Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

WEBB-TV Journalister och medieföretag är ibland alltför fixerade vid att bli först. Men det är viktigare att det blir bra. Se där, en läxa för TV4 att bära med sig.

För två veckor sedan kuppade TV4 sig in som första svenska tv-företag med en egen webbnyhetskanal enligt klick-n-play-modell: med studiovärdar, direktstartade nyheter och en nyhetsmeny att välja från. Jag skrev om det här och berättade om hur förebilden var Danmark radios DR Update, som haft den här tjänsten i snart ett år.

Med sin premiär hann TV4 nätt och jämt före SVT, vars Claes Elfsberg-ledda webbsatsning PlayRapport då fortfarande hade någon vecka kvar till lansering.

Det var bara ett problem. TV4:s webbkanal fungerar inte.

Den strular i varje fall väldigt ofta, så till den grad att man som användare ganska snabbt blir beredd att ge upp. Först måste man trycka på flera olika startknappar innan det rullar igång, sedan saknas bilden eller ljudet eller – oftast – både och. Eller så blir det ett helt annat inslag än det man tänkt titta på.

Då zappar man snabbt vidare till PlayRapport. Den funkar, åtminstone varje gång jag besökt på den. Den är också väldigt funktionell, med direktstart och tydlig meny. För mig har den redan blivit en vardagsvana för tv-tittande – med en uppdatering av innehållet som känns helt acceptabel.

De kom tvåa, men leder just nu klart på poäng.

Läs också:
15/4 Nu börjar kriget om webb tv-nyheterna
10/1 Året då nät-tv blev större än dvd-spelaren

Martin Jönsson

TV-BEGRAVNING SVT direktsänder 10-åriga Englas begravning och även om det går att förstår hur de tänker känns det som ett felaktigt beslut. Det är en fin linje mellan engagemang och exploatering och ju viktigare sakfrågan är, desto viktigare är det att medierna inte hamnar på fel sida.

I dagens tv-landskap finns det inte längre någon del av den privata sfären som är omöjlig att skildra. Folk föds, leker, går i skolan, bråkar, städar, bantar, har sex, tränar, skiljer sig, blir sjuka och dör i tv.

Men det finns ändå områden som kanske mår bäst av att bevara privata. Som en familjetragedi där en 10-åring rövas bort och mördas en liten bit från sitt hem.

Englas familj vill att begravningen i maj ska vara öppen för alla och har erbjudit SVT att sända direkt. SVT har tackat ja och nu blir det begravnings-tv, med Marianne Rundström som programledare. Med all säkerhet värdigt och väl genomfört.

Rätt eller fel? I går, innan SVT-beslutet offentliggjordes diskuterade Resumés Viggo Cavling (för) och journalisten Göran Rosenberg (mot) detta i radions Studio Ett.

Själv lutar jag mer åt Rosenberg, även om det är en komplex fråga. Självklart är det så att Englas död engagerat svenska folket och fått ett stark symbolvärde, ur vilket det förhoppningsvis kan komma något starkt och positivt. Parallellen är tydlig med den hedersmördade Fadime, vars minnesstund i Uppsala domkyrka både sändes av tv och besöktes av talman, ministrar, ärkebiskop och kronprinsessa. Högtiden blir en manifestation mot våldet och kränkningen.

Men den manifestationen går att åstadkomma utan att gå in i det mest privata i en tragedi som denna. Att familjen själv vill detta är inte ett tillräckligt argument: SVT måste ha en starkare publicistisk idé om varför de vill göra detta. SVT:s Per Yng säger till Dagens Media att ”detta låg i vårt intresse som förmedlare av strömningar och förändringar i det svenska samhället.” och jag är inte säker på att det räcker som förklaring.

De som drabbats
av tragedier ser ibland inte konsekvenserna av sin öppenhet mot medierna. Och det går aldrig att backa bandet. Då blir det extra viktigt att medierna själva vet pecis vad det är de gör.

Jag gråter också för Engla. Men detta är ett rum i sorgen som jag inte vill kunna bli insläppt i.

Martin Jönsson

VACKLANDE ÅTAL TV4-journalisten Trond Sefastssons eventuella brottskatalog krymper. Åklagaren raderar nu den ena åtalspunkten efter den andra. Vilket kan tvinga många till en omvärdering av hela affärens magnitud.

