Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MUSEALT Historiens vingslag slog tungt när Stora journalistpriset firade 40 år. Som om mediebranschen alls inte förändrats i grunden.

På jubileumsmiddagen som firade Stora journalistprisets 40 år var borden namngivna efter klassiska vinnare under fyra decennier, från Buster von Platen till Arne Thorén.. Och det var också en lätt museal känsla över hela tillställningen, swom nästan kändes overklig.

Under varje branschdebatt som arrangerats det senaste året har det talats om hur mediernas och journalistikens roll – och marknad – förändrats i grunden. Borta är journalistens roll att ensam förstå och förklara verkligheten för den ovetande menigheten. Borta är den passiva masskonsumtionen av medier. I dess ställe har det uppstått en myllrande masskommunikation, publiken och medierna emellan, där nya medieformer uppstår och helt nya aktörer kräver och får utrymme.

Av detta märktes inte mycket när landets tyngsta mediechefer och murvlar samlades för att hylla de främsta hantverkarna. Vinnarkvartetten, eller i varje fall det de representerade, kunde i princip fått sina priser redan 1966. Eller 1976. Eller…ja, ni förstår.

En ”gnetig och oglamorös” ministeravsättare som grävt i statens dokument och hittat bisatsen som avslöjade makthavaren. En klassisk reportageskribent i kulturens och politikens gränsland. En etermedial folkbildare som granskat Trollflöjten och Britney Spears. Och så Cissi Hagen, som förkroppsligar den klassiska kvällstidningen med Kid Severin i ena örat och Bo Strömstedt i det andra.

Samtida? Framtida? Det är inte det första man kommer att tänka på. Inga gringos, inga bloggare, inga utmanare. Knappt ens några kvinnor. Inte det här året.

Och på ett sätt är det naturligtvis ett styrkebesked. Klassisk journalistik håller, även under en korseld av nya medier, mediefragmentisering och videoklippcommunities.
Det var den gamla skolan som hade fest i går. Och den visar inga tecken på att vara beredd att lägga sig ner och dö.

Läs mer och se alla vinnare hos Stora Journalistpriset.

Martin Jönsson

GRATISKRIGET Exakt hur många gratistidningar kan en konkurrensintensiv marknad ta?

I en intervju i veckans nummer av Affärsvärlden (ej på nätet) konstaterar Bonniers koncernchef Bengt Braun att det inte blir någon vinst för gratisprojektet City det här året heller – och mellan raderna anar man att 2007 lär bli det sjätte förluståret i rad för tidningen. Visserligen händer det att Stockholmsversionen av tidningen visar svarta siffror enstaka månader, men eftersom lanseringarna i Malmö, Göteborg och på webben drar höga kostnader, är satsningen som helhet en fortsatt förlust. Braun pratar också om gratistidningskriget i Danmark, där alla satsar och alla blöder – och man kan ana en viss gratistidningströtthet bakom hans uttalanden.

Den tröttheten finns även hos vissa läsare. Bloggen Media Culpa berättar underhållande om en galopperande ”free paper fatigue”, nu när Metro, City och Punkt SE fått sällskap av kulturgratistidningen Red Pages – och när det ryktas om ytterligare ett gratisprojekt från Metro.

Om man ska tro Media Culpa kör även nya betaltidningen Täby Danderyd Tidning med en omfattande gratisutdelning. Då får de som bor i Täby fem olika gratistidningar. Danmark rycker allt närmare.

Läs mer om Red Pages på svd.se.
Läs mer om Täby Danderyd tidning här.

Martin Jönsson

STORA JOURNALISTPRISET I kväll fyller Sveriges finaste journalistpris 40 år. Att
det blir en kväll präglad av nostalgi är helt i prisets anda.

För 19 år sedan tog filmaren Tom Alandh emot Stora
journalistpriset
för sin dokumentär om Nacka Skoglund. I kväll kan han få sitt
andra, för en helt annan, men ändå samma, sorts film: livskampsporträttet
”Jocke är Sussis man”.

För 20 år sedan fick Amelia Adamo priset för sin förnyelse
av ”service- och underhållningsjournalistiken”i Aftonbladet. Hon fick dessutom
Lukas Bonniers journalistpris 2003 och kan i kväll ta sitt tredje, för
lanseringen av M Magasin.

