Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

GRATISKRIGET En ny gratistidning innebär inte automatiskt stor
räckvidd. Det visar mediebyrån Carats mätning i Göteborg efter
lanseringen av City och Punkt SE där.

Tidiga mätningar ska man ta med en stor nypa salt: för en rättvisande
bild av antalet läsare av de nya tidningarna bör man nog vänta till
Orvesto Konsument 2006:3, den stora Sifomätningen, som redovisas i
slutet av januari.

Men Carats mätning vecka 42, två veckor efter Punkt SE-premiären och
fem veckor efter Citys start, ger ändå en viss indikation av läget. Så
här såg räckvidden ut:

* Göteborgs-Posten 66,4 %
* Metro 32,8 %
* GT 12,9 %
* Punkt SE 12,4 %
* City Göteborg 11,2 %

I den målgrupp som Punkt SE angett som primär, 16-34-åringar, har de en
räckvidd på 16 procent och är därmed större än både City och GT. I den
åldern är även City större än GT. Annars är City minst i alla
målgrupper.

Siffrorna är dåliga nyheter fö City, men bra för Metro
som via sitt nya annonssamarbete med GP nu hamnat i en väldigt
fördelaktig sits gentemot annonsörerna.

För GP har inga effekter av gratiskriget hunnit synas än: räckvidden är
exakt densamma som i senaste Orvesto. Även GT ligger kvar på samma nivå.
Men nästa stora mätning blir riktigt intressant.

Martin Jönsson

LÄGST RANKAD Ibland kan reklamen bli alltför sann.

Glocalnet hamnar som klar jumbo i Svensk Kvalitetsindex rankning av bredbandsleverantörerna. DET är lågt.

Martin Jönsson

SÄLJEFFEKT Bloggarna har snabbt blivit marknadsförarnas och pr-byråernas bästa vänner.

I dagens SvD rapporteras om hur modebloggar som Sthlm Street Style, Ytligheter och Sigrid
blivit allt viktigare ur opinionsbildnings- och
trendsättningsperspektiv för modebranschen – och hur de väldigt aktivt
kan driva försäljning.

Enskilda bloggar – inte minst inom modeområdet – har nu nått en sådan
trafiknivå, med runt 30 000 unika besökare i veckan, att de blir intressanta som marknadsföringskanaler, med
annonser och sponsrade länkar. Men framför allt lägger företagen nu
allt större vikt vid bloggosfären i sitt varumärkesarbete.

Det är inte så konstigt. Når man ut via rätt bloggar kan man nå mycket
hög träffsäkerhet i opinionsbildningen till utvalda målgrupper. Det
inser pr-byråer och marknadsförare i dag i allt större utsträckning –
och bearbetar därför bloggosfären med samma iver som de länge gjort med
medierna. Här är man närmare konsumenterna och kan dra nytta av
bloggarnas höga trovärdighet i deras nätverk. Att bevaka bloggar och
sociala nätverkssajter är också ett sätt att hålla koll på hur
företagens varumärke utvecklas. Här är det användarna som har makten –
och marknadsförarna har lärt sig att lyssna på dem.

Eller som pr-byrån Mahir uttrycker saken på sin sajt: ”För oss har
bloggen blivit ett naturligt medieval när vi planerar en PR-aktivitet”.
De erbjuder sina kunder ”kreativa utbyten och riktade dialoger med
bloggvärlden.”

Problemet med utvecklingen är att det blir allt svårare att skilja på
vad som har en kommersiell avsändare och vad som är en oberoende aktör.
På en social nätverkssajt som My Space beräknas var tredje sida ha ett
företag som avsändare och i bloggosfären växer antalet företagsbloggar
snabbt i omfattning, i strävan att sprida en positiv varumärkesbild.

Det framgår dock inte alltid vem som är avsändaren: i USA har nyligen
pr-byrån Edelman fått mycket kritik för att de anlitat bloggare att
skriva positivt om varuhuskedjan Wal-Mart. (Läs mer hos Wackå).

