Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

META-JOURNALISTIK En journalist som fällts i hovrätten skriver en nyhetsartikel om sig själv. Sämre omdöme än så kan en tidning knappast visa upp.

Rubriken på branschtidningen Dagens Medias sajt kan tyckas oskyldig: ”Niclas Rislund nekas HD-prövning”. Men när man tittar närmare på den framträder ett närmast rättshaveristiskt beteende – och ett publicistiskt självmål.

Rislund fälldes i hovrätten den 22 september för föregivande av allmän ställning, för att ha uppgivit sig vara polis i samband med kidnappningen av Sibas vd. Han har dock aldrig accepterat fällningen: både Rislund och hans tidigare arbetsgivare Expressen har hävdat att den är felaktig.

Nu är domen dock fastställd, i och med beskedet att Högsta Domstolen inte beviljar prövningstillstånd. Men Rislund framhärdar att han inte borde ha fällts.

Det har han naturligtvis all rätt göra, i kommenterande sammanhang. Men att skriva en skenbart opartisk nyhetsartikel om sig själv sänder ut extremt riskabla signaler om att Rislund själv anser sig stå över lagen och att medierna inte kan erkänna egna felaktigheter, ens när de slås fast i rätten. Vad detta innebär för förtroendet för medierna kan nog alla räkna ut.

Artikeln har ju tydliga drag av partsinlaga när man granskar den närmare, både i ordvalen och i hans upprepande argumentation om varför rätten borde trott på honom.

Dagens Medias chefredaktör Rolf van den Brink försvarar artikeln med den häpnadsväckande kommentaren att det var ont om tid och att Rislund var den som ”snabbast kunde sätta sig in i ämnet” (läs mer hos Resumé). Your honour, I rest my case…

Martin Jönsson

RÄCKVIDD I dag redovisas Orvestos räckviddssiffror för helåret 2006. Bilden som ges är densamma som i förra veckan upplagestatistik – men ytterligare förstärkt. Nästan alla medier tappar, varav en del mycket kraftigt. Att inte fler mediechefer förefaller oroade måste bero på att de ser världen genom ett högkonjunkturfilter.

Eftersom Orvesto redan redovisat räckvidden för samtliga tre tertial 2006 kommer dagens helårssiffror inte som en överraskning för någon. Enda skälet att uppehålla sig vid dem är att kunna jämföra med helårssiffrorna för tidningarnas upplagor (via TS) och deras årsresultat, som börjar redovisas efterhand.

Den bild som ges är tydlig: det totala tidnings- och tidskriftsläsandet ligger stabilt och högt, men det beror enbart på det ökade antalet gratistidningar och det rekordhöga antalet tidskrifter.

För en klar majoritet av alla enskilda tidningar och tidskrifter handlar såväl räckvidds- som upplagesiffror om nedgångar – och i många fall kraftiga sådana.

Av de betalda dagstidningarna tappar alla i räckvidd utom SvD (+2,8 %) och GP (+0,3 %). Metro och City ökar tack vare kraftigt utökad distribution. DN (-3,4 %), DI 8-6,7 %), Aftonbladet (-2,3 %) och Expressen (-2,9 %) minskar alla kraftigt. Det följer trenden från upplagesiffrornqa, som sjönk med 1,8 procent för hela dagspressen: tre av fyra tidningar minskade där och av de få som ökade sin upplaga gjorde merparten det med minsta möjliga marginal och tack vare kraftigt ökade gratisupplagor.

Tidskrifternas läsartapp är ännu större. Två tredjedelar av alla tidskrifter tappar i årsräckvidd. Minskningen sker i nästan alla stora segment. Enstaka undantag finns i tuffa nischer som kvinno- och föräldratidningar, där Cosmopolitan, Damernas Värld och Mama går mot strömmen, men annars är det mest kraftiga minus.

Att lönsamheten ändå är så god i både dagstidnings- och tidskriftsbranschen beror på två saker: i första hand den extremt starka annonskonjunkturen, i andra hand på att vissa av tidningarna börjar få betydande intäkter även på webben.

Men för många tidningar och tidskrifter, som fortfarande har väldigt svaga positioner på webben, utan en tydlig strategi om vad man ska ha nätet till, är framtidsbilden osäker. När konjunkturen vänder lär papperet drabbas hårdast, medan webben lär kunna hålla uppe reklamtrycket bättre – på något annat sätt kan man knappast tolka reklamprognoserna och de internationella trenderna. Då kommer tidnings- och tidskriftsföretagens kalkyler att utsättas för hård prövning.

