.

Det ligger mycket i det. Journalistikens största förmåga att
väcka äkta engagemang ligger dels i de vardagsnära, viktiga frågorna, dels i de
verkligt centrala samhällsfrågorna. Men i alltför hög utsträckning har medierna
duckat dessa och istället dragit åt mitten: åt att detaljbevaka processer och
skeenden som saknar verklig relevans för de flesta. Och är någon då förvånad
över att publiken sviker?

Nej, i synnerhet inte i den medievärld vi nu lever i, där
olika former av sociala medier etablerat sig som – ofta mer relevanta –
alternativ. På bloggar och i nätverk hittar mediepubliken det som engagerar
dem, både i vardag och i samhällsperspektiv.

Många journalister och medieföretag försöker, fortfarande,
att vifta bort denna parallella medievärld som mindre viktig. Hur skulle dessa
”amatörmedier” kunna ”tolka och
förklara den komplicerade verkligheten för medborgarna”?

Men det är ett stort misstag. I dag fyller de sociala
medierna en oerhört viktig funktion, både socialt och journalistiskt. Det finns
bloggar i Sverige som avsatt ministrar, avslöjat missförhållanden och –
tillsammans med andra – drivit kampanjer som satt tydliga politiska avtryck.
Och om det var någon som fortfarande tvekade om detta har vi i sommar fått ett
tydligt bevis på detta i och med FRA-debatten, som till största delen
initierades och drevs i bloggosfären, innan de traditionella medierna till slut
vaknade och förstod hur stor och avgörande denna fråga är.

Detta innebär inte att bloggarna tagit över de traditionella
mediernas roll. Men det ställer nya krav på journalisterna på att bevaka det
samtal som förs i de socala medierna – och inse att dess agenda kan se ganska
annorlunda ut.

I grunden är det dock en större attitydförändring som krävs.
Medierna måste bli mer lyssnande och lyhörda gentemot sin publik: rapportera
mer på deras villkor – och göra dem mer delaktiga. Interaktiviteten med
publiken måste bli mer genuin; inte bara ett spel för galleriet, där läsarna
får kommentera i efterhand.

På SvD har vi i sommar arbetat med en ny
form av artikelserier, om etanol och asfaltsbarn, där vi bjudit in läsarna: bett dem ställa frågor, berätta
om sina erfarenheter och vara med och forma reportagen innehållsmässigt redan
från starten. Gensvaret har varit oerhört positivt – och den journalistik det
resulterat i har helt klart blivit annorlunda; mer genuint lyssnande och
angelägen på fler plan.

Så om jag fick bestämma? Då skulle journalisterna på
medieföretagen inleda varje dag med att ställa sig frågan: vad är mina läsare,
min publik, mest intresserad av? Vad behöver de veta? Vad kan de bidra med? Och
hur kan vi åstadkomma det på bästa sätt, med alla de mediekanaler vi numera har
till vårt förfogande?

Utan publikens engagemang är ju journalistiken inte värd
någonting. Men med det kan den åstadkomma storverk.

Martin Jönsson

DELÅRSRAPPORT Den svenska marknaden blir allt viktigare för Metrokoncernens resultat: marginalen här var den högsta i världen under andra kvartalet. Ironiskt nog samtidigt som Metro sålt ut 35 procent av ägandet i Metro Sverige, till Schibsted.

Rapporten för andra kvartalet 2008 är ingen glädjeläsning för Metros aktieägare: omsättningen sjönk med 8 procent totalt och även om man justerar för nedläggningar, Metro Bostad och dollarkursen blir den reella nedgången 2 procent. Därmed börjar lågkonjunkturen slå globalt mot Metros försäljning och även mot resultatet: det blev en nettoförlust under kvartalet på 18 miljoner, vilket är dubbelt så mycket som motsvarande kvartal i fjol. Halvårsresultatet är något bättre än i fjol, men landar ändå på minus 80 miljoner.

Vd Per-Mikael Jensen har också tvingats tona ner sin optimism. I vintras talade han om att Metro skulle gå med vinst i år; nu talar han om att resultatet under kvartalet trots allt är lovvärt under de svåra förutsättningar som råder på marknaden, men är tydligt realistisk om att annonsförsäljningen globalt sett är på väg mot en försämring.


