Annons
X
Annons
X

Sofia Hedström om mode

Sofia Hedström

Sofia Hedström

För fem år sedan när dokumentären Seamless skildrade det smärtsamma uppbrottet mellan Proenza Schoulers designers Lazaro Hernandez och Jack McCollough kändes det som om manliga modeskapare för evigt var dömda till olycklig kärlek. Trots att Alexander McQueen led av ett brustet hjärta känns det som om strävsamma modepar äntligen är på väg att blir en trend. Valentino Garavani och Giancarlo Giammetti berättade om sin odödliga kärlek i dokumentären Valentino The last Emperor, Lorenzo Martone förändrade till modeelitens förvåning Marc Jacobs och bär numera hans ring och i veckan visade modeduon Costello Tagliapietra upp sina matchande tatueringar i New York Magazine. Leve kärleken och läs gärna mer om charmtrollen Jeffrey Costello och Robert Tagliapietra som förutom varandra gillar rutiga skjortor, putmagar och skägg.

Om bloggen



Mode är så mycket mer än välfyllda shoppingkassar och i bloggen fokuserar jag på vad som händer i modebranschen, kläders effekt på miljön och plagg som ger hjärtklappning. Varje vecka inleds med Medveten måndag och på fredagar sammanfattar jag veckans mest intressanta modehändelser under Veckans ögonsbrynshöjningar.

Modemeriter: Visningsveteran som varit på över fyrtio modeveckor, bland annat i Paris, New York och São Paolo, och intervjuat modeskapare som Karl Lagerfeld, Vivienne Westwood och Marc Jacobs. Jag skriver om mode i SvD varannan lördag, men har också varit expertkommentator på Fox TV, skrivit för amerikanska Nylon, ryska Collezioni och den världsledande trendbyrån WGSN samt studerat modejournalistik på Fashion Institute of Technology och modehistoria på Parsons School of Design. Under ett år genomgick jag en årslång shoppingdetox och 2011 kom boken Modemanifestet ut som beskriver upplevelsen. Modemanifestet finns även på norska och engelska och släpptes i USA våren 2013.

Stilsvaghet: Knallröda läppstift, pennkjolar och löparklänningar – har sprungit nio maraton i klänning.

Kontakta Sofia Hedström här
Sofia Hedström

Den här våren verkar inte handla om mode, utan modeller. I helgen chockade nämligen franska Elle hela världen och de tunna fransyskorna som ser ut att leva på svart kaffe satte nog drycken i halsen när senaste numret av Elle damp ned i brevlådan. Kurviga Tara Lynn pryder omslaget och hela 32 sidor är tillägnade Tara Lynn och några av hennes modellkollegor från plus-sizefacket. Som jag skrev i förra veckan används modeller som avviker från idealet just nu framförallt för att journalister som jag ska blogga om det, men även om det är en kortsiktig chockfaktor är det uppfriskande att äntligen se alternativ till de fagra benranglen.

Sofia Hedström

Gubbsjukan del 2. Terry Richardson förnekar inte oväntat att han brukar utnyttja modeller sexuellt och får stöd av Marc Jacobs som säger att man kan bara säga nej när Terry får någon av sina knasiga idéer.

Modebibel blir nätbibel. Stefano Tonchi tar över som kreativ chef på W och kommer inte helt oväntat att satsa på webben.

Skönhetsresa. Jessica Simpson reser världen runt för att utreda skönhetsideal i VH1:s nya och underhållande skönhetsserie ”The Price of Beauty”.

Priskrig. Enligt amerikanska Glamour har kläder aldrig varit billigare och kvinnor spenderar därför en mindre del av sin inkomst på kläder.

Mångfaldsmodeller. Den här veckan debatterades modellideal på Harvard Business School. Anna Wintour framhöll bland annat att modeskaparnas provexemplar borde tillverkas i större storlekar och Michael Kors berättade att han inte kommer att anlita modeller under 16 år.