Historien
upprepar sig då och då när det gäller Stora journalistpriset. Vilket är
logiskt, eftersom nostalgifaktorn redan från början är påtagligt hög. Det är de
tunga och etablerade profilerna som belönas, med en och annan lagom utstickande
yngre uppstickare bland nomineringarna på podiet sedan kategorin årets förnyare
infördes 2002.

Vissa nischer är påfallande osynliga bland vinnarna.
Sportjournalistiken, frånsett Åke Stolt och Mats Olsson, hör dit, liksom
kultur- och nöjesjournalistiken, frånsett någon enstaka Ulrika Knutson och
Jannike Åhlund. Eller Mats Arvidsson, på radions kulturredaktion, för den som
har bra minne.

Internet? Glöm det. Det enda ”riktiga” pris som gått till
webben är till nättidningen Blixt – någon som minns den – 1997? Sedan blev det,
i sann dotcomanda, en egen kategori åren 1998-2001, med pris till 24 timmar,
Föräldranätet, aftonbladet.se
och Ekonomi 24, innan bubblan sprack och gökungen
kunde kickas ut ur prisnämndens överläggningar.

I fjol nämndes ordet blogg som hastigast när Linda Skugge
nominerades, men ratades, och i år är SvD:s och Aftonbladets affärssajt E24
nominerad, men annars är det som om webbrevolutionen aldrig inträffat i prisets
annaler.

Vilka som vinner i år? Mitt tips, föga originellt, är Maciej
Zaremba
som Årets berättare, Amelia Adamo som årets förnyare och Fredrik
Sjöshult
, DI, för Årets avslöjande. Specialpriset Lukas Bonniers journalistpris
har inga förhandsnominerade och är notoriskt svårtippat. Public service-tv
ligger dock bra till och både Lars Adaktusson och 500-programsjubilaren Sverker
Olofsson
, för Plus, känns som lågoddsare.

Om inte så finns det soptunnor precis utanför Operakällaren.

Martin Jönsson

SKETCHSTOPP Sveriges Televisions högsta ledning stoppade ett humorinslag som drev med moderater. Politisk anpassning eller ett välbehövligt städjobb?

SVT:s Kulturnyheterna rapporterade i dag om en historia som bubblat upp i mediekretsar i veckan: att den verkställande ledningen på public service-företaget (det vill säga vd Eva Hamilton och programdirektören Leif Jakobsson) handgripligen stoppat en sketch i programmet Bingo Royale.

Sketchen drev med handikappade och moderater, vilket omgående dragit igång spekulationer om att det är av rädsla för att skada relationerna med den nya regeringen – som ju redan dragit åt public service-tumskruvarna en hel del – som orsakat ingripandet. Och det debatteras redan friskt om hur fri den ”fria elevisionen” är, om högsta ledningen ger direkta order till producenter om att stoppa enstaka scener.

Utan att känna till detaljerna låter det som en klassisk SVT-konspiration. Det lilla jag sett av programmet ifråga får ingreppet snarare att låta som en välgärning.

Martin Jönsson

FEJMTAJM TV4 drog i gång i går och Aftonbladets Klipptoppen startar på fredag. Nu är tittarfilmskriget mellan den svenska mediejättarna i full gång.

På onsdagen hade TV4 officiell premiär på sin ”videoklippscommunity” Fejm TV. Man har i ett par veckor kunnat komma in på sajten, som bland annat matats med innehåll av elever på mediegymnasiret i Nacka, sedan lösenorden cirkulerat flitigt på nätet, men nu har den börjat rulla på riktigt. Ännu inte med någon jättepublik – de mest populära filmerna har visats mellan 1000 och 2000 gånger – men med en hyfsat stor publikaktivitet.

Det är kopplingen till tv som kan bli guld värd för fyrans You Tube-klon: att den så tydligt knyter ihop banden mellan kanalens program/webb och tittarnas egna bidrag. Svagheten med en sajt som Bubblare.se är ju att den är helt fristående – och att det är svårt att hitta skäl att gå dit istället för till You Tube, med större utbud och starkare communitykänsla.