Allt färre läsare är ju ett taskigt utgångsläge, i konkurrensen med de medieformer – som communities, nätverk och bloggar – som snabbt ökar sin publik.

Orvestos helårssiffror hittar du här och Tidningsstatistiks upplagesiffror här.
Läs om SvD:s räckviddsframgångar här.

Läs också:
23/2 Tidskriftsmarknaden står och väger
23/2 Svart dag för trycksvärtan
15/2 Tidningarna lever gott på annonsboomen

Martin Jönsson

TV-POLITIK I morgon är det premiär för en ny svensk tv-kanal, Kanal 9. Den tar direkt plats i det politiskt hårdreglerade digitala marknätet – trots att inga politiker fattat beslut om att släppa in den.

Låter det komplicert? Det beror på att det är svensk mediepolitik, som är en sak på papperet och en annan i verkligheten. Och då går det till så här: regeringen styr (i det här fallet den förra), med benäget bistånd av tjänstemännen på Radio- och tv-verket, över vilka kanaler som beviljas plats i det digitala marknätet, i Boxers kanalutbud.
Fram tills beslutet är fattat, vill säga. Sedan beter sig departementet, verlet och kontrollinstansen Granskningsnämnden mest som de där tre aporna som inget ser, inget hör och inget säger – alltmedan tv-företaget gör lite som de vill.

Kanal 9, som har premiär i morgon, med bland annat fotboll och Oscarsgala, har till exempel aldrig beviljats tillstånd från regeringen. Det tillståndet gavs till en kanal med arbetsnamnet ”C5”, som Kanal 5 sökte för. Den profil som angavs i ansökan var gentemot en ”mogen och aktiv publik på 40-49 år”, med fokus på drama, film, dokumentärer och ”EU-nyheter och program från europeiska länder”. Något som skulle tillföra bredd i utbudet, enligt verkets och regeringens bedömning.

Kanalen drogs igång i maj i fjol, under namnet One. Problemet var att nästan ingen tittade och att ännu färre annonserade. Därför skrotades den rekordsnabbt och ersätts nu av Kanal 9, marknadsförd som ”Sveriges nya underhållningskanal”, med en betydligt yngre målgrupp och med nöje, film, sport och glamour som innehållsprofil.

Knappast unikt i tv-utbudet – och ganska likt Viasats TV6. Som – och nu kanske poängen med detta inlägg börjar framgå – inte heller sålts in med öppna kort till politikerna. Den kanalen, som rakt av tog över innehållet av ZTV för att få upp publiksiffrorna på den kanalen, sökte ju under arbetsnamnet ”Seniorkanalen”.

Statens försök att få ihop en politiskt korrekt tv-mix i marknätet har alltså pajat ihop. De sändningstillstånd som finns har därmed mer graden av kuriosa än verktyg för reglering av verksamheten.

Martin Jönsson

FILTRERAR Nu börjar detaljerna klarna om hur You Tube ska rensa sajten från upphovsrättsskyddat material.

På World Economic Forum i Davos tidigare i vinter avslöjade You Tube-grundaren Chad Hurley att de – för att skydda sig mot floden av stämningsansökningar – ska se till att bland annat musikvideor ska taggas på ett sätt som gör att
skivbolag ska få ersättning för de filmer som visas.

i dag berättar Mercury News mer om hur det ska gå till: med mjukvara från företaget Audible Magic ska alla filmer filtreras, så att upphovsrättsskyddat material upptäcks och stoppas från att läggas ut.

Tvisten med Viacom, som bland annat har rättigheterna till MTV-material, har redan tvingat You Tube att plocka bort mer än 100 000 filmer den senaste månaden – och för Google, som äger You Tube, är en garanti mot upphovsrättsintrång mot de stora mediebolagen förmodligen nödvändigt för att undvika gigantiska skadestånd. Sökjättens vd Eric Schmiodt har sagt att filtret är ”högsta prioritet” och att det snart saka vara i funktion.

Men samtidigt riskerar förstås You Tube naturligtvis att tappa i popularitet när spärrar sätts upp och populärt material tas bort.

Läs också:
20/2 Så ska Joost konkurrera ut You Tube
5/2 Stopp för MTV-klipp på You Tube
28/1 You Tube tvingas betala användarna

Martin Jönsson

ÅRSSIFFROR Det kom 153 nya tidskriftstitlar i fjol. Det märks i upplagesiffrorna. Den hårda konkurrensen får många titlar att tappa ordentligt.