En typisk Terrybild.

Jeansen som fick hela världen att prata om Jessica Simpsons figur.

Stefano Tonchi tar över W.

Sofia Hedström

I New York har ingen tid att vara svårmodig och därför våldspratas man med jämna mellanrum av främlingar som vill berätta om sina kreativa projekt. Igår mötte jag designern Jae Kim. Han gav mig sitt kort och berättade att han nästa vecka ska sätta sin prägel på trenden tillfällig shopping genom att cykla runt på sin cykel och sälja plagg som han får plats med i cykelkorgen. Tillfälliga butiker har ju blivit en trend, men det ska bli spännande att se om människor är intresserade av att shoppa kläder av någon på cykel. Jae Kim är en mångsysslande kreatör som bland annat synts i Nylon och som säljer t-shirtar på Oak under namnet Ugly Original, läs gärna mer här.

En av Ugly Originals väskor på besök i Tokyo.


Sofia Hedström

I går skrev jag om hur modeller som avviker från den supersmala och supervita normen används tillfälligt för att provocera. Jag glömde att skriva om åldersfascismen och läste precis att designern Michael Kors bestämt sig för att införa en 16-årsgräns för de modeller han använder. 18-årsgräns hade varit mer effektivt, men att slopa modeller under 16 år är i alla fall en början. Modelldebatten är hur som helst äntligen igång. I förrgår var Michael Kors och Anna Wintour med i en paneldiskussion om modeller och ätstörningar på Harvard Business School. Läs mer om det här.

Här är några av mina modellfavoriter som avviker från det rådande modellidealet.

Crystal Renn är egentligen för tjock

Kvinnan som är modell för Old ladies rebellion är egentligen för gammal

Charlotte Gainsbourg är egentligen för gammal

Helena Christensen är egentligen för gammal

Liu Wen har inte ett klassiskt västerländskt utseende

Jamie Bochert är egentligen inte tillräckligt vacker

Bett Ditto har blivit modebranschens maskot, men är egentligen för tjock

Joan Smalls är egentligen för mörk

Mångfald förskönar och jag hoppas på att få se fler avvikande modeller framöver. Jag hoppas också att modehusen börjar anlita dem oftare så att vi slipper reagera när vi ser skönheter som inte är superunga, supersmala och supervita.

Sofia Hedström

Det råder en mångfaldstrend i modebranschen. Förra året handlade det om hudfärg och i år är det storlek. Under modeveckan i Paris träffade jag stylisten Camille Bidault Waddington som agerade modell när Marc Jacobs visade upp sin senaste kollektion och som med sitt ganska alldagliga utseende och en kropp som klär i storlek 38 inte lever upp till det klassiska skönhetsidealet.

”För Marc Jacobs handlade det mest om att han ville använda okända ansikten och att åskådarna inte skulle känna igen modellerna. Det handlade inte så mycket om storlek”

Anledningen till att vi just nu ser modeller som avviker från idealet är i de allra flesta fall att designers vill provocera och få uppmärksamhet, modebranschens förklaring till det ensidiga och ouppnåeliga utseendet har alltid varit och kommer med stor sannolikhet alltid att vara att det är det som säljer och det är också därför vi bara ser några få ovanliga modeller just nu snarare än en hel parad av fylliga kvinnor. I Survival of the Prettiest-The Science of Beauty, som just nu håller mig vaken om nätterna, slår dock författaren Nancy Etcoff hål på en del skönhetsmyter och därmed branschens försäljningsargument. I Brasilien startade exempelvis Aroldo Macedo magasinet Brazil Race som en reaktion mot att bara vita kvinnor prydde omslagen på modemagasinen och till allas förvåning sålde Brazil Race slut redan första veckan. Mångsidighet är alltid bra och även om designers som Marc Jacobs bara vill provocera för stunden får det oss att reagera. Det man dock ska fråga sig själv när man ser en vanlig modell bredvid en modell som Camille Bidault Waddington är dock om man reagerar på att den först nämnda är smal eller den sist nämnda är tjock.

