Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Agneta Lagercrantz

Agneta Lagercrantz

Från och med i dag, fredag, finns ”Happy”, ”Surprise” och ”Grateful” på Facebook – några rörliga emotikoner

Happy

i ett nytt smiley-liknande språk som skapats för att förmedla känslor i konversationen on line. Till skillnad från de dekaler som kom ut tidigare i veckan är de nya uttryckssymbolerna rörliga och bubblar till då du och den du chattar med skickar dem mellan er. Sent fredag kväll svensk tid lanserade Facebook serien Finch, 16 animerade, gula ansikten med uttryck från avsky och ”awe” till gapskratt och gravallvar. Serien är ritad av illustratören Matt Jones (som haft uppdrag för animationsstudion Pixar) och har kommit till genom Facebooks så kallade ”compassion research project”. För ett drygt år sedan knöts universitetsforskare specialiserade på medkänsla till företagets teknikgrupp för tillit och förtroende i Palo Alto, Kalifornien.

 

 

Arturo Bejar, en av de ansvariga i ”trust engineering team” på Facebook, förklarade när vi sågs i San Francisco i februari:

– Vi tror att ett sådant visuellt språk bättre kan kommunicera känslor än smileys mellan dem som är på Facebook.

Surprise

På vilket sätt?

 

– För att de blir bättre än emoticons och mer troget speglar kommunikationen mellan människor.

Namnet Finch kommer från Charles Darwins upptäckter av finkar på Galapagosöarna – bara av det skälet att hans bok ”The Expression of the Emotions in Man and Animals” (1872) inspirerat hela idén. Det var en av forskarna i medkänslaprojektet, psykologiprofessorn Dacher Keltner på Berkeleyuniversitetets Greater Good Science Center (se Idagsidan 9 april), som visade Darwins definitioner på olika känslotillstånd för Matt Jones.”Då blev uttrycken jag ritade rikare och mer autentiska”, skriver han i pressmeddelandet från Facebook. Därefter var det dags för animatören Sam Hood som gav ”mer färg och rörelse” åt Matts sketcher.”Sams tokningar av våra känslor gav dem liv”, förklarar han. ”Så genom klassiska animationsprinciper kom Finch till – en figur som verkar tänka, känna och kommunicera. Kanske ett första steg mot att omdefiniera emotikoner.”

Läs mer om Facebooks medkänslaprojekt på svd.se/nyheter/idagsidan måndag 29 april och tisdag 30 april.

 

Grateful

 

 

Agneta Lagercrantz

Det här skulle aldrig hända. Ändå: Tänk dig den unge mannen på besök hos sin läkare för ett nytt recept till hormonerna som gör att han inte ska råka bli pappa så där hux flux. Han och hans kompisar har börjat prata med varandra om att de ibland känner sig diffust nere och nog har många känt att de fått mindre sexlust. De tror alla att det kan bero på spermie-hormonet.

Läkaren: ”Det är inte bevisat.”

Den unge mannen: ”Men vi är många som känner det som om vi fått mindre livsglädje, och att vi inte har samma sexlust.”

Läkaren: ”Det kanske är värt det?”

Det här händer så klart inte – inte killarna. Men det händer tjejerna. Läkarens kommentarer om minskad sexlust – ”Det är inte bevisat” respektive ”Det kanske är värt det?” – är hämtade ur verkligheten. Likaså funderingarna kompisarna emellan, fast det så klart är kvinnor som diskuterar. Och först nu, då de passerat 25 år och har litet perspektiv sedan sina första besök på ungdomsmottagningen. Då enda förslaget till preventivmedel var p-piller, inte kondomer. Vad de också hunnit berätta för varandra är att INGEN någonsin mött en kille som ens FRÅGAT om de skyddar sig.

”Om det är någon enda debattartikel jag skulle skriva, så är det den om hur dåligt vi kan må av p-piller” har en ung kvinna sagt.

I morse, på P1, diskuterades p-pillren med Nina Ruthström på Gotland som startat namninsamlingen Nej tack till p-piller som gör oss sjuka – eftersom hon förstått ”hur vanligt det är med allvarliga biverkningar som minskad sexlust och nedstämdhet, fast barnmorskor avfärdar det som normalt. Eller uppmanar tjejerna att byta sort.”

Gynekologiprofessorn Viveca Odlind vid Läkemedelsverket svarade att hon inte tycker någon ska använda p-piller som ”inte mår bra av dem” och att hon var helt medveten om ”vanliga biverkningar, som att bli nedstämd och tappa lusten och ja … som nästan alla som haft p-piller kan ha känt någon gång.”

Läs det där sista en gång till. Det sägs av den sakkunniga på Läkemedelsverket.

Sedan tillägger hon att ”nyttan väger tyngre”. Varpå Nina Ruthström undrar ”nyttan för vem? Om jag som ung tjej tappar sexlusten och blir deprimerad …”

Odlind avbryter:

”Jag sa ju just det – man ska inte använda dem om man tappar sexlusten och blir nedstämd.”

Men Nina Ruthström har en annan bild av verkligheten.

”Det vi vänder oss mot är att de rekommenderas i första hand fast de inte skyddar mot könssjukdomar. Unga tjejer som mår sämst i vårt land känner sig mer eller mindre tvungna att äta p-piller. Så som det fungerar i dag ligger allt på tjejens ansvar.”