I går kom besked om att kammaråklagare Malin Palmgren inte tänker väcka åtal i det som varit den mest centrala frågan i Sefastsson-affären: om att han tagit emot mutor för att göra inslag i TV4:s samhällsmagasin Kalla Fakta. Åklagaren har tidigare avskrivit misstankarna om bedrägeri, olaga hot – det påstådda anlitandet av torpeder – och ytterligare ett mutbrott.

Därmed kommer historien om Sefastssons agerande delvis i ett nytt ljus. Ja, det återstår allvarliga åtalspunkter: för två fall av grovt mutbrott och bokföringsbrott. Det senare erkände han under viss munterhet under sitt framträdande på Grävseminariet i Göteborg för två veckor sedan: han hade varit sen med att hantera fakturor och kvitton.

Just det brottet motiverar knappast den storm som varit kring Sefastssons person. Att fällas för grovt mutbrott vore naturligtvis mycket allvarligare, även om det inte längre misstänks att han tog emot pengar – bland annat 320 000 kronor från en anhörig till en dömd heroinsmugglare – mot löfte att göra tv-reportage om fallet. Det åklagaren istället riktar in sig på är det så kallade tjänstesambandet i mutlagstiftningen: att det han tagit emot pengar för i rollen som jurist ligger för nära det han sysslar med som journalist, det vill säga att granska rättsprocesser.

Det handlar om sammanblandning av roller. Allvarligt nog, naturligtvis, för en granskande journalist – men en bra bit från medvetet mottagande av mutor och anlitande av torpeder, som det handlat om till stor del i medierapporteringen hittills, inte minst i de reportage som Aftonbladet och Insider haft, med den minst sagt anklagande rubriken ”Den korrumperade reportern”.

Jag skrev i Sefastsson-affärens initialskede så här om det hela:

”Om Trond Sefastsson har haft en privat prislista som krav för att ta upp rättsfall till bevakning i programmet – och därtill anlitat en torped för att sätta press på familjen som betalt – är det ett solklart polisiärt ärende. Det är också en medieskandal utan like, som inte bara skulle drabba honom utan även TV4:s trovärdighet/…/Men ett ord är avgörande i samtliga fallen: om.”

Nu har en del ”om”, kanske de allra tyngsta, besvarats med ”nej”. Helt i linje med Trons eget försvarstal i framträdandet på Grävseminariet.

Om även resten av åtalspunkterna skulle falla, så att Trond Sefastsson frikänns, har han en hel del revansch att kräva: på medierna, kollegorna och arbetsgivaren TV4, som alla dömt honom i förtid.

Självklart handlar inte allt om juridik, utan också om etik – och journalistikens trovärdighet. Där är det svårare att fria och fälla, men den ihopblandning av sina olika uppdrag som Sefastsson haft är knappast något som gynnar anseendet för journalistkåren. Att vara tydlig i sina roller och om sina uppdragsgivare är alldeles för centralt för att hantera så slarvigt som Sefastsson har gjort.

Men frågan är om det är åklagarens uppgift att diskutera just etiken. Hon gjorde det i går och talade då om att ”förtroendet för Sefastssons tjänst som journalist skadas och i förlängningen även förtroendet för en fri och oberoende journalistik”.

Det vore nog bättre om åklagaren enbart höll sig till juridiken och lät andra – TV4, journalistkåren och publiken – diskutera de etiska följderna.

Sista kapitlet i det här dramat är ju inte skrivet på länge än.

Läs också:

7/11 Inte så oväntat besök på TV4

19/9 Schermans raseriutbrott klingar falskt

3/9 Motiven bakom avslöjandet väcker frågor

2/9 Sefastsson-affären stänker på många

Martin Jönsson

PUBLIC SERVICE Kära örebroare, ni får en utmärkt landshövding. Men sannolikheten att hennes public service-utredning snabbt faller i glömska blir möjligen något större.