Sofia Hedström

Moderaternas partiledning ska, enligt ett underhållande reportage i Agenda, skicka ut en klädguide till alla distrikt där de uppmanar sina medlemmar att lämna slipsar och pärlhalsband hemma. Enligt partisekreterare Per Schlingmann bör kläderna nämligen vara vardagliga så att de inte skapar distans mellan partiet och väljarna. Det verkar som om partiet inte riktigt hängt med. Näst intill alla svenska kvinnor äger idag ett pärlhalsband som de fått av en familjemedlem och slipsar säljs numera på Gekås i Ullared. Modet har demokratiserats det senaste decenniet och de välbärgades kläduniform säljs numera på H&M vilket gör att vi ser Gossip Girlkopior i alla socialgrupper.

Pärlhalsband och slipsar är inte speciellt laddade, däremot har det varit omöjligt att undgå debatten kring Mona Sahlins märkesväska. Det som skapar distans är nog inte specifika plagg, utan snarare belopp som spenderas på kläder. För någon som inte slaviskt följer mode är märken och kvalitet det enda som idag kan avslöja om ett plagg kostar mycket pengar. Om Per Schlingmann vill uppnå det han verkar vilja borde han nog därför snarare uppmana sina partikamrater att inte bära vissa märken snarare än försöka förändra deras stil. Klädförbud är dock alltid en dålig idé och jag undrar om nästa steg är att lägga sig i val av bil, hus och hobby?

Sofia Hedström

Designpris. I veckan blev det känt att Alexander Wang, Marc Jacobs och Donna Karan tävlar om vem som är bäst på att designa damkläder. Här är resten av Council of Fashion Designers of Americas nomineringar.

Gubbsjuk. Det är ingen överraskning att Terry Richardson anklagas för att ha utnyttjat unga tjejer, inte ens modebranschen verkar reagera.

Syvänligt. Kaféer med symaskiner hypas den här veckan på nätet.

Rag & Bone. Märket hamnade överraskande på style.coms lista över de tio bästa höstkollektionerna.

Tweettrubbel. I veckan påstod bloggaren Tommy Ton att han hade skvaller som skulle skaka modevärlden och Grazia drog slutsatsen att bloggaren visste att Karl Lagerfeld skulle sluta på Chanel. Tortontobloggaren är helt klart överskattad.

Sofia Hedström

Under modeveckorna har jakten på människor med stil blivit nästan lika intensiv som den efter visningsinbjudningar. Hobbyfotografer från världens alla hörn försöker fånga magin som uppstår när en person lyckas kombinera ihop några plagg till en outfit som får världen att för en kort stund stanna upp .

Under modeveckan i Paris träffade jag designern Junko Shimada och blev hänförd av hennes stil. Min bild är lite suddig, så kolla även på den här.

Sofia Hedström

I förra veckan anklagade modellen Rie Rasmussen fotografen Terry Richardson för att manipulera unga modeller till att ställa upp på nakenbilder och nu träder den ena modellen efter den andra fram och berättar liknande historier. Terry Richardson har gjort reklamkampanjer för bland annat Miu Miu, Gucci och Sisley samt åtskilliga modefotograferingar. Sex som provokation är stilen och många kommer säkert ihåg Sisleykampanjen ”Farming” där en modell sprutar komjölk i ansiktet, om inte klicka här. Terry Richardson har än så länge inte bemött anklagelserna, men om han väljer att prata ut kommer han med stor sannolikhet att använda sex som vapen ännu en gång och få både journalister och modeller att framstå som pryda. Det är svårt att komma åt en man som näst intill tagit patent på porriga modebilder och som lyckats få modebranschen att legitimera både hans gubbsjuka bilder och livsstil.