För många bloggare är denna otydlighet en riskfaktor, som riskerar
att sänka trovärdigheten. Som ju var poängen från början, när de
traditionella mediernas trovärdighet sjönk.

Martin Jönsson

UPPLAGERAS Dagstidningarna i USA fortsätter att sjunga The News Blues, åtminstone när det gäller pappersupplagorna. Dagens halvårssiffror var värre än väntat, med fortsatt kraftiga tapp över nästan hela linjen.

Redovisningen av FAS-FAX-siffrorna i USA (vilket är deras motsvarighet till våra TS-redovisningar) har blivit en ny sorts Svarta Måndagar. I fjol var upplageraset i branschen 2, 6 procent, vilket var det värsta tappet på många år. I år var siffrorna nästan lika dystra: minus 2,5 procent. Av de 25 största tidningarna tappade 22 i upplaga.

Därmed har det redovisats kraftiga upplagefall fyra år i rad i USA. Nytt den här gången är att det inte bara gäller vardagsupplagorna, utan även de mer lönsamma söndagstidningarna.

Här är några stora förlorare: LA Times (-8 %), Boston Globe (-6,7 %), Philadelphia Inquirer (-7,5 %), Newsday (-4,9 %), NY Times (-3,5 %) och Washington Post (-3,3 %).
Några få vinnare finns också: framför allt kvällstidningen New York Post, som ökar med hela 5,3 % och därmed gick förbi både Daily News och Washington Post i storlek.

Läs mer om upplagesiffrorna hos Editor & Publisher.

Martin Jönsson

MEDIEVANOR När publiken ändrar sitt beteende måste också metoderna
att mäta beteendet förändras. Det är förklaringen till att
tittaresiffersleverantören MMS nu lanserar en ny mätning av
mediekonsumtionen där medievanorna sett över hela dagen ska speglas.

I decennier har tv-branschen räknat ögonpar. Men när alltfler tittare
ägnar sig åt samtidig mediekonsumtion – med laptopen i knät och mobilen
i handen där de sitter i tv-soffan – krävs det nya mått, som fångar upp
hela mediekonsumtionen och som dessutiom kan indikera hur stort
engagemanget är kring olika medier.

I dag presenterar MMS, som
samägs av den svenska tv-branschen, ett sådant verktyg kallat ADL, A
Day in Life. I projektet ska medievanorna hos 3500 svenskar granskas.
Totalt mäts 170 olika medieaktiviteter. Man ser på hur de interagerar
eller överlappar varandra och försöker skapa ett slags pulsdiagram över
mediedagen. Mätningen ska redovisas två gånger om året, för att spegla
förändringar i medievanorna.

På MMS hemsida kan man se resultatet av en liknande mätning gjord 2005. I korthet ser den ut så här:

* Fram till 8.30 på morgonen har morgontidningen ett starkt grepp om konsumenterna, följt av radio och – betydligt svagare – tv och internet.
* Under dagen, fram till 17, är radio klart störst, följt av internet och med tv uppseglande starkt under eftermiddagen.
* Mellan 17 och 19 är internet störst, innan tv går förbi och dominerar kvällen – men med internet som klar tvåa.
* Kvällspressen har sin konsumtionstopp vid 19-tiden, men det är
bara vid ett tillfälle på dygnet, efter 22, som den tillhör de tre mest
konsumerade medieformerna.

I mätningen av uppmärksamhet kring olika medieformer dominerar internet
under nästan hela dagen – och det är först framåt 22 som tv går om.
Uppmärksamheten för radio är generellt låg och är bara störst under
tidiga morgonen. Sedan blir det mest skvalfaktor, jämfört med webb och
tv.

Mätningar av det här slaget kommer självklart att kunna få stor
betydelse för hur reklampengarna placeras, eftersom engagemang och
intensitet kommer att bli viktigare än enbart räckvidd och volym. Den
stora vinnaren i den första mätningen är helt klart internet:
kombinationen av hög konsumtion och högst uppmärksamhet går att
omsätta i reklamintäkter väldigt snabbt.