På tidskriftssidan är bilden något mer varierad än på den nästan rakt igenom nattsvarta dagstidningsmarknaden. Det totala antalet tidskrifter är rekordhögt och totalupplagan ökar, men för många stora titlar innebar den extremt konkurrensutsatta marknaden stora ras i upplagan.

Familjetidningar och hem- och inredningstidningar, som tillsammans står för nästan hälften av branschens annonsintäkter, tappade båda kraftigt i upplaga, med ras för nästan alla de stora titlarna. Allers backade med 8 900 ex, Hemmets Journal med 5 400, Hemmets Veckotidning med 7 700, svårt krisdrabbade Ica-kuriren med hela 22 300, Året Runt med 5 200, Allt i Hemmet med 8 000, Allt om trädgård med 8 700, Drömhem & trädgård med 5 200 och Sköna Hem med 5 300. Mot strömmen går Residence med ett plus på 8 100.

Bättre gick det för föräldratidningar, hälsotidningar och kvinnotidskrifter, med starka siffror för de nylanserade titlarna som M Magasin (72 500 ex) och Glamour (60 400). Andra titlar som ökade i de segmenten var Topphälsa (med en jätteökning på 12 900 ex), Amelia (+3 100), Tara (+2 700), Vi föräldrar (+4 900), Mama (+ 1 300) och Plaza Kvinna (+ 1 800). Vecko-Revyn fortsätter dock att backa: minus 4 000 ex. Även skvallersegment gick tillbaka, med minussiffror för nästan alla titlar. I sitt eget segment ökar vovvemagasinet Härliga Hund rejält, med 4 300 ex.

Manstidningarna Slitz (- 5 600), FHM (-5 900) och Café (-7 000) har det alla motigt. Det har även medietidningarna: Resumé backar med 900 ex (hela 3 100 ex under andra halvåret) ner till modesta 8 600 ex, Dagens Media med 900 till blygsamma 7 100 ex och Medievärlden med 1 000 till 10 300 ex. Affärspressen ökar – mest Affärsvärlden, tack vare sin nya Sif-distribution, medan It-pressen minskar.

Om man tittar på nyetableringarna utöver M och Glamour är det slående hur få titlar som kommer upp över 20-30 000-nivån. Family Living stannar på 25 000, DIn Teknik på 27 200, Red Tee på 16 200 och samhällsmagasinet Fokus på blygsamma 13 600 ex, varav en tredjedel är friex, en tredjedel lösnummer och en tredjedel kraftigt rabatterade prenumerationsex.

Den som vill se hela upplagestatistiken hittar den här.

Martin Jönsson

UPPLAGESTATISTIK Några få firar, resten försöker hitta rimliga förklaringar till raset. Men uppenbart är att svensk dagspress befinner sig i en brytpunkt för upplagorna.

En upplageminskning för hela dagspressen på hela 1,8 procent – det största ras jag känner till för ett enskilt år – och en ny rekordlåg siffra för den svenska betalda dagspressen, med undantag för SvD och några få andra. Det är facit av Tidningsstatistiks årssiffror för 2006, som redovisas i dag (läs mer här).

När dagstidningarna i USA minskade sina upplagor med i snitt 2,8 procent 2005 talade analytiker om ”året då dagstidningen började dö”. Sedan föll upplagan med lika mycket året därpå – och inför årets första upplagerapport i april är det ingen hejd på krisstämningen. Nu spekuleras det öppet om vilka av de stora amerikanska kvalitetstidningarna som kommer att läggas ner de närmaste två-tre åren – och vilka som helt kommer att gå över till webbpublicering.

När New York Times ordförande Arthur Sulzberger nyligen intervjuades i israeliska tidningen Haaretz fick han frågan om NYT skulle finnas kvar på papper om fem år. Hans svar är signifikativt: Jag vet faktiskt inte det – och vet du vad? Jag bryr mig inte heller.”

Så kan man naturligtvis se på de upplagesiffror som den svenska dagspressen redovisar i dag. Det är inte papperssiffrorna i sig som är det viktiga, utan i vilken utsträckning tidningarna lyckas nå sin publik och tjäna pengar på det – oavsett om det är via papper, webb, tv eller andra avdelningar i de moderna mediehusen. Läget är dessutom ännu värre i USA, Storbritannien, Frankrike och på många andra stora marknader; svensk dagspress har en exceptionellt stark hushållstäckning, i alla internationella jämförelser.

