Regeringen köper sig tid om public service

UTREDNING Den som läser regeringens direktiv till public service-utredaren Rose-Marie Frebran får inte den minsta fingervisning om vad regeringen vill i frågan. Vilket är fullt logiskt, eftersom regeringen faktiskt inte vet vad den vill i frågan.

Örebro SK-ordföranden, teologen och förre talmansinhopparen Rose-Marie Frebran är ingen stor medieexpert; det framgick rätt tydligt vid dagens pressträff om public service-direktiven (presskonferensen kan beskådas här, där direktiven också finns att ladda ner i sin helhet). Hennes mediepolitiska insatser begränsar sig till några lama utspel om tv-våld på 90-talet.

Men hon beskrivs som en bestämd och noggrann person, som säkert lär ta sitt uppdrag om att utreda behovet av SVT, SR och UR på största allvar. Vilket behövs, eftersom tiden är knapp: om hon börjar utreda efter sommaren har hon ett drygt år på sig, för att det ska hinnas med remisstid innan regeringen lägger fram en proposition till riksdagen, i god tid innan de nya tillståndsvillkoren ska träda i kraft 2010.

Vad är då hennes uppdrag? Det första blir att gallra bland direktiven och bestämma sig för vad hon ska lägga mest kraft vid. Direktiven är nämligen så vaga att det egentligen kan bli vilket utredningsresultat som helst.

I korthet ska Frebran komma med förslag på följande områden:

Vilka förändringar som behöver göras för att public service-företagen ska få bästa möjliga förutsättningar för framtiden (mycket öppnare kan ett direktiv inte formuleras).
Hur public service-uppdraget ska formuleras för bolagens tekniska plattformar (vilket är kod för följande fråga: kan det vara en bra idé att slå ihop bolagens satsniungar på webb, mobilt och andra nya digitala medier?)
Hur public service ska organiseras och styras för att resurserna ska användas så effektivt som möjligt (vilket skulle kunna tolkas som förslag på sammanslagning av vissa verksamheter)
Hur tv-licensen skulle kunna ”utvecklas” (vilket är exakt samma uppdrag som ensamutredaren Ulf Larsson fick av den förra regeringen för fyra år sedan).
Och så den riktigt stora frågan: Vad ÄR egentligen public service? Det måste utredningen kunna ge ett bra svar på, eftersom ”alla program som sänds av programbolagen skall kunna motiveras utifrån uppdraget. Är Ballar av stål public service? Hockeykväll? Så ska det låta? Jonas tankar? Pop non stop? Snart vet vi.

Det är, som ni märker, ett jätteuppdrag – om man väljer att tolka det så. Eller en grundläggande genomgång av nuläget med förslag på mindre modifieringar om man väljer att tolka det så; en uppdatering av förra public service-utredningen, med några nya kapitel om förändringarna i medielandskapet.

Att regeringen inte är mer specifik, trots ett halvårs arbete med att formulera dessa direktiv, beror naturligtvis på att den inte vet vad den vill med public service (och dagens intetsägande debattartikel av kulturministern i SvD gjorde inte precis någon klokare). Eller rättare sagt: partierna vet vad de vill, men regeringen har ingen aning om hur de ska jämka ihop partilinjerna.

Det regeringen gjort är istället att köpa sig tid. Nu har den ett drygt år på sig att formulera en allianslinje kring public service, invänta remissvaren på utredningen – och kan sedan börja plita på en proposition som kan förändra eller bevara, beroende på vad partierna enats om.

Slöseri med allmänna medel? Möjligen. Men helt säkert ett onödigt långt mediepolitiskt beslutsvakuum. Så här luddiga direktiv hade man kunnat presentera veckan efter valet.

Läs bloggvärldens tankar kring public serviceutspelet via Knuff.

Läs också:
30/5 Hon får makten över public service
30/5 Medieminister utan någon mediemakt

Kalle Anka och Slitz är bland förlorarna

RÄCKVIDDSRAS För varje ny mätning av läsarantalet blir facit lite sämre för tidskrifterna. Årets första Orvestosiffror är dåliga nyheter för de allra flesta nischer – inte minst silikon- och serietidningarna.

Av de 191 tidskrifter som redovisas i Orvesto Konsument ligger sju kvar på samma räckvidd som i fjol, 62 ökar sin räckvidd – och hela 122 stycken minskar.

