Sofia Hedström
Modeveckan är över – här är kollektionerna som lämnade avtryck.
Back
Under modeveckan stärkte Ann-Sofie Back sin ställning som Sveriges absolut största affischnamn när det gäller stil. Visst finns Acnes Jonny Johansson och Carin Rodebjer, men i motsats till Back har de valt att minimera sin medverkan i svenska modesammanhang.
Under visningen finner sig publiken i att placeras på obekväma plastiga kuddar på NK:s entrégolv. De slukar också glatt nyheten att märket tagit fram ett eget vin – Back in a bottle – och att designen fortsätter att bli mer kommersiell. För andra modeskapare skulle det publikvänliga draget ses som något negativt, men hos Ann-Sofie Back utvecklar det kommersiella snarare hennes karaktäristiska avigheter och gör designen mer intressant.
Vårkollektionen innehåller rockar av denimtrasor och stora säkerhetsnålssmycken, men också långa västklänningar och ett tvådelat set – kjol som slutar nedanför knät och långärmad topp som visar axlarna – i kostymtyg som skulle passa en bandklippande politiker eller en prinsessa. Sommarplågan blir den långärmade randiga långklänningen i jersey som kommer klä Sveriges alla Back-fans.
Diana Orving
Draperingarnas drottning Diana Orving har under flera säsonger varit uppslukad av teatervärlden – dels som ansvarig för faktiska scenkostymer för operan och dels genom att ta med sig dramat till catwalken i form av dramatenskådespelerskor som modeller. Även om hennes förmåga att få tyger att falla smickrande varit uppenbar har designen under en period känts för verklighetsfrånvänd och mörk. Men nu kliver Orving åter in i modevärlden.
Kollektionen är inspirerad av designerns resa till Nevadaöknen där hon under en kort period bodde i en av konstnären Andrea Zittels silvermoduler – och det märks mest uppenbart i de ljusa ökentonerna som ger kläderna en efterlängtad lätthet.
Designern, som försett åtskilliga kulturkvinnor med festklänningar med bara ryggar, har nu skapat en kollektion som innehåller luftiga sommartoppar och shorts – perfekta för cykelturer i city. Scenkvinnorna går inte lottlösa utan får sitt i form av smält metall som smyckar sandaler såväl som långklänningar.
Ida Klamborn
Modeveckan avslutas vanligtvis med en påkostad visning signerad Tiger, men när märket valde att slopa Stockholm till förmån för London blev nykomlingen Ida Klamborn utsedd till veckans huvudakt. Designern – som hela modepressen hoppas på – lyckades leverera. Applåder hör inte till vanligheten under pågående visning i Stockholm.
Om debutkollektionen var kaxig och kantig är uppföljaren säker och lugn.
Till skillnad från de flesta andra nykomlingar – och tyvärr även en del veteraner – har Ida Klamborn en karaktäristisk stil. Behåliknande lösa liv ovanpå toppar känns igen från förra kollektionen, liksom de rundade kjolarna som nu försetts med paljettskimrande framstycken. Bekvämlighet premieras och resultatet är atletiskt elegant snarare än sökt sportigt. Vitt är basen, men där förra säsongen hade ett skrikig cerise kamouflagemönster som kontrast är tonen av oliv nu betydligt mer smickrande.
Imponerade gjorde även Klamborn med sitt val av modeller: mångfalden gällande etnicitet och kroppstyper presenterades som något självklart.
Altewaisaome
I en tid när modeskapare plötsligt vill uppfattas som politiska kan referensen starka kvinnor kännas slapp. Duon Natalia Altewai och Rada Saome behöver dessutom inte – till skillnad från många av deras kolleger – rättfärdiga sitt klädskapande med något påklistrat engagemang. Vårkollektionen är ingen tillfällig dagslända utan en säker fortsättning på designernas egensinniga mix av lyx, damighet och sport.
Den klassiska kinaklänningen, den tvådelade dräkten och tennisklänningen från 1930-talet kan hittas i kollektionen, men duon tappar inte bort sig i historieberättande. Detaljer som sportiga fickor i nät, mönstrade sidstycken och påsydda bijouterier gör plaggen samtida och typiska för duon. Dessutom utmärker sig ett bredrandigt mönster i skimrande orange, guld och vitt liksom ett skiftande tyg i ljusgrönt som kontrasteras snyggt med svarta kantband.
Altewaisaome fortsätter lansera ett damigt Stockholms-mode och hålla internationell klass – huvudstadens kvinnor är dock långsamma med att anamma stilen.
Ida Sjöstedt
Feminism är en drivkraft hos många av Sveriges designer. Ida Sjöstedt tillägnar sin kollektion till utmanande kvinnor som gold diggers, bimbos och bridezillas och fortsätter troget sin stilla kamp att ifrågasätta kvinnorollen och den borgerliga smaken.
Det är framförallt Sjöstedts festklänningar som gjort avtryck i Sverige – såväl på bröllop som på röda mattan syns hennes karaktäristiska spetsskapelser. Den här säsongen är det hennes vräkiga Dallasmode som imponerar. Långärmade tröjor med transparenta partier, leggings med genomskinliga revärer och klockade vadlånga kjolar med effektfullt sammetsmönster.
De discoglittrande plaggen lyser upp som kontrast till de flickiga 1960-talskreationerna i spets som gör entré mot slutet av visningen. Även om det är dessas förtjänst att Ida Sjöstedt är en populär designer är det djärvheten i Dallasstilen som tar henne vidare.
Cheap Monday
Kvalmigt badhus, modebranschens väl utvalda skor gömda i plastskydd och Britney Spears-covers ekande mot kaklet – Cheap Monday vet exakt hur tonårsmagi ska levereras.
Även om 1990-talet är Cheap Mondays återkommande referens är gymnasieklassikerna som den rutiga skjortan och jeansjackan på många sätt tidlösa och ständigt återkommande i olika former säsong efter säsong. Intressant på herrsidan den här våren är de vita jeansen med text och på damsidan de behåliknande liven samt bustierklänningarna i denim.
När kollektionen, kallad Mindless Optimism, presenterats så samlas alla modellerna vid kortsidan av poolen – och hoppar på ett givet kommando i vattnet och leker med de uppblåsbara krokodilerna och hajarna. Yngre som äldre journalister kommenterar att de vill ansluta – få märken får nämligen livet att kännas så lätt som Cheap Monday.
Whyred
Guldknappen erövrades av Whyred för bara en vecka sedan och även om priset förlorat sin tyngd i Modesverige verkade det ha gett märket självförtroende att presentera en omfattande kollektion. Herrsidan kändes trött – collegetröjor med varumärkesnamn och fyrkantiga silvertoppar har redan valsat runt hos en rad internationella modehus. Damsidan däremot innehåller plagg som kommer lämna avtryck, däribland en svart läderjacka med glansig röd fyrkant på bröstet, en mörk kavaj med mönstrat slag och en skinntopp bestående av rosa och svarta fyrkanter. Roland Hjort, som är tillbaka som designer på damsidan, har även tagit fram en smickrande vardagsuniform – pyjamasbyxa och svepande morgonrock för kontoret såväl som restaurangbesöket på kvällen. I svart för konservativa yrken och mönstrat för folk med friare jobb.
Det återkommande inslaget av kollage, där olika material såväl som geometriska mönster kombineras, har hämtats från den tyska konstnären Kurt Schwitter. Whyreds ständiga konstreferenser har i omgångar känts uttjatade, men den här säsongen är inspirationen subtil och Whyred bevisar att dadaism light funkar utmärkt i klädform.