Martin Jönsson

NY POLICY En gång i tiden såg Sveriges Television
medarbetarnas bloggande som en risk för integriteten och
trovärdigheten. Nu tycks man snarare se det som smart marknadsföring.

En av SVT:s största programsatsningar i höst är pratshowen Hos Jihde, som snart ska ha premiär i ettan. Men redan nu är redaktionens blogg i full gång – inte på SVT:s sajt, utan via blogspot. (tips via Bloggvärldsbloggen).

Här skriver Peter Jihde och hans redaktion om stort och smått: internt
skvaller, vimmelbilder från SVT:s 50-årsjubileum och lite försök till
läsardialog inför programstarten.

Ingen revolutionerande, men ändå intressant. SVT:s hållning till
bloggar har ju varit minst sagt rigid: minns rabaldret för två år sedan
då Jan Axelsson, chef för Nyheter & Samhälle, förbjöd
SVT24-redaktören Per Gudmundson att blogga, med motiveringen att kriverierna strider emot kravet att ”SVT-medarbetare i
offentliga sammanhang bör avhålla sig från uttalanden och åtgärder som kan
medföra att företagets opartiskhet med fog kan ifrågasättas.”

Tiderna förändras, även på SVT. Tack och lov.

Martin Jönsson

MEDIEPOLITIK Han har bråkat med Leif Pagrotsky – och nu bråkar han
med nya kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, innan hon knappt
hunnit flytta in i sitt nya tjänsterum. Regeringen måste bekänna färg i
mediefrågorna, anser TV4:s vd Jan Scherman – och anklagar den för
hyckleri gentemot public service.

I fredags intervjuade jag Tv4:s vdJan Scherman i samband med fyrans tredje delårsrapport (läs intervju och rapportfakta här, hela delårsrapporten hittar ni här).

Inför intervjun hade Scherman laddat upp ordentligt för en kritik mot
den nya regeringen, som var minst lika aggressiv som den han under
flera år torgfört mot den socialdemokratiska.

Sakfrågorna är desamma som tidigare: begränsningarna i Tv4:s rätt att
visa reklam (Fyrans högsta tillåtna reklamandel är 10 procent, mot 15
procent för TV3 och Kanal 5, som sänder från Storbritannien), SVT:s
ökade kommersiella profil, frågan om offentliga visningar och framtiden
för Teracom och Boxer, för att nämna några.

Men det som givit dem nytt bränsle är naturligtvis de senaste veckorna
politiska händelser, där Scherman anser att alliansen nu – av politiskt
korrekta skäl – backar från sin tidigare public service-kritik och
istället pratar om hur mycket ”de gillar public service”, för att
distansera sig från licensskolk och annat. ”Rent hyckleri”, fräste
Scherman – och blir därmed lika populär hos Lena Adelsohn Liljeroth som
han varit hos Leif Pagrotsky.

Men på åtminstone en punkt har Scherman rätt: mediepolitiken har fått
en häpnadsväckande låg status i den nya regeringens politik så här
långt – och det finns onekligen många heta frågor på bordet. Inte bara
public service-frågor. Allra hetast är kanske frågan om vad det lediga
frekvensutrymmet efter analog-tv ska användas till. Där väntar många på
svar.

Scherman konstaterade vidare att ”man inte behöver vara Einstein för
att förstå att Schibsted nu bjuder ut sitt 26,9-procentiga ägande i Tv4
till försäljning”, efter veckans exit i Norge. När det gäller tänkbara
köpare mörkade han, men signalerade tydligt att han inte vill ha en
lösning som kan öka Bonniers grepp över företaget. Det han eftersträvar
är istället en nordisk lösning. Att Tv4 inte längre har en realistisk
möjlighet att ta sig in på den norska marknaden är ett stort misshugg
för Scherman (som knappast blir mindre av det faktum att det blir
MTG och inte de som står bakom en kanal med namnet TV4 nästa år).