Minskningen gäller så gott som alla segment på den extremt överetablerade tidskriftsmarknaden. Till och med framgångsmaskiner som Mama och Populär historia börjafr nu hacka sett till räckvidden. Egentligen finns det bara fyra områden som klarar sig någorlunda helskinnade:

* Affärstidningarna (Både Affärsvärlden och Veckans Affärer ökar, liksom för övrigt Dagens Industri och min tidning, SvD Näringsliv. Därmed lär det inte bli något av den eviga diskussionen om att fusionera Afv och VA det här året heller, trots att det vore en ekonomiskt väldigt sund idé)
* Hälsotidningarna (I Form, PS! och Topphälsa ökar alla, men framför allt Aftonbladet Hälsa, med 114 000 läsare)
* Skvallerpressen (Hänt Bild ökar med 36 000, Veckans Nu med 16 000, Hänt Extra med 19 000, Aftonbladets Klick med hela 84 000)
* Biltidningarna (Inte alla, men många ökar: framför allt Auto Motor Sport (+15 000), men också Wheels, Bilsports specialtidningar och Classic Motor)

Sämst då? De flesta. Framför allt kvinnotidningarna, från Tara (-26 000) till Veckorevyn (-41 0009, men också grabbmagasinen, som Slitz (-38 000) och Moore (-19 000).

Riktigt stora ras noterar också några serietidningar. Kalle Anka störtdyker (-81 000), liksom Rocky (-24 000).

En röd tråd? Ingen direkt. Mer än den extrema trängseln i tidningshyllan.

Läs också:
18/1 Tidskrifterna tappar på bred front
12/10 Ica-Kurirens läsartal är i fritt fall
30/5 Tidskrifternas läsare räcker inte till

Punkt SE hack i häl på Aftonbladet

RÄCKVIDDSSIFFROR Gratistidningskriget slår hårt mot de betalda tidningarnas räckvidd i storstäderna – men den hårda konkurrensen märks nu också på gratistidningarnas räckviddssiffror.

Förra veckan kom siffror som visar på den explosiva tillväxten för mediekonsumtionen på nätet. I dag redovisas kraftiga minskningar i läsartalen för en klar majoritet av alla tidningar och tidskrifter, i årets första Orvesto Konsument. Och självklart finns det ett samband.

Tidningsläsandet i Sverige är fortsatt högt, enligt Nordicoms Mediebarometer: 81 procent av svenskarna läser en dagstidning varje dag. Men i de 81 procenten ingår både de som enbart läser tidningar på nätet och de som bara läser gratistidningar, vilket gör att läsandet av de betalda papperstidningarna generellt sett minskar. Detta speglas också av den tid som svenskarna lägger på olika medier. Svenskarna lägger nu 53 minuter per dag på nätet, mot 29 minuter på dagstidningar.

Den andra faktorn som får stort genomslag på räckvidden för dagstidningarna är självklart den allt hårdare gratistidningskonkurrensen. Bara i storstadsregionerna läses de tre gratistidningarna nu av 2,5 miljoner läsare per dag. Metro är störst i alla städerna, med City som tvåa i Stockholm och Malmö/Lund, medan Punkt SE är näst störst i Göteborg.

De som drabbas allra hårdast av detta är kvällstidningarna och Dagens Nyheter. Både DN (-51 000) och Expressen/GT/Kvällsposten (-59 000) noterar rekordlåga räckviddsnivåer i mätningen – vilket i DN:s fall innebär att tidningen nu inte längre är ensamt störst på stockholmsmarknaden, utan att man delar den platsen med Metro. Båda har nu 554 000 läsare i den så kallade A-regionen. Samtliga tidningar i Stockholm minskar i mätningen.

Även Aftonbladet tappar kraftigt (-41 000) – och nu skiljer det bara 18 000 i läsartal mellan Aftonbladet och dess gratissyskon Punkt SE i Stockholm, sedan Punkt SE ökat antalet utdelade ex mycket kraftigt de första månaderna i år. Farhågorna om kannibalisering på modertidningen verkar alltså ha besannats, trots att Aftonbladet-ledningen fortfarande hävdar att effekten av nylanseringen på den betalda upplagan är marginell

I Göteborg minskar Göteborgs-Posten med 21 000 läsare och GT med 25 000. I Skåne minskar Sydsvenskan med 22 000 och Kvällsposten med 5 000.