På Fejm TV gör fyran kopplingar till egna programsatsningar, som Idol – och samtidigt finns ju den uppenbara möjligheten att tittarnas filmer så småningom ska hamna i den stora tv-rutan. Vilket är en rätt tung attraktionskraft i sammanhanget.

Samtidigt som TV4 satsar på läsarnas filmer lanserar BBC sitt första nyhetsprogram baserat på publikens insända filmner. Your News heter programmet, som hade premiär i helgen. Där visas insända filmer, men det tas också upp aktuella frågor som tittarna tagit upp i mejl till BBC. Läs mer om BBC-satsningen hos Journalism.co.uk.

Mer aktuell läsning om videosajterna:

You Tube-filmer till mobilen (hos Yahoo News).
Mediajättar på jakt efter nästa You Tube (hos Reuters).
Videosajterna som betalar för filmerna (hos Beta Alfa 2.0)

Läs också:
22/11 You Tube-kloner på löpande band

Martin Jönsson

PRESSTÖDET Politisk ordstrid och Brysselmarinerade konspirationsteorier. Välkommen till veckans presstödsdebatt.

Socialdemokraterna i riksdagen tog i dag strid i presstödsfrågan och föreslog att riksdagen skulle klubba igenom vårens beslut om förändringar i presstödssystemet – trots att EU sagt nej till såväl förändringarna som systemet som sådant. ”Eftersom det faktiskt inte finns något formellt besked från kommissionen, finns det heller inte något formellt hinder för att låta de nya reglerna träda i kraft. Då markerar riksdagen att vi inte erkänner EU-kompetens på området”, sade Morgan Johansson (s) till TT i dag – och fick stöd av miljöpartiets riksdagsgrupp. Alla andra partier säger dock nej och vill att konflikten med EU först klaras upp.

Tidningen Medievärlden (den piggare uppföljaren till Pressens Tidning, som blivit en utmärkt daglig webbkälla för medienyheter) rapporterar samtidigt om de senaste turerna kring hur det egentligen gick till när presstödet blev en öppen stridsfråga i såväl Stockholm som Bryssel. Enligt tidningen var EU-kommissionens hårda linje om det svenska presstödet – som utgår från att stödsystemet måste göras om från grunden – inte något intern EU-PM, utan ett rakt svar till den svenska regeringen, tillkommet på initiativ från kommissionens kontor i Sverige.

Läget nu är alltså följande: EU väntar på ett förslag till ett nytt svenskt presstödssystem, medan den svenska regeringen inte har några som helst planer på ett sådant. Någon måste ta ett politiskt initiativ, men oklart vem.

Läs också:

23/11 Regeringens strid för presstödet

Martin Jönsson

SPONSRINGSGRÄNSER Telia Sonera blir huvudsponsor för nästa års Eurovision Song Contest. Men under den svenska uttagningen måste bolagets roll tonas ned.

När
Sveriges Television rullar igång den stora schlagercirkusen nästa år måste
sponsorerna hålla sig i kulisserna. Sponsring är nämligen inte tillåtet under
uttagningarna enligt Radio- och tv-lagen: det är först när man kommer fram till
den svenska finalen som sponsorerna får kliva fram i rutan.

Finalen
räknas nämligen som ett arrangemang inom EBU, European Broadcasting Union, och
under förutsättning att den sänds i flera länder (typ Finland och Norge), är
sponsringsskyltar då tillåtna, med en prislapp på ca 2,5 miljoner kronor per
sponsrande företag. På detta drar SVT in 12,5-15 miljoner kronor, eller en
fjärdedel av företagets samlade sponsringsintäkter.

Detta
är dock bara ett spel för galleriet. I själva verket är sponsorerna
naturligtvis med hela tiden, på events och på nätet. Men för att inte bryta mot
regelverket gör man det utanför SVT:s domäner de första månaderna, via ett
bulvanliknande samarbete med Eventum och Ema Telstar, med bland annat en
separat kommersiell sajt och drösvis med sponsorsjippon landet runt.

Att
ett telebolag är huvudsponsor, i en tävling som avgörs via telefonomröstning,
gör det hela särskilt delikat. Det var en sak när Posten sponsrade – man kan ju
inte rösta per post eller ens e-brev – men telekommunikationen är ju ständigt
närvarande i evenemanget.

