Annons

Sofia Hedström om mode

Sofia Hedström

Sofia Hedström

the-rag-bag-1-537x402

Från shoppingkassen till skräppåsen – synen på ett plagg förändras snabbt. Flera initiativ vill ta klädskräpet på allvar. SvD:s Sofia Hedström ser vinster för miljön – och en efterlängtad avmystifiering av modebranschen.

Modemedvetenhet är något som utmärker både samtidsmänniskan och den nationella identiteten. Svenskar har full koll på trender och vet vad som gäller – men bara på ett ytligt plan. Vi är nämligen hopplöst outbildade när det gäller modets effekter på miljön, speciellt när de spelat ut sin roll: Vi svenskar knölar årligen ner åtta kilo textilier bland äggskal och grötrester.
När det gäller tidningar och tomglas vet vi exakt vad vi ska göra, men när det kommer till plaggen har vi ingen aning om vad som förväntas av en god medborgare. Och just här ligger problemet ligger: Alldeles för länge har det inte funnits några som helst förväntningar kring hanteringen. Trots att gamla plagg räknas som hushållsavfall och kommunerna därmed bär ansvaret har ett fungerande insamlingssystem saknats.
Kläder som tillverkas, bärs några få gånger och sedan slängs i soporna är en enorm miljöbelastning. Det kan jämföras med livsmedel som man tar en tugga av och sen kastar. En lösning är att sluta shoppa – och minskad klädkonsumtion står faktiskt högst upp på EU:s ramdirektiv för avfallshierarki. Att förebygga avfall ses som det mest miljövänliga alternativet då det går åt stora mängder kemikalier vid textiltillverkning – mellan två och sju kilo per kilo tyg.
Jag har provat: Under ett år köpte jag inga plagg och även om jag fortfarande tror på minskad konsumtion undrar jag hur omfattande minskningen kan bli. Vårt konsumtionsbeteende kan nämligen liknas vid ett snabbtåg som inte går att stoppa förrän resurserna tar slut. Mellan 1999 och 2009 ökade vi svenskar vår klädkonsumtion med 53 procent och även om vi lugnat oss något de senaste åren är shopping numera ett etablerat fritidsintresse. Inflödet av kläder och textilier är stort. Under 2013 var siffran 121 000 ton, vilket motsvarar ungefär 12,5 kilo per person. Omvandlat till kläder blir det 37,5 plagg. Det finns statistik som visar betydligt högre siffror. Oavsett hur många plagg vi släpar hem är ”shoppa och släng” oerhört kortsiktigt.
Under Stockholms modevecka i slutet av augusti var jag moderator för paneldiskussion Fashion Talks. En av de inbjudna gästerna var dåvarande miljöminister Lena Ek (C), som framhöll vikten av miljötänk när det gäller kläder. Hennes medverkan samt modeveckans bandklippare – dåvarande jämställdhetsministern Maria Arnholms (Fp) – indikerade inte bara att det var val på gång, utan också att modefrågor har nått politiken. Samtidigt som Fashion Talks ägde rum fick nämligen Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att ge förslag på hur det växande klädberget ska hanteras.
Hållbarhet är ett otydligt begrepp och jag hoppas att det faktiska skräpet kan göra ämnet mer konkret och därmed nödvändigt att hantera. Naturvårdsverkets uppdrag – som ska redovisas först i slutet av nästa år – ska innehålla ett konkret förslag på hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan kommuner, producenter och andra aktörer.
SOM-institutet utreder svenskars vanor och attityder. Deras rapport från 2011 visar att vi – trots att vi tycker att miljöfrågorna är viktiga – inte agerar därefter när det gäller klädskräp. Det går kalla det okunskap – många tänker inte ens miljö när de ser modeavfall. Som jag skrev tidigare saknas riktlinjer för vad en god medborgare ska göra med kläderna hen inte längre använder, och det märks. Det är självklart för oss att varken papperstidningen eller burkläsken hör hemma i soppåsen under diskbänken – strumporna och springskorna är däremot en helt annan sak. Män slänger kläder i soporna oftare än kvinnor och singelmännen är värst. Det mest anmärkningsvärda i undersökningen är att 58 procent av de som angett att de har ett stort miljöintresse kastar kläder som fortfarande kan användas. I Sverige eldas det mesta av klädskräpet upp och tyvärr är miljövinsten i form av värme från en t-shirt obetydlig.
Fler aktörer än Naturvårdsverket försöker lösa frågan med klädskräpet. Många märket låter numera sina kunder lämna in begagnade kläder i utbyte mot rabatt. Nyligen genomförde Textilhögskolan i Borås ett forskningsprojekt med insamlingsstationer på shoppingdestinationen GeKås i Ullared. Men möjligheten att återvinna var inte tillräckligt motiverande och skolans slutsats var att konsumenter behöver flera argument för att ändra sitt beteende.
Det svenska herrmärket Uniforms for the Dedicated lanserar i november en shoppingkasse som kan vändas ut och in. På den vita shoppingsidan stå det köp något nytt – Buy something new – och på den svarta slängsidan står det donera något gammalt – Donate something old. Påsen är frankerad och skickas direkt till Stadsmissionen.
– Tusen påsar via oss kommer inte ändra branschen, men det är en brandfackla, säger märkets kreativa chef Fredrik Wikholm.
Fredrik Wikholm beskriver sig även som inspiratör. Tanken är att påsen ska fungera som en välgörenhetsbössa och få oss konsumenter att må bättre.
– Konsumenter kommer känna allt mer skuld över sin konsumtion och behovet att vilja väga upp det med något kommer öka.
I november kommer Uniforms for the Dedicateds kunder få stifta bekantskap med kassen och förhoppningen är att den även ska kunna användas av andra märken och bli en modell för återvinning.
Mystiken som omger mode är en förbannelse. Den gör att branschen inte tas på allvar och att många makthavare inte vågar närma sig frågor som rör kläder. Det är den enda förklaringen jag ser till att vi 2014 fortfarande inte har några tydliga riktlinjer för vad vi ska göra med klädskräpet, trots att kläder redan klassas som hushållsavfall. Skräp är konkret och det finns en enkel lösning: Utvidga återvinningscentralerna så att de även rymmer textilier. När det är gjort kommer en förändrad syn på mode som en bonus.

Om bloggen



Mode är så mycket mer än välfyllda shoppingkassar och i bloggen fokuserar jag på vad som händer i modebranschen, kläders effekt på miljön och plagg som ger hjärtklappning. Varje vecka inleds med Medveten måndag och på fredagar sammanfattar jag veckans mest intressanta modehändelser under Veckans ögonsbrynshöjningar.

Modemeriter: Visningsveteran som varit på över fyrtio modeveckor, bland annat i Paris, New York och São Paolo, och intervjuat modeskapare som Karl Lagerfeld, Vivienne Westwood och Marc Jacobs. Jag skriver om mode i SvD varannan lördag, men har också varit expertkommentator på Fox TV, skrivit för amerikanska Nylon, ryska Collezioni och den världsledande trendbyrån WGSN samt studerat modejournalistik på Fashion Institute of Technology och modehistoria på Parsons School of Design. Under ett år genomgick jag en årslång shoppingdetox och 2011 kom boken Modemanifestet ut som beskriver upplevelsen. Modemanifestet finns även på norska och engelska och släpptes i USA våren 2013.

Stilsvaghet: Knallröda läppstift, pennkjolar och löparklänningar – har sprungit nio maraton i klänning.

Kontakta Sofia Hedström här