Men tydligt är också att gratistidningarna själva börjar drabbas av det allt mer omfattande gratisutbudet. Metro tappar 6,3 procent av sina läsare i storstäderna och Stockholm City minskar för första gången sedan starten sin räckvidd, med 3,5 procent, jämfört med första mätningen 2006. Även Mitt-i-tidningarna (-26 000) och Innerstadspress (-13 000) påverkas.

Trängseln på trottoarerna kostar, för alla inblandade.

Läs också:
18/1 Storstadsläsarna är svårflirtade

Hon får makten över public service

UTNÄMNING Regeringen har haft extremt svårt att enas om en utredare för public service. Lösningen blev en klassisk kompromiss: en oprofilerad kristdemokrat som aldrig framfört några kontroversiella åsikter om public service.

Rose-Marie Frebran, teolog från Örebro och tidigare kristdemokratisk riksdagsledamot och tredje vice talman i riksdagen. Det blev regeringens val som ensamutredare av framtidens public service – och om hur public service-företagen använder sina resurser på bästa sätt.

Valet är logiskt på ett sätt: att välja en kristdemokrat var den gyllene medelvägen mellan moderaqternas/folkpartiets drastiska förändringslinje och centerns mer konserverande linje. Kd är diplomater när det gäller public service, utan alltför drastiska förändringsförslag. Därför kan utredaren gå in utan alltför tung politisk barlast.

Frebran – som blir officiellt utnämnd först under torsdagen, men vars namn bekräftas från kulturdepartementet – har aldrig varit mediepolitiskt aktiv, frånsett en kort period i kulturutskottet på 90-talet och som undertecknare av kd:s mediepolitiska program. Det slog bland annat fast att Granskningsnämnden måste ta till hårdare tag mot det allt vanligare förekommande ”skadliga medieinnehållet”. Huruvida hon anser att program som ”Ballar av stål” hör dit lär vi väl få se…

Direktiven för utredningen presenteras i morgon.

Medieminister utan någon mediemakt

MAKTLISTA När tidningen Resumé listade mediebranschens 99 mäktigaste 2006 toppades listan av kulturministern Leif Pagrotsky. I år har den sittande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth tagit hans plats på listan. Men istället för först kommer hon sist.

På plats 99 alltså: medieministern som ”har en förkärlek för att inte tycka, inte göra och inte kommentera”, enligt Resumés motivering.

Elakt? Inte alls. Det är snarare en rimlig sammanfattning av läget. Vårriksdagen närmar sig sitt slut; snart har det gått sju månader sedan den nya kulturministern tillträdde, men hittills har det inte tagits ett enda beslut om mediepolitiken. Om man inte räknar EU-beslutet om tv-direktivet, men det var ju å andra
sidan ett beslut som landade väldigt långt från den position den
svenska regeringen markerat.

Under tiden tiger ministern – eller uttalar sig så vagt att orden inte
fastnar på papperet. Att lista ut vad regeringen egentligen står för på området har varit helt ogörligt, bland alla enskilda partiinitiativ men totala allianstystnad.

I morgon ska det dock äntligen bli ett beslut: då ska regeringen klubba direktiven till den kommande public service-utredningen och – i bästa fall – även namnet på den som ska leda utredningen.

Första steget mot ett litet avancemang på nästa års maktlista för medieministern?

Läs också:
31/5 -06 Paggan har mest mediemakt

Hela listan över de 99 mediemäktigaste hittar ni här. Listan känns ovanligt omodern och fantasilös, med väldigt lite av det nya medielandskapet representerat. Istället är det Gubbar, Old Media och Bonnier för nästan hela slanten. Här kommer trots allt Topp 20:

1. Gunnar Strömblad, Sverigechef, Schibsted
2. Jonas Bonnier, vice vd, Bonnier
3. Cristina Stenbeck, styrelseordförande, Kinnevik
4. Peter Hjörne, huvudägare, Stampen
5. Hans-Holger Albrecht, vd, MTG
6. Manfred Aronsson, styrelseordförande Kanal 5/Canal Plus
7. Eva Hamilton, vd, SVT
8. Sakari Pitkänen, global chefredaktör, Metro
9. Bengt Braun, vd, Bonnier
10. Tomas Brunegård, vd, Stampen
11. Jan Scherman, vd, Tv4
12. Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande, Bonnier
13. Ulrika Saxon, vd, Bonnier Tidskrifter
14. Jeanette Bonnier, ägare, Bonnier
15. Jonas Sjögren, vd, Kanal 5
16. Amelia Adamo, chefredaktör M
17. Martin Hansson, vd, Allers förlag
18. Anders Gerdin, chefredaktör, Aftonbladet
19. Gunnar Asp, vd, Comhem
20. Otto Sjöberg, chefredaktör, Expressen

Håll i hästarna: TV7 är ingen succé!

MEDIESKRYT Att medier tar i ibland när det gäller de egna framgångarna är välbekant. Men en artikel om TV7 i dagens Aftonbladet slår något slags rekord.

I artikeln (ej på nätet) påstås att Aftonbladets TV7 ”ökar näst mest av alla kanaler i Sverige”. Nyblivna vd:n Helena Westin intervjuas och säger, på den klassiska slutfrågan om vad hon önskar allra mest just nu, att hon önskar ”att TV7 ska bli lika stora som TV4″.

Ja, önska kan man ju. Det gjorde även förre vd:n Stephen Mowbray i Aftonbladets årsredovisning för 2006. Han sade där att målet är att ”snart vara en av de sex största kanalerna”.

Ursäkta, men allt det där är snömos.

I april var TV7, för att sansa siffrorna en aning, Sveriges 37:e största tv-kanal, i nivå med kanaler som Jetix och Viasat Explorer. En genomsnittlig svensk tittade då 0,2 minuter per dag på kanaler. Det är 12 sekunder. På TV4 tittade svenskarna 34 minuter per dag, bara som jämförelse.

Vad handlar då all uppståndelse om? Jo, att mätföretaget MMS kommit med en ny kanalpenetrationsrapport, som visar hur stor andel av svenskarna som har TILLGÅNG till en viss kanal, det vill säga att man KAN se den om man vill. Och i den mätningen ökar TV7 kraftigt, till 29 procent – helt enkelt som en effekt av övergången till digital-tv, eftersom kanalen finns med bland frikanalerna i marknätet.

Detta säger absolut ingenting om hur många som verkligen tittar på kanalen. Den siffran kommer först nästa vecka, gällande maj. Och den lär fortfarande räknas i sekunder.

Om Aftonbladet verkligen vill skryta om sina tv-framgångar vore det mycket rimligare att skryta om den sensationellt snabba tillväxten för dess webb-tv.
Att blåsa upp 7:an på det sätt man nu gör framstår mest som väldigt desperat.

Läs också:
28/5 Granskningsnämnden slaktar TV7
21/5 Webb tv-tittandet växer för varje vecka

Tittarna offras i spelet om Boxermonopolet

HEJDÅ, BOXERMONOPOLET När regeringen nu släpper monopolgreppet över det digitala marknätet uppvaktas de flitigt av de olika bransch­aktörerna, som alla vill ha en lösning som gynnar dem mest. Endast en grupp förblir ohörd: tv-publiken.

I dag kan SvD Näringsliv avslöja hur regeringens förslag att bryta Boxers monopol kommer att se ut – läs mer om det här.

Regeringen insåg tidigt att det inte finns en chans att försvara Boxers monopol i det digitala marknätet. Det är bara cheferna på Boxer och Teracom som in i det sista låtsas att det inte existerar något monopol: alla andra förstår att EU, som hotat stämma Sverige, har rätt i att marknadskontrollen är orimlig.

Ända sedan valet har därför programbolag och operatörer utsatt kulturdepartementet för en intensiv påtryckningskampanj för att dra avregleringsförslaget åt ”rätt” håll. Resultatet verkar bli att regeringen helt släpper sitt ansvar.

Det förslag som just nu ligger överst i departementets utkorg kan om man är välvillig tolkas som att regeringen släpper marknadskrafterna fria. De låter TV4, SBS, Viasat och de andra programbolagen själva göra upp om hur man ska lösa frågan om kanalinnehåll på programkorten, vilket i och för sig är bättre än att ett statlig ägt bolag gör det.