Metros motrecept, som presenterades i samband med strategiplanen i juni, handlar framför allt om två saker: att pressa kostnaderna och att göra sig mindre beroende av de vikande marknaderna i Västeuropa och Nordamerika och istället expandera i Ryssland och Asien. Den planen håller ganska väl så här långt: under andra kvartalet kapades kostnaderna på den krisdrabbade amerikanska marknaden med 27 procent, vilket bidrog till att förlusten där halverades.

Men USA är ändå även fortsättningsvis den stora problemmarknaden, tillsammans med Spanien, Danmark och Portugal. I Spanien har dock läget stabiliserats något: Sydeuropa visar faktiskt en minimal vinst den här rapporten. Men marknadsläget är fortfarande väldigt labilt.

Då ser det betydligt bättre ut i Sverige, som med 14 procents marginal är den mest lönsamma Metromarknaden under kvartalet. Försäljningen har visserligen minskat även här, men det är den nu nedlagda Metro Bostad som spökar: om man räknar bort den ökar Metro med 5 % i pris och 3 % i volym, vilket är starkt på en gratistidningsmarknad som förväntats stagnera i år. Metros resultat här landar på 26 miljoner under kvartalet och 40 miljoner totalt under första halvåret, vilket är mer än godkänt i nuvarande läge.

Kommer Metro att sälja ytterligare andelar i Sverige för att stabilisera ekonomin? Kanske, men knappast just nu. Vårens strukturaffär handlade framför allt om att skapa e fungerande konkurrensstruktur. Om Metro ska göra något drastiskt framöver handlar det, vad ledningen än säger, sannolikt om att göra sig av med USA-tidningarna, nu när man städat upp i verksamheten och gjort paketet där lite mer attraktivt.

Läs också:

3/6 Metro ska gasa och bromsa samtidigt

21/5 Metro gör ännu en stor strukturaffär

19/5 Analytikerna applåderar strukturaffären

21/4 Höjda priser lyfte Metro i Sverige

19/4 Nedläggningen goda nyheter för Metro

Martin Jönsson

FELCITERAT Frågan i rubriken ovan ställer nog ganska många dessa dagar, med rötmånadstunna och pressetiskt tvivelaktiga lockbeten på löpsedlarna. Men obestridda mästare i felaktiga rubriker är fortfarande Dagens Nyheters debattsida.

DN Debatt har alltid en rubrik i citatform – och i decennier har det riktats kritik mot tidningen om att rubrikens citat ytterst sällan återfinns i debattartikeln. I bästa fall är citatet en komprimering av andemeningen i texten, i sämsta fall en ren fabrikation för att göra artikeln mer tillspetsad och lockande. Debattredaktören Mats Bergstrand brukar mest rycka på axlarna åt frågan; medveten om att de flesta debattörer på sidan egentligen inte har så mycket att invända mot problemet: den vässade rubriken ger ju mer uppmärksamhet – och sedan kan debattörerna alltid friskriva sig mot eventuellt kritik och hävda att ”det där stod faktiskt inte i texten”.

Men i dag blir det osedvanligt fånigt när DN sätter rubriken Bonniers och Bryssel i maskopi mot presstöd” på en artikel av Journalistförbundets ledning och frilansjournalisten och öppenhetsexperten Staffan Dahllöf.

Efter en grundlig genomläsning av artikeln kan man konstatera att:

1) varken den citerade formuleringen eller ens ordet ”maskopi” förekommer någonstans i texten

2) det inte heller finns några andra formuleringar med ungefär samma innebörd

3) debattartikeln egentligen inte ens handlar om presstödet i sig, utan om EU:s bristande öppenhet när det gäller att lämna ut handlingar

Eftersom Journalistförbundet är kritiskt mot förändringarna i det svenska presstödssystemet har de bett Dahllöf begära ut alla handlingar som finns om Bonniers klagomål till EU. Eftersom EU-kommissionen sekretesstämplar så gott som allting får de dock inte ut alla dokument; inte ens de som finns i remissvaret till kulturdepartementet i Sverige.