Detta
får dock inte SVT och Telia låtsas om under tiden fram till finalen. Programledaren
Kristian Luuk får hålla tungan rätt i mun och inte skämtya om teliaröster eller
något liknande. Fram till finalen i Globen. Då kan Telia plötsligt välkomnas
som finansiär, utan att det innebär något brott mot tv-lagen.

Hyckleri
– douce points.

Läs mer om Telia Soneras sponsring hosE24.

Martin Jönsson

ÅTAL Reportern Niklas Svensson är en av de åtalade i dataintrångshärvan kring folkpartiet, för att han som reporter på Expressen loggat in på s-nätverket Sapnet. Men Expressen lär göra allt för att distansera sig från Svensson.

Expressen har haft en intressant taktik för att hantera de åtal och domar som drabbat tidningen det senaste året.

När det gäller hovrättens fällning av Expressen-reportern Niclas Rislund konstaterade tidningen att den tyckte att domstolens utslag var ”felaktigt” och hävde därför avstängningen av honom som reporter (han har senare lämnat tidningen).

När det gäller tryckfrihetsjuryns förtalsfällning av chefredaktören Otto Sjöberg i fredags konstaterade han och företaget i alla möjliga sammanhang att ”det är rätt vanligt att utgivare fälls för förtal” (nej, det är det faktiskt inte), för att bagatellisera fällningen så mycket som möjligt, som vore den inte mer än en vanlig fällning i Opinionsnämnden.

Och när det gäller Svensson har tidningen sedan länge distanserat sig från honom och hävdat att det är ett misstag från en enskild medarbetare. Räkna alltså inte med att han företräds av Peter Danowsky, på det sätt som Otto Sjöberg gjordes. Svensson får klara sig själv, när Expressen vill undvika fler skandalstänk.

Martin Jönsson

PUBLIC SERVICE-AVHOPP Det är inte bara Lars Adaktusson som lämnar public service för kommersiella tv. I dag kom det överraskande beskedet att BBC:s ordförande Michael Grade hoppar av och går till kommersiella ITV.

Det kallas redan ”The Transfer of the Century” i brittiska medier och beskrivs som en kupp. Inom BBC uppges ilskan vara stor över att deras överhuvud går till konkurrenten ITV. Spekulationerna om vem som skulle ta över det krisdrabbade ITV har pågått i månader, men 63-årige Grades namn har knappast varit bland de mest frekvent förekommande.

Han har varit ordförande i 2,5 år och har profilerat sig som en förkämpe för public service, i ett läge då BBC varit under mycket hård politisk och ekonomisk press. Nu blir han ”verkställande ordförande” i ITV och ska leda arbetet med att vända de fallande tittarsiffrorna och annonsintäkterna.

Han har gjort drastiska karriärhopp förr – då till Channel 4. Men att lämna BBC i den svåra situation bolaget befinner sig i är helt klart mer kontroversiellt.

Läs mer – hur mycket som helst faktiskt – hosThe Guardian.

Läs intervju med Michael Grade från september iSvD.

Martin Jönsson

ÖVERBELASTNING Vissa trick är för effektiva. Ratsit är nu en av landets mest kända sajter. Men det går knappt att komma in.

Alla har sina 15 minuter på nätet. Just nu är det sajten Ratsit, som på några dagar blivit den mest omtalade svenska satsningen, med dess löfte om att avslöja inkomsten för var och envar.

Ratsit fick snabbt backa från den tjänst som möjliggjorde för besökaren
att komma åt de fyra sista siffrorna i personnumret. Detta sedan de
juridiska och integritetsmässiga invändningarna varit för starka – men
också sedan trycket på servrarna blivit för stort. I fredags hade
Ratsit 9,8 miljoner sidvisningar, enligt ett pressmeddelande från
företaget. Det är lika mycket som aftonbladet.se har en normal dag –
eller Passagen på en vecka.

Effekten blev att det stundtals varit omöjligt att komma in på sajten.
Enligt samma pressmeddelande är sajten tillgänglig ”50 % av dygnet”,
vilket möjligen kan tolkas som att man bara kan komma in där nattetid…

Ratsit diskuteras sedan några dagar flitigt i bloggosfären. Läs några inlägg via Knuff.se