Viveca Odlind: ”Det är tråkigt att höra att man kan känna sig tvungen. Naturligtvis ska man bara använda p-piller om man mår bra av dem.”

Se där, något för Läkemedelsverket att bita i när de nu ska se över användningen och rådgivningen av preventivmedlen. Kanske dags att utveckla ett hormonpreparat för er killar? Och vad gäller risken för att ni blir nedstämda och får minskad sexlust så vet vi ju redan, efter att vi kvinnor nu varit försökskaniner i några decennier: Nyttan, mina herrar, väger tyngre.

Agneta Lagercrantz

Vilket delningsrace ni läsare deltagit i med Idagsidans serie Medkänsla! Första artikeln gick på mindre än en vecka in på 10-i-topplistan över SvD:s mest delade på Facebook genom tiderna. Nästa toppade listan två dagar i rad för vilka SvD-artiklar som delas mest dagligen. Den tredje artikeln som beskrev medkänslans process seglade upp där samtidigt som nummer två – och den fjärde slutade i går på andra plats.

Vi talar om 4 800 delningar av neurokirurgen som växte upp med en alkoholiserad pappa och startade ett forskningscenter om medkänsla. Om 1 900 delningar av artikeln som beskriver sex olika forskningsområden om medkänsla. Och krigsveteranen som blev av med sin PTSD tack vare andningsövningar och meditation om medkänsla ökar stadigt och har nu passerat 716 delningar. Det är – med undantag för artiklarna om de högkänsliga som fortfarande läses och delas – rekord för Idagsidan.

Nu fortsätter vi med våra artikelserier i #NyaSvD, som vanligt på måndagar, tisdagar och onsdagar, i anslutning till Kultursidorna i Nyhetsdelen. De närmaste två veckorna kommer att handla om drömmar. Både goda och onda. Läs vad forskningen kommit fram till sedan man börjat avbilda hjärnan med funktionell magnetkamera. Hur man kan drömma klardrömmar. Eller lära hjärnan att ge mardrömmarna ett lyckligare slut.

Och som vanligt vill vi gärna ha era reaktioner på vad vi skriver och era önskemål på nya ämnen. Så fortsätt dela Idagsidans artiklar, fortsätt skriva till oss och berätta, fortsätt gilla!

 

Agneta Lagercrantz

Redaktör för Idagsidan

Intervjuredaktör Kulturmagasinet

 

Agneta Lagercrantz

Hörni killar! Ni vet inte vad ni går miste om!

Ungefär så låter det i några brev till Idagsidans psykolog Madeleine Gauffin Rahme efter gårdagens fråga från en 25-årig tjej om hur hon ”skulle kunna tänka på sex som något positivt”. Tjejens pojkvänner hade bara brytt sig om sig själva då de hade sex. Till och med varit föraktfulla och förnedrande.

Frågan och svaret blev näst mest läst på SvD.se under annandagen. Och några äldre män skickade långa svar via vår mejlbox psykologen@svd.se. De menar att de unga killarna inte verkar ha någon att prata med.

”Jag hade turen att ha en mamma som vågade ta upp sådana frågor” berättar en man som är snart 60. ”Det var ju genant, men man fick veta att det handlade om två personer som skulle njuta tillsammans. Det resulterade i en del självförtroende på området och man vågade mer för att man visste vad det handlade om.” Då mannen vågade närma sig en mer erfaren tjej fick han lära sig att ”när man experimenterar tillsammans finns inga gränser för hur bra det kan bli och för vad man kan upptäcka ihop.”

Även en annan man, 67 år, var ihop med en äldre tjej som hjälpte honom ”att förstå hur man ger en kvinna njutning av sexlivet och hur man får det själv”. Samtidigt förundras han: ”Jag trodde dagens unga män var betydligt mer (sex-)upplysta och jämställda än när jag var 20-25 år gammal. Vem har missat att lära och upplysa dem om att det är en fantastisk upplevelse att få vara med om en kvinnas orgasm? Man skulle vilja sätta dessa män på skolbänken.”

En tänkbar förklaring ser alla i de hårdare porrfilmerna, i alla fall jämfört med på 1970-talet. ”Porrfilmerna då var ju rena kärleksfilmerna som man blev upphetsad av” skriver en man 50+. De som visas i dag på de flesta filmkanalerna menar han ”är så äckliga att man inte ens får stånd av att titta på dem, det är varken sex eller kärlek utan ren sadism och förnedring.”

Det är nog därför många killar inte får lära sig något om ömsesidigheten i sex, menar snart 60-åringen. ”De lär sig av kompisar som är lika okunniga och rädda. Kanske är det för att de är rädda som de använder en aggressiv stil?”

Han uppmuntrar alla tjejer som har dåliga erfarenheter av ”dumma killar som inte fattar vad de går miste om” att fortsätta leta. ”Och prata, prata, prata, prata med killen när båda är nyktra – då kommer ni att hitta en kille som är värd att satsa på.”

Sedan slutar han med ett råd till alla, kan man tro:

”Var nyktra när ni har sex! Det är tillräckligt berusande och njutningsfullt för att inte avnjutas avtrubbad.”