Delårsrapportens siffror är intressanta, av flera skäl:

* Ett, för att det bekräftade bilden av att september var en usel reklammånad. Det konstaterades redan häromveckan i mediebyråernas Mediebarometer
att valrörelsen – och möjligen den förlängda sommaren – lade sig som en
våt filt över reklamköparna. Totalt minskade tv-annonseringen i den
mätningen med elva procent , vilket bidrog till att huvudkanalen Tv4 i
juli-sep 2006 hade lägre reklamintäkter än under motsvarande period
2005.

* Två, för att rapporten visar hur snabbt TV4:s vinst kommer
från annat än huvudkanalen. Omsättningen är fortfarande klart störst
för huvudkanalen (den hade intäkter på 388 mkr under kvartalet, jämfört
med 84 mkr för nischkanalerna och 75 mkr för lokalstationerna i TV4
Sverige). Däremot sänks lönamheten i fyran av de höga
programkostnaderna, bland annat för fotbolls-VM (där har ni
förklaringen till kanalens aggressiva attityd mot O’Learys och andra
för de offentliga visningarna…). Huvudkanalens vinst under kvartalet
var ”bara” 51 mkr – att jämföra med 42 mkr för nischkanalerna och Tv4
Sverige tillsammans. Här är kostnaderna betydligt lägre och
marginalerna högre – och när tittandet nu ökar ganska snabbt finns här
helt klart en potentiell vinstmaskin. Vilket man inte kan säga om
webben, som fortfarande är en förlustaffär för fyran.

* Tre, för att den visar hur sponsring och programfinansiering
blir allt viktigare. TV4:s sponsringsintäkter har ökat med 22 procent
under 2006 och är nu uppe i 165 miljoner kronor. På årsbasis lär det
landa över 200 mkr, eller tre gånger så mycket som SVT. Om ni undrade
varför Scherman & co lobbar så hårt om att SVT ska förlora sin rätt
till att finansiera program via sponsring.
Att avläsa programfinansieringens – den indirekta sponsringens –
storlek är naturligtvis svårare, eftersom det mest handlar om att kunna
göra billigare inköp och vältra över finansieringsjobbet på
produktionsbolagen. Ett exempel är dokusåpan Trälen, som, Talpa Mediaq
producerar tillsammans med bland andra Telenor – och som därför blir
billigare för fyran att köpa in. Ett annat sådant är Förkväll, som
också är billig i inköp, efter en liknande finansieringsmodell.

Läs också:
24/10 Schibsted på väg att checka ut ur Tv4?

Martin Jönsson

RADERAT För varje dag försvinner nu videoklipp i stora mängder från
You Tube, av rättighetsskäl. Och när Jon Stewart och Stephen Colbert
raderas finns det verkligen fog för rubriken ovan.

Jag tillhör den rätt stora krets som anser att Stewart är medievärldens
smartaste och vassaste kommentatorer – och att hans tidigare sidekick,
numera superstjärna i eget namn, Colbert, är en av världens roligaste
män.

Och även om det går att se The Daily Show och The Colbert Report via Comedy Centrals sajt så har det varit praktiskt att kunna hitta godbitarna – plus annat Colbert/Stewart-relaterat material – på You Tube.

Men inte nu längre. Efter protester mot upphovsrättsintrång från Comedy
Central har en mängd klipp tagit borts från sajten. (Läs mer om detta
hos bloggen Idealog, via I want Media). Fast klassiker som Jon Stewarts framträdande på Crossfire finns, som tur är, kvar…

Juristerna vs You Tube står just nu 3-0, den här veckan.

Läs också:
29/10 Tråkigare för varje dag på You Tube

Martin Jönsson

HÖGT VÄRDERAT Efter tolvmiljardersköpet av You Tube väntar alla på
nästa stora webb 2.0-affär. Att användargenererat material kan betinga
stora summor vet vi – bara publiken är tillräckligt stor. Att
affärsmodellen är oklar har mindre betydelse.