Var ska en ÖSK-ordförande vara om inte i landshövdingsresidenset? Dagens utnämning av kd-politikern Rose-Marie Frebran som ny landshövding i Örebro län var klockren som en genomskärare på Eyravallen (eller Behrn Arena som den numera ska heta). Den tog också död på eventuella spekulationer om att Frebran skulle bli ny vd på Svenska Spel; hon har ju suttit i styrelsen där och representerar den nya ”socialt ansvarstagande” spellinjen som numera gäller.

Men vi som intresserar oss särskilt för hennes arbete som regeringens public service-utredare får en del att fundera över. Visserligen ska hon hinna slutföra sin utredning, som ska lämnas i slutet av juni, innan hon blir hövding i höst. Men sedan lär hon kanske inte vara så aktiv, när remissvaren börjar trilla in.

Frebrans utredning satte ordentlig fart på debatten kring public service redan innan den inleddes. Den har också föranlett de granskade företagen att skynda på sina rationaliseringar och sparåtgärder, för att stå väl förberedda. Men politiskt riskerar den att bli en hyllvärmare, i väntan på att partiledarna i alliansen bestämmer sig för vad de egentligen vill göra med public service. Vilket kan dröja rätt länge.


Av vad som framkommit har Frebran arbetat väldigt självständigt med utredningen: med täta kontakter med medieföretagen, men få kontakter på departementsnivå. Det stärker dess oberoende, men gör det också lättare för regeringen att distansera sig från den – något som fanns implicit redan i formuleringen av de ytterst vaga och öppna direktiven till den.

Jag har hela tiden hävdat att utredningen mest är ett sätt för regeringen att köpa sig tid – och att den därför är ett slöseri med utredningsmedel, om än inte lika flagrant som i fallet med utredningen omkränkande reklam.

Det nya jobbet låter, i det sammanhanget, mer konstruktivt.


Läs också:

Blogglänkar om Rose-Marie Frebran

Martin Jönsson

NY BOK När Barbro Alvings dagboksreferat från Berlin-OS åter blivit tillgängliga har mycket av kritiken handlat om att hon inte var tillräckligt hård i sitt fördömande av den nazistiska propagandaapparaten. Men det finns fler skäl att läsa dem.

”Dagbok från Berlinolympiaden 1936” innehåller texter som på många sätt är klassisk svensk journalistik, som även gav henne det stora publika genombrottet.

En stor del av recensionerna, som den här från SvD, har dock varit noga med att påpeka att ”visst saknas det analys i Bangs texter från Berlin. Hon ser, noterar, registrerar och rapporterar. Goebbels floskler får därmed stå oemotsagda”. Det konstateras att Bang raljerade och ironiserade friskt, vilket beskrivs som en tidsspegel, i en tid då ”nazismens ritualer uppfattades som löjeväckande och befängda, inte som hotfulla.”

Allt det är lätt att hålla med om, i retrospekt. Det tyckte även Bang själv, som flera gånger själv uttryckte tveksamhet till delar av dagbokstexterna, som alltför naiva.

Men: det är knappast det man tänker mest på vid en genomläsning i dag. Då slås man istället av något annat: den språkliga briljansen, det enastående sinnet för detaljer och – inte minst – förmågan att berätta det mest väsentliga genom att vända blicken åt andra håll än dit alla andra tittar.

Jag kan bara komma ihåg en svensk reporter som haft samma förmåga att överträffa sig själv i varje ny lakonisk formulering och det var Slas, varenda gång han skrev om boxning.

Ett kort smakprov bara. Och det är, möjligen, en slump att det råkar bli boxning den här gången också:

”Nu blir det en japan även i min ring, det är lille Ri. Den andre är en finne den här gången också. I första ronden går Ri i golvet, men han lyckas ta sig upp igen, vad han nu skall uppe och göra. Det smäller så det hörs hem till Tokyo när finnen får in slagen och Ris ansikte blir mer och mer päronformat. Han slängs hur som helst mellan repen, men hr Suovio från Suomi blir också trött, nu står de lutade mot varandra som två hus i Gamla Stan. Publiken ryter och visslar, det är gement otäckt, men otroligt spännande och vore det inför tiden skulle jag fått uppleva det vördnadsvärda begreppet knockout.

Men Ri står envist på sina ben, fast de är som bomull och slår som i vatten tills den välsignade gonggongen går och räddar det lilla som är kvar.

Jag tycker bättre om simhopp.”

72 år gammal kvalitet. Läs och njut.

Martin Jönsson

WEBB-TV De har möjligen hamnat i medieskugga av Facebook det senaste året. Men det är på Rupert Murdochs Myspace som den kanske mest intressanta utvecklingen sker i community-världen just nu. Och målen är högt satta, inte minst på tv-området.

Nyheterna duggar tätt när det gäller Myspace just nu. Först kom beskedet om att den sociala mediesajten ska satsa på att utmana Itunes när det gäller musikförsäljning: de stora skivbolagen Sony BMG, Universal och Warner tecknade nyligen avtal med Fox Interactive, som äger Myspace, om att göra sitt utbud tillgängligt där.

Nästa besked kom under tv-mässan i Cannes för två veckor sedan, om att Myspace TV tecknat ett distributionsavtal med tv-distributören Shine Reveille – som praktiskt nog styrs av Rupert Murdochs dotter Elizabeth. Ambitionen är att Myspace inte bara ska vara en plattform för webbvideo, utan snarare bli en regelrätt tv-kanal, vars egna programsatsningar ska kunna nå ut via alla tänkbara distributionsalternativ och där allt fler av de traditionella tv- bolagen nu också finns representerade.

Och slutligen: häromdagen släpptes nyheten om att Myspace TV ska samarbeta med NBC news och MSNBC om en storsatsning på det amerikanska presidentvalet, kallad Decision 08, där publiken ska kunna delta i den politiska diskussionen med rörlig bild på olika sätt.


Det rör på sig, med andra ord. Myspace fortsätter också att ha en stark tillväxt publikmässigt. Det sker inte i samma takt som Facebook, som fördubblat antalet besökare i USA det senaste året, men Myspace är fortfarande mer än dubbelt så stort som Facebook och växer fortfarande med 8–10 procent i månaden.

Att interaktiv tv är en allt större del av Myspace är på sitt sätt ironiskt. Till en början var sajten inte alls inriktad på rörlig bild och när det började finnas möjlighet att lägga ut filmer, för två år sedan, var det You-tube besökarnas använde sig av. Utan det hade sannolikt inte Youtube fått den snabba tillväxt som den fick.

Men sedan förra sommaren är Myspace-satsningen på tv strategisk och väldigt offensiv. Då skapades Myspace TV och då byggdes ett stort kanalutbud upp, med användarnas material varvat med traditionella kanalers utbud.

I dag är Myspace TV en partner som alla tv-bolag behandlar med den största respekt – och när tv-chefen James Fabricant besökte Sverige i vintras var dörrarna öppna hos alla tv-bolag.

Jason Kirk, en av cheferna på Myspace TV, sade nyligen i en bloggintervju, att kanalens huvudfokus fortfarande ligger på det användarskapade videomaterialet, i sajtens ursprungsanda. Men i konkurrensen med Youtube är det uppenbart att de satsar lika hårt på att ta andelar från traditionell tv.


Om tv-bolagen i Sverige är nervösa? De borde vara det.

Martin Jönsson

CENSUR I går sade Nobel media upp avtalet som gav TV4 rätt att sköta den internationella distributionen av sändningarna från Nobelpriset. Men Jan Scherman kämpar emot för att behålla uppdraget.

Sedan i fjol är det som bekant TV4 som har rätt att sända från Nobeldagen och även sköta den internationella vidareförsäljningen. Men Nobel Media anser att Tv4 misskött sitt uppdrag, i samband med försäljningen till China Central Television och Shanghai Media Group.

Bakgrunden är ett tal som Nobelstiftelsens ordförande Marcus Storch höll på Nobeldagen, där han refererade till en utställning på Nobels Fredsenter om rätten till yttrandefrihet. Detta avsnitt klipptes bort i de kinesiska tv-.sändningarna, vilket Nobelstiftelsen beskriver som oacceptabelt.

Men TV4 försvarar sig, i ett pressmeddelande på tv4.se. Vd Jan Scherman hänvisar till restriktioner som fanns med i avtalet med de kinesiska tv-bolagen och hävdar att det är de kinesiska bolagen, inte TV4, som begått avtalsbrott.

Formellt förefaller det korrekt. Däremot är ingreppet i sändningarna naturligtvis inte överraskande: så agerar ju de kinesiska myndigheterna mediepolitiskt. IOK har just nu samma konflikt med Kina angående sändningarna med OS-facklans vandring runt världen, där kinesisk tv sänder med eftersändning för att kunna klippa bort alla känsliga avsnitt.

Betyder då konflikten mellan Nobel media och TV4 att fyran kommer att förlora rätten att sända tv från Nobeldagen? Nej, det är inte säkert. Just nu handlar tvisten om den internationella distributionen: vilka effekterna blir för själva sändningarna är inte klarlagt.

Båda parter har ju mycket att vinna på att fortsätta samarbetet. För TV4 är sändningarna både högstatus och ekonomiskt intressanta – och för Nobel Media är det ett sätt att kunna försäkra sig om stora sponsringsintäkter.

Men SVT lär säkert utnyttja bråket till att göra en framstöt om att få tillbaka sändningarna. Så här sade vd Eva Hamilton när jag frågade hur hon såg på de förlorade Nobelsändningarna i höstas:

”Det svider, fortfarande. Det är SVT som byggt upp evenemanget och gjort det tv-mässigt och att det då säljs ut, med sponsring av Volvo och Ericsson, känns otacksamt.”

Men hennes chanser att få tillbaka Nobel är sannolikt små. Det här handlar om stora pengar. Även om det just nu är yttrandefriheten som står i fokus.

Läs också:

9/2 -07:Sponsorer tar över Nobelfesten

Martin Jönsson

DRAGKAMP Murdoch får konkurrens i kampen om dagstidnignen Newsday. Ägaren till New York Daily News är även han beredd att betala 580 miljoner dollar för tidningen.

I går kväll presenterade Mortimer Zuckerman, som äger bland annat New York Daily News, sitt bud på Newsday. Det ligger på exakt samma nivå som det bud Rupert Murdoch och Newscorp lämnat. Och om buden ligger kvar finns det en hel del som talar för Zuckerman.

Dels skulle han kunna köpa utan att konkurrensmyndigheterna behöver göra en granskning, som fallet torde bli med Murdoch som köpare, med tanke på vilken dominerande ställning Murdoch då skulle få. Dels är Zuckerman en köpare som inger mindre oro. Om Murdoch skulle köpa lär det bli en hel del radikala förändringar, bland annat för att skapa synergier tillsammans med New York Post. Processen på Wall Street Journal, där Murdochs petande av chefredaktören Brauchli nu blir föremål för skarp kritik, har inte precis stärkt förtroendet för att Murdoch ska låta bli att peta i verksamheten.

Men: Murdoch kan mycket väl komma att höja sitt bud. När han köpte Wall Street Journal i fjol var det just den höga premien som till slut blev avgörande – trots den hårda kritiken mot köpet.

Räkna alltså med fortsättning i den här affären.

Läs också:

23/4 Nu vill Murdoch köpa Newsday också

Martin Jönsson

REKLAMHAVERI När man läser texten till vissa reklamkampanjer får man onekligen lust att ringa upp reklambyrån och – med oskyldig, silkeslen ton – fråga ”Och hur tänkte du här?” Mercedes senaste jättekampanj är ett sådant fall.

Ni har säkert sett den i veckan: det har knappt gått att undgå, med inbladade bilagor och helsidesannonser i tidningar som DI Weekend. Redan rubriken orsakar lätt höjda ögonbryn: ”Vårens killmagneter”. Och det är ändå början.

Sedan måste jag citera innantill ur annonscopyn:

”Plötsligt står vi som kärlekskranka tonåringar inför allt lockande som vaknar till liv efter en lång vinter av dag-till-dag överlevnad. Den med självbevarelsedrift ylleinbäddade hjärnan tickar igång igen. Impulserna strömmar ner till hjärtat som vi nästan glömt sitter någonstans innanför tredje revbenet till vänster”.

Läs det gärna ett par gånger till, i lugn och ro. Förstod du något? Okej, vi kan filtrera bort den tyska ordföljden (har vi glömt hjärtat eller var det sitter?) och vibbarna av automatöversättning, men vad är det de säger egentligen? ”Den med självbevarelsedrift ylleinbäddade hjärnan”? Är detta The Spinal Tap of copywriting, eller är det orden som kan få Horace Engdahl att förklara krig mot biljättens marknadsavdelning?

Och det blir ännu roligare. En bit längre ner kommer nästa fantastiska bild: ”När du klippt naglarna, kammat håret och putsat skorna kommer solen, dofterna, blickarna, glassarna, luncherna, drömmarna. Bilarna”. Okeeeej. Vi talar om produkter – Mercedes SL, CLS och CLK – med ett lägstapris på 795 000 kronor. Och texten talar om kunder med ovårdat utseende som en uteliggare på väg ur vinterdvalan?


Den enda förmildrande omständigheten är bilarna på bilderna, som andas precis den sorts ouppnåeliga perfektion som den här sortens premiumvarumärken ska göra. Det är produkter som förtjänar ett reklambudskap med motsvarande finess och elegans.

Istället får vi en ylleinbäddad hjärna och en kirurgskiss till var hjärtat är beläget. Årets dikeskörning kan koras redan nu.

Martin Jönsson

REKLAMLAG? Så har integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni sagt sitt om
utredningsförslaget om lagstiftning mot kränkande reklam. Det blir inget. Och
därmed kan ett av utredningsväsendets mest uppenbara slöserier läggas till
handlingarna.

I drygt tre månader sade Nyamko Sabuni absolut ingenting. Hon var inte med när utredningen från utredaren Eva-Marie Svensson presenterades och
kommenterade den inte ens i traditionellt neutrala ordalag.

Förklaringen är enkel: det var en utredning hon inte bett
om, inte ville ha och inte trodde på. Men nu låg den där, med förslag om en ny
lagstiftning. Och i längden blev det naturligtvis ohållbart att inte kommentera
den.

Därför kom svaret i dag, i en kort debattartikel i Dagens
Industri (ej på nätet). Och det är ett svar som Sabuni i princip kunde ha
skrivit utan att ens ha tittat i utredningen: hon tror inte för en sekund på
att Svenssons lagförslag skulle bli ett effektivt motmedel mot sexistisk reklam.

Så här skriver Sabuni:

”Gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan är inte enkel att dra. Regeringen har då två alternativ: att lägga fram en lagstiftning som ligger i en gråzon om vad som är grundlagsenligt eller föreslå en grundlagsändring för att radera den konstitutionella oklarhet som råder. För att välja något av dessa alternativ måste jag vara övertygad om att en lag verkligen får den effekt vi vill uppnå – och det är jag inte.”

Det är en formulering som är mycket lätt att hålla med om. Den som skulle hantera den nya lagen skulle få enorma gränsdragningsproblem och frågan skulle bli utlämnad till ett smakdomstolsaktigt godtycke. Dessutom är det väldigt svårt att se att hanteringen – via KO och marknadsdomstolen – skulle bli effektiv. Snarare kunde effekten bli den motsatta: något fåtal ärenden som hamnade i domstolen per år – och en avstannande självsanering, där allt som inte anmäls och fälls anses som sanktionerat och okej.

Nu blir det istället en vässad självsanering – får man åtminstone hoppas – när en Reklamombudsman, RekO, från årsskiftet ska ta över från det alltför tandlösa och tystlåtna ERK.

Statens utredningsväsende får samtidigt ännu en plump i protokollet, när Svenssons arbete hamnar i den papperskorg där det var predestinerat att hamna. En ”skarvutredning”, beställd av förra regeringen för att samla opinionspoäng, hade ju aldrig en chans att bli mer än utredningsterapi. Och det blev inte bättre av att utredaren var helt fixerad just vid lagstiftningsalternativet, snarare än att föra en bredare och mer problematiserande diskussion.

Att det finns för mycket sexistisk och schablonförstärkande reklam förnekar knappast någon. Men lagstiftning är inte rätt sätt att hantera det.

Läs också:

3/2 Uppdrag: självsanering

15/1Förbudsförslaget lär hamna i papperskorgen

14/1 Perssons retorik hamnar i Sabunis knä