Men att den svenska betalda tidningsupplagan når nytt bottenrekord är naturligtvis ändå ett bekymmer. Både för de enskilda tidningsföretag som förlorade tre till fem procent av upplagan på ett bräde (som Sydsvenskan, Nerikes Allehanda, Dagens Nyheter, Expressen, Sundsvalls Tidning och Upsala Nya Tidning) – och för branschen som helhet.

Två saker gör raset särskilt allvarligt. Dels att det drabbar så många: 75 procent av de tidningar som kommer ut mer än tre dagar i veckan minskade i fjol, medan 13 procent stod stilla och bara 12 procent ökade. Dels att det förstärker en långvarig trend: sedan 1990 har dagspressen tappat nästan 20 procent av sin samlade upplaga: från 4,9 miljoner exemplar per dag till 3,9 miljoner.

För några tidningstyper är situationen särskilt bekymmersam:

* Kvällstidningarna, som noterade sin sämsta totalupplaga sedan 2001. Den extrema gratiskonkurrensen i storstäderna, där det nu delas ut drygt 1,3 miljoner ex per dag, gör det allt svårare att locka läsarna att betala nio kronor varje dag.

* De stora landsortstidningarna, som noterar kraftigare tapp än de brukar. Konkurrensen från Metro, som nu finns i 101 städer runt om i landet, ger nu kraftiga avtryck i upplagan.

Kvällspressen är så stark på digitala medier att den kan dra in på webbgungorna vad den tappat på papperskarusellerna, men för landsortspressen, som i många fall har en svag eller obefintlig nätposition, är läget mer bekymmersamt. På nätet har de ju inget av det monopol de hittills haft på papper.

Martin Jönsson

RETRÄTT Efter dagens styrelsemöte i Sveriges Raduio meddelade vd Peter Örn att han ska se över den nya tablån i P1. Ett-noll till kritikerna. Men det lär inte mildra stormen mot ledningen.

Så här skrev SR-ledningen i ett pressmeddelande efter dagens styrelsemöte:

”Peter Örn avser att snarast göra en översyn av de nya programmen och förändringarna i Sveriges Radios utbud, med anledning av framkommen kritik. Han återkommer till styrelsen under mars för att informera om slutsatser och åtgärder.

Varken styrelsen eller radioledningen har några avsikter att förändra kanalernas karaktär, eller sänka den kvalitet som finns i Sveriges Radio”.

I en kommentar säger Örn: ”Jag vill pröva om de förändringar i programutbudet som har genomförts står i överensstämmelse med mina och styrelsens publicistiska avsikter”.

Delreträtten kommer bara några dagar efter det att styrelsens ordförande Ove Joanson klargjort att han inte är nöjd med allt i den nya tablån och att det fanns ”snedskär” i det nya utbudet – gissningsvis i de mer ”pratiga” delarna.

Men de som kritiserar SR-ledningen och kräver dess avgång lär knappast nöja sig med detta. Blodtörsten är luftad och nu lär all kraft riktas mot de sparbesked som preciseras efter nästa styrelsemöte i slutet av mars. Stormen på SR har långtifrån bedarrat.

Martin Jönsson

AVGÅNGSKRAV Inför dagens styrelsemöte i Sveriges Radio slipar den mäktiga P1-lobbyn knivarna. Nu med öppna krav på vd Peter Örns avgång.

De senaste veckorna har det bedrivits en tung kampanjjournalistik mot SR-ledningen, från debattörer, SR-anställda och dagstidningarna radiokrönikörer. Björn Elmbrants famösa khmerartikel i förra veckan skruvade upp tempo och tonläge – och i Dagens Nyheter i dag slår radiokrönikören Marie-Louise Samuelsson till med ett avgångskrav.

Hon vill sparka Peter Örn och ersätta honom med en Eva Hamilton-typ: ”någon som är journalist och redan jobbar med public service”. På önskelistan står också att avväpna makthavare i SR-ledningen som programdirektören Eva Blomqvist och utredningsgeneralen idet oändliga SR2010-projektet, Jan Engdahl. Samuelsson vill också ha en ”oberoende inspektion” som ska granska ekonomikaoset på radion.

Så vad kommer då att hända på styrelsemötet i eftermiddag? Förmodligen inte alls det som P1-lobbyisterna hoppas. Det är ett möte med en diger agenda, från behandlingen av årsredovisning och public service-redovisning till diskussionen om sparkraven ppå 109,5 miljoner. Men eftersom facket krävt en löntagarkonsult kommer inte några beslut om sparåtgärderna att tas i dag. Och vd kommer inte att kickas.