(ARTIKELN ÄNDRAD & UPPDATERAD, se kommentarer)

Den sajt som det spekulerats mest om i veckan är den San Fransisco-baserade Digg – en sajt med blogginlägg, där besökarna får betygsätta de publicerade inläggen på samma sätt som med You Tubes filmer.

En nyhetssajt med läsarna själva som redaktörer – eller en topplista
över spektakulära inlägg, beroende på hur man tolkar den.Sajten, som i
somras fick en svensk efterföljare i den VÄLDIGT likartade Diggar ,
har funnits sedan år 2004 och började bli riktigt populär i
fjol, för att i våras ta ett skutt upp i rankingen upp bland världens
100 mest populära sajter. Just nu är den nummer 85, enligt
webbrankingen Alexa.

Själva sajten är inte särskilt märkvärdig. Att läsarna kan skriva egna
film- och musikrecensioner eller andra sorters artiklar är ju tjänster
som finns på var och varannan mediesajt. Att de kan betygsätta
artiklarna är inte heller unikt. Den ser heller inte mycket ut för
världen: som en träfflista på en sökmotor, ungefär, sorterad efter
olika ämnesområden – från sport och spel till underhållning och teknik.

Men Digg har lyckats växa organiskt och bli till en riktig community, där de mest populära skribenterna rankas på en topplista. Att bli en ”top digger”, med höga ”diggs” på alla artiklar, är drivkraften.

Enkelt – men effektivt. Och när man väl fått publiken att strömma
till
krävs inte mer än så för att bli ett miljardobjekt, trots att
annonutrymmet och intäkterna är begränsade – högst tre miljoner dollar
i år, enligt Business Week). Pengarna kan komma senare, för den köpare
som kan placera den i rätt sammanhang.

Enligt flera affärssajter (läs bland annat hos TechCrunch)
är Murdochs NewsCorp en av spekulanterna, även om prislappen på runt
150 miljoner dollar, eller 1,1 miljard kronor, än så länge verkar
betraktas som alltför hög Detta trots att det är rena fyndpriset
jämfört med You Tube-köpet eller vad Murdoch själv betalade för My
Space förra hösten.

News Corp drog själva igång en ny satsning på medborgarjournalistik i Storbritannien i veckan på The Suns hemsida, kallad My Sun.
En kombination mellan den sorts bloggportaler som Aftonbladet och
Expressen byggt upp det senaste året och ett diskussionsforum baserat
på artiklar publicerade på The Suns sajt.
Ännu finns ingen koppling till My Space, utan My Sun är snarare ett
uttryck för koncernens allmänna satsning på användargenererat material.
Av flera enkla skäl: det är billigt, det är populärt och det ger
möjligheter att registrera besökare och få fram mer information om dem;
information som sedan kan användas i reklamsammanhang och för olika
erbjudanden.

Att NewsCorp startar My Sun och nosar på ett köp av Digg är – jämte de
svenska tidningarnas bloggsatsningar – väldigt tydliga exempel på hur
de traditionella medierna vänder sig allt mer mot den nya parallella
medievärlden. Att låtsas som att den inte finns är ju inte längre en
valmöjlighet.

Martin Jönsson

HAAAA! Var kommer alla ninjor ifrån? Just nu kryllar det av svartklädda män som går till attack i reklamfilmerna.

I Icas evighetssåpa flyger den franske ninjan Pasquale omkring och skjuter ut prislappsskyltar. I Swedbanks
namnbytesreklam sveper ett gäng svartklädda, småfeta män in i
banklokalen och byter ut Föreningsbankens skyltar, kaffemuggar och
spargrisar mot nya prydda med Swedbank-loggor.

Även Mazda kör med ninjor i en av de tecknade tolvsekunders-thrillers som
med en avväpnande humor presenterar senaste modellen av sportbilen
Miata MX-5. Det finns också filmer med hajar och zombier – och
besökaren kan skapa sin egen favoritvariant – men ninjan som knockas av
suffletten är den klart bästa. Lekfullt, interaktivt imagebyggande, som
kan vevas många varv till innan man tröttnar.

Fast ninjan som reklamidé ska nog begravas nu.