Prinsessorna Eugenie och Beatrice stod för bröllopets modechock. Kreativa hattar är intressant, men i det här fallet levde hattarna sina egna liv. Rosetten på prinsessan Beatrice såg ut att vara hämtat från Alice i Underlandet, medan prinsessan Eugenies verkade komma från det susar i säven.

Bild: Scanpix

Bild: Scanpix

Kronprinsessan Victoria bar slimmad fodralklänning. Kreationen var smickrande, men den aprikosa tonen för blek. Den stora hatten gav tyvärr ett tantigt intryck och hon borde likt andra yngre damer satsat på en mindre hatt.

Perfekt. Kate Middletons brudklänning är som väntat elegant, proper och enkel. Skira ärmar i spets och en liten krage för tankarna till Grace Kelly snarare än prinsessan Diana. Och designern är…Sarah Burton. En viktig klänning för två kvinnor.

Bild: Scanpix

Bild: Scanpix

Samantha Cameron i modern fodralklänning av Christopher Kane. Den slimmade modellen, den orange scarfen samt de höga klackarna känns minst sagt moderiktigt för en premiärministerfru. Samantha Cameron är dock känd för sitt modeintresse och för att stötta brittiska designers.

I går började det skvallras om att Alexander McQueens chefsdesigner Sarah Burton checkat in på Kate Middletons hotell. Snart får vi se.

Bild: Scanpix

Victoria Beckham gör mig inte besviken. Ser fram emot att se mer av både kreationen och hatten.

Har tillbringat morgonen med parfymkungen Ben Gorham. Reportage kommer snart i papperstidningen.

Bloggen borde egentligen handla om morgondagens bröllopsjippo eftersom jag kommer att spendera resten av dagen med att hitta historiska klänningsreferenser och dessutom gå upp klockan 04:00 i morgon för att kunna rapportera om klänningen, men istället hittade jag den här skrämmande artikeln om klädtillverkning här på SvD. Läs! Och när ni är klara med den rekommenderar jag den här om billiga kopior. Tillverkning är viktigare än trend!

Franska Comptoir des Contonniers säljer kläder till mammor och döttrar. Nu försöker kedjan erövra USA.

”Young women don’t dress like their mothers, but they’re happy to find items in the same brand”
Marianne Romestain, Comptoir des Contonniers, i Wall Street Journal

Åldern dikterar inte hur vi klär oss längre. Efter Sex and the City är det mesta tillåtet. Vill vi shoppa i samma butiker som våra mammor? Kanske. Gemensam shopping borde räknas som det ultimata bevisen på att vi inte längre låter åldern bestämma hur vi ska klä oss. Läs mer om den franska kedjan här.

I helgen provade jag tennisklänningar (eller för mig löparklänningar som råkar finnas på tennisavdelningen) och trots att sportkläder oftast kan köpas i ett fåtal storlekar passade tre olika storlekar och jag växlande mellan x-small och medium. Storlekarna har framförallt blivit större de senaste åren för att smickra oss konsumenter. Det här med storlekar är nämligen känsligt. Ett bra exempel är en kompis till mig som i förra veckan köpte ett par badbyxor utan att prova. Till sin förskräckelse upptäckte han att de inte passade när han kom hem och nu ska han träna tills badbyxorna passar.

New York Times uppmärksammade nyligen storleksproblematiken. Bland annat skriver de om en kroppsscanner som läser av kroppen och om ett företag som ger dig en lista på vilka storlekar som passar hos respektive modehus. Läs och förundras här.

Kroppsscannern hos New York Times.

Läste precis i GP att försäljningsstatistiken för kläder minskat med tio procent i mars i år jämfört med förra året. Vi konsumenter blir allt kritiska och kräver mer än något snyggt för stunden är slutsatsen. Modemanifestets slogan är ”Vi har modemakten” och förhoppningsvis känner allt fler så.

I dagens New York Times finns ett läsvärt reportage om amerikanska skomakare. Läs mer om skor som, enligt skomakaren själv, ska hålla i 15-20 år här. Glad påsk.