Att få detta till maskopi i själva sakfrågan kräver dock stor kreativitet.

För det första kan det inte vara hemligt för någon som är lite bevandrad i mediepolitik att Bonnier i åratal sammanställt kompendier om presstödet coh skickat till politiker och mediekommentatorer. Vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt som konkurrensutsatt företag att göra. Det lär alltså inte dölja sig några stora hemligheter i Brysselarkiven.

För det andra är det, vilket torde vara helt klarlagt för alla vid det här laget, inte EU-kommissionen som drivit fram de föreslagna förändringarna i presstödssystemet, utan den svenska regeringen på egen hand.

Varför sätter då DN Debatt den rubrik som de gör? Tja, säg det. Kanske tycker redaktören inte att det är intressant nog att EU hemligstämplar allmängiltiga handlingar hur som helst. Trots att det onekligen är värt en debatt i sig.

Martin Jönsson

TITTARSTATISTIK Om man ska lista kanalvinnarna första halvåret 2008 är det ganska lätt: TV6, SVT24 och Kanal 9. Men det blir allt hårdare i tittarkampen mellan de största nischkanalerna.

De största kanalerna minskar alla sin tittartidsandel om man ser till tv-tittandet det första halvåret 2008. Nischkanalerna fortsätter att öka sin sammanlagda andel och det är nu hela15 kanaler som är så pass stora att de har minst en procent av svenskarnas totala tv-tittande.

Om man ser till striden mellan SVT och TV4-Gruppen så håller SVT fortfarande undan, trots att 1) TV4 Gruppen gick förbi, för första gången i juni under fotbolls-EM och 2) Huvudkanalen TV4 är den klart största enskilda kanalen de första sex månaderna i år (med 20,3 procents tittartidsandel mot SVT1:s 18,9).

Totalt sett hade SVT en tittartidsandel första halvåret på 34,6 procent, mot 27,2 procent för TV4. SVT är normalt sett alltid starkare under första halvåret, med Melodifestivalen som dragplåster, men eftersom det är ett sommar-OS i augusti kan man räkna med att SVT håller uppe siffrorna hyfsat väl även under andra halvåret – och åtminstone bromsar upp de senaste årets tittarras. En stor delförklaring till det är dock att nischkanalerna SVT24 (nu en ren repriskanal) och Barnkanalen numera drar en hyfsat stor publik. Tillsammans hade SVT:s nischkanaler en tittartidsandel försa halvåret på 3,6 procent, att jämföra med 12,1 procent för SVT2.

De största publikvinnarna jämfört med i fjol är Viasats TV6, Pro Sieben/Sat1:s Kanal 9 och SVT:s 2. De tar alla nu plats på Topp 10-listan över de största kanalerna.

TV8 ökar också, men i makligare takt och ligger som 15:e största kanal, med en tittartidsandel på 1 procent. Det kanske är förklaringen varför Viasat i höst ska lägga Sveriges VM-kvalmatcher i fotboll i åttan: ett lätt sätt att tillfälligt lyfta tittarsiffrorna, men samtidigt svårbegripligt, eftersom det strider helt mot kanalens profil – och ytterligare förstärker splittringen i Viasats sportutbud, där stora arrangemang sprids ut över alla möjliga kanaler,

Förlorare? De stora, samt Discovery, Disney, Eurosport och TV4 Fakta.

Så här ser hela listan över de 20 största kanalerna jan-jun 2008 ut:

1. TV4 20,3 %

2. SVT1 18,9 %

3. SVT2 12,1 %

4. TV3 8,2 %

5. Kanal 5 7,8 %

6. TV6 4,3 %

7. TV4 Plus 3,5 %

8. SVT24 1,9 %

9. Discovery 1,5 %

10. Kanal 9 1,4 %

11. SVT Barnkanalen 1,2 %

12. MTV 1,2 %

13. Disney 1,1 %

14. Eurosport 1 %

15. TV8 1 %

16. TV4 Film 0,9 %

17. TV4 Sport 0,8 %

18. Nickelodeon 0,8 %

19. Animal Planet 0,7 %

20, Tv4 Fakta 0,6 %

Källa:MMS

Läs också:

1/7 EM gjorde TV4 till största tv-företaget