Däremot är det uppenbart att kritiken börjar kännas även för den orubble SR-ordföranden Ove Joanson. Han erkände i måndags att den omfattande omorganisationen genomförts felaktig – och att det fanns delar av det nya P1-utbudet som inte var lyckat.

Däremot tog han, som vanligt, inget eget ansvar för det. Trots att det är styrelsens oförmåga att driva utvecklings- och organisationsstrategier och ha kontroll över ekonomin som ju är det stora problemet på SR.

* * * * * * * *

MER PUBLIC SERVICE:
I en intressant intervju i Resumé (ej på nätet) svarar en avvaktande och stundtals aggressiv kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth motvilligt på frågor om den icke-existerande mediepolitiken och sin syn på public service.

Några axplock:

”Sopranos är väl inte riktigt vad jag skulle definiera som public service”.
”Det finns ingen anledning för public service att med skattepengar konkurrera med det som de kommersiella kanalerna gör”
”Jag ser egentligen inga faror (med en skattefinansiering av public service), det är SVT som gör det”
”Jag utesluter inte det” (om en sammanslagning av UR och SVT)
”Varför ska SR ha monopol på rikssänd radio?”
”Vi kan inte ha kvar boxers monopol”

Summa summarum: en radikal förändring av mediepolitiken jämfört med den som den förra regeringen drev. Men är det moderaternas åsikt, kulturministerns personliga åsikt eller regeringens åsikt? Det är omöjligt att veta, innan regeringen lagt fram några konkreta förslag på området.

Läs också:

20/2 Radiobasen öppnar dörren för kritikerna

Martin Jönsson

COMMUNTIYFEBER Ännu har det inte offentliggjorts något miljonköp av en svensk community i dag. Men klockan är ju bara drygt 8 på morgonen…

På IDG-ägda nyhetssajten What görs en bra sammanställning av de förvärv som skett på community-marknaden och av de sajter som ”finns kvar” att köpa, för alla de mediehus som konstaterat att inredningen inte är komplett utan en schyst webb-mötesplats.

Här är några av de hetaste uppköpsobjekten som listas: ungdomssajten Hamsterpaj, som ligger stadigt på 300 000 unika webbläsare per månad i besöksstatistiken, den virtuella communityn Playdo, mingelsajterna Piccadoo och Sthlmsfinest.

Listan kan göras längre. Jesper, som ligger någonstans mellan Bubblare och Hamsterpaj, har säkert en del spekulanter. Snabbväxande Playahead-lillasystern Kamrat likaså. Ett tänkbart uppköpsobjekt är förstås Livsstilsnätverket, med sajter som Glife, Nattstad och Tjuvlyssnat. Enligt egna uppgifter har de som mål att börsnoteras inom ett par år, men ett uppköp är en rimligare utveckling. Livstilsnätverket har enligt Kiaindex i dag drygt 450 000 unika webbläsare per vecka, mycket tack vare succén för Tjuvlyssnat. Sajten Grannar, en samlingsplats för ”hemnära tjänster”, har ockswå en intressant profil i sammanhanget.

Många köpare ruvar säkert också på planer för sportcommunities som Sportnik och Klubben Online (N3 Sport)

Min spådom för vilka nischer som är hetast kvarstår: det är lokalt, sport och mode. Med familjesajterna som en vass uppstickare.

Och i alla diskussioner om communityköp måste man alltid ha kvar Lunarstorm, trots allt, på listan över potentialla uppköpskandidater…eller uppköpare.

Martin Jönsson

NY TIDNING Den gratisutdelade nöjestidningen Red Pages blev inte långlivad. Nu har den fusionerat med sajten Dagens PS till en ny tidning. Hur länge den kommer att klara sig? Säg så här: skynda er, så hinner ni läsa den…

Chefredaktör för PS är medieräven Peppe Engberg. Det märker man på att hans gamla kumpaner som Björn Rosengren, Lars Adaktusson och Leif Zetterling medverkar i premiärnumret, liksom den flitige Peppe själv, på en tyckarsida.

Tidningen? Ett hopkok av prylnytt, trender, mode, karriär och shopping, men inte mer personlig än en ordinär flygplatsttidning. Sprängfylld med annonser, som dock int elär ha betalt många ören för att finnas med i premiärnumret. och gänget av Rodeoskribenter, som ändå gav en viss kvalitet åt första numret av Red Pages, är borta.

Artiklar att minnas? Helt ärligt: ingen.

Läs också:
17/1 PS ska fresta konsumtionssugna
1/12 Folkligt, gratis och…överflödigt?