Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

Det är sällan jag gråter när jag ser på film, men jag gör det när jag ser på filmaren Maud Nycanders två nya dokumentärer, som kommer att sändas på SVT2 den 21 och 28 mars, kl 20.00. Sluten avdelning heter dokumentärerna, och utspelar sig bakom de låsta dörrrarna på den slutna psykiatriska avdelningen på S:t Görans sjukhus.

Vad är det som griper mig så? Är det människoödena? Vi får följa olika inskrivna patienter (eller dem som inte får hjälp, för att det inte finns plats). Första avsnittet fokuserar på hur det är att leva med bipolär (manodepressiv sjukdom). Hur är det att bli tvångsintagen? Hur hanterar man att vara psykiskt sjuk OCH förälder?

Det andra avsnittet handlar framför allt om människor som flytt sitt hemland av olika anledningar – Irak, Chile, Bangladesh – men gemensamt är att dem är svårt traumatiserade. De vill alla dö. Det är