Men för den som har den minsta kännedom om sandlåde­nivån på maktspelet i den svenska tv-branschen låter det som ett mardrömsscenario, likvärdigt med att låta Black Army, Bajen Fans och Järnkaminerna träffas på Råsunda för att lösa frågan om hur en gemensam taktik för stockholmslagen skulle se ut.

Sannolikheten är väldigt stor att det blir en lösning – om de alls kan samsas – som gynnar marknadsledarna och fullständigt kör över de mindre aktörerna. Vilket är väldigt långt från ursprungstanken med digitaliseringen som ett mångfaldsprojekt. Men det kanske ingen minns längre?

Det regeringen
borde driva fram är förstås en lösning som utgår från maximal valfrihet för tv-tittarna: som ger dem möjlighet att byta på enklast möjliga sätt mellan olika abonnemang – och helst skapar möjlighet att komponera ett eget à la carte-utbud. Det gynnar kanske inte jättar som TV4, men det är väl heller inte regeringens uppdrag?

Läs också:
22/3 Boxers monopol går inte att försvara

”Ablogggningen” bara en mediemyt

BLOGGDEBATT Är bloggfenomenet i gungning för att kända journalister slutar blogga? Två ord: självfallet inte.

I dagens SvD skriver kolumnisten Susanna Popova på nytt om bloggosfärens bekymmer. Texten inleds med påståendet ”Vi har sett början på den stora ablogggningen”.

Har vi?

Som ”bevis” framhåller Popova att Expressens kulturchef Per Svensson slutade blogga redan i fjol (det var väl i förrfjol?) och att ”nu ramlar andra efter”. Jag antar att hon syftar på Linda Skugge och Fredrik Virtanen.

Men framväxten av en stor och betydande bloggosfär – eller om en parallell, social medievärld över huvud taget – står naturligtvis inte och faller med några yrkesbloggare på stora tidningar. Tror man det har man inte förstått mycket av den omvälvande förändring som skett, utan bidrar bara till att sprida en mediemyt.

Oavsett om man ser i ett internationellt perspektiv (vilket man måste, eftersom så många svenskar använder tjänster som Myspace och andra globala sociala medier) eller i ett svenskt går det inte att konstatera något annat än att de sociala medierna – från bloggar till communities – fortsätter att växa med stor kraft. Mer tid läggs på nätet, mer reklampengar läggs på nätet – och en allt större del av dem just på sociala medier.

Men framför allt: medieformen utvecklas ständigt. Bloggosfären blir allt bättre på att organisera, sortera, välja, paketera och spegla vad som händer. Portaler som Knuff och Technorati , för att inte tala om olika newsreader-lösningar, är i dag lika viktiga som startsidor/löpsedlar som stora nyhetssajter – och på många av de sociala mediesajterna spirar kreativiteten när det gäller sätten att berätta, från kartor och ”ambient search” till läsarranking och bildspel.

Hur många bloggar det finns – eller om det försvinner någon känd signatur – är därför av mindre intresse. Det är som kvalitativ kraft och kommersiell kanal som bloggosfären och de övriga sociala medierna har sin största utveckling.

Läs också:
3/4 Popova missar poängen med bloggarna

Nu står Youtube-utmanarna på rad

VIDEOKONKURRENS En efter en meddelar de stora medieföretagen nu att de tänker lansera nya satsningar på videoområdet.

Den mest intressanta Youtube-utmanaren kommer från communityjätten Facebook, som släpper in video på sina sidor – tätt följt av nyheten att mediejätten Vivendii höst ska lansera en portal för musik, video och spel, enligt Reuters.

Även AOL, som inte precis varit snabba ombord på videoklipptåget, kommer nu att lansera sin satsning UnCut, skriver bloggen Beet TV. UnCut har funnits inofficiellt ett tag, men ska nu ut på marknaden i stor skala.

Affärstidningen Business Week tänker satsa på en mer nischad variant: en näringslivinsriktad videosajt, skriver Media Week.

CBS ska inte lansera en egen Youtube-variant, utan satsar istället på att göra videomaterial tillgängligt så att publiken själv kan lägga ut på bloggar och communitysidor, skriver World Screen. Och Google ska börja med videoklipp på sina nyhetssidor.

Youtube själva då? De smyglanserar en mer exklusiv, nedladdningsbar videospelare. Något som kan tyckas strida mot hela ursprungsidén om enkelhet prioriterat över teknisk kvalitet, men inför hotet från Joost och alla andra kvalitets webbtv-satsningar krävs det sannolikt ett tekniskt motdrag.

Granskningsnämnden slaktar TV7

FÄLLNINGAR Nu blir de nya tv-kanalerna varse vilka regler som gäller för att sända i marknätet. Granskningsnämnden för radio och tv slår rekord i fällningar och kritiserar Aftonbladets nya tv-kanal TV7 på en lång rad punkter.

På TV4 jublas det sannolikt i dag. Det var de som stod bakom anmälningen mot TV7 i höstas. De hävdade då att kanalen inte inlett några
sändningar i enlighet med de krav som ställs i sändningstillståndet. TV4 krävde då att Aftonbladets licens ska dras in,

Så hårt blir inte straffet, men i kombination med en rad andra anmälningar mot den nya tv-aktören har Granskningsnämnden ändå kommit fram till en svidande vidräkning med Aftonbladets tv-satsning. Kanalen fälls på en rad punkter, kritiseras på ännu fler – och nämnden begär nu att länsrätten ska utdöma ett straffbelopp för Aftonbladet.

Här är felen som Aftonbladet TV7 begått, enlig nämnden:

* Omfattningen av nyhetssändningarna i kanalen har varit för liten
* Företaget dröjde för länge med att registrera och använda en sändningsbeteckning, som visar att det är TV7 som sänder
* Vid nio tillfällen har det saknats markering för övergång till reklaminslag
* Sponsringsmeddelanden har presenterats på ett otillåtet sätt
* Tre olika program har brutit mot reglerna mot otillbärligt gynnande, det vill säga varit för flagranta fall av smygreklam. Särskilt i fallet Sofis Mode är kritiken hård: där konstateras det att inslag som ”Veckans Kap” är rena köpuppmaningar, vilket inte är tillåtet.

Att det är konkurrenterna som försöker sätta dit 7:an är ganska uppenbart: vi pratar inte om någon tittarstorm här, utan det är branschfolk som letar fel. Vilket är ett spel som är rätt vanligt förekommande i branschen: alla kanaler räknar sekunder och försöker hitta övertramp hos konkurrenterna när det gäller hur mycket reklam som visas.

Men regler är regler och den här fällningsfesten markerar tydligt att nischkanalerna lever under samma villkor som SVT och TV4. Det kommer att tvinga dem att tänka om när det gäller visst programinnehåll – och bli mer noggranna när det gäller att följa reglementet. Glöm tröjor med stora varumärkesloggor på programledarna, till exempel – där måste 7:an bli lika petig som SVT.

Nästa steg? Tja, det finns ju fler tv-kanaler som inte sänder innehåll i enlighet med sändningstillståndet. TV6 och Kanal 9, till exempel. När kommer den första anmälningen mot dem?

Läs också:
24/2 Digital-tv utan politisk kontroll
11/9 TV4 vill stoppa Aftonbladet TV

Krönika

Stockholm bör fredas mot nazism

”Ovärdigt och motbjudande”

FOTO: MIKAEL FRITZON/TT

Philippine de Rothschild 1933–2014

Minnesord

Franska vinvärldens grande dame.

”Film är mitt heroin, jag måste ha det’’

profilen

Har regisserat ”Tom at the farm”.

Lee går i egna dovt våldsamma spår

Litteratur

“Future Perfect”

Rätten att glömma plaggens politik

Mode

Hållbarhet, ekonomi – och feminism.

Vad man bör köpa?

Berglins

Att läsa tv-studier på distans.

”Sladdriga scener
i Nutleys nya film”

Premiärer

Nutley, Sin City och otäckheter.

Att ego-boosta sig
själv maximalt

Det störiga med att skänka pengar.

Finns hopp för
förbisedda författare

Krönika

Vem läser Ivar Lo i dag?

Sverige blir inget Danmark

Under strecket

SD har misslyckats.

Färgbilder från första världskriget

Bildspel

Unikt material i ny bok.

Ögonblicksbilder
från depressionen

Bildspel

1930-talets USA i färg.

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Bildspel

Dokumenterade det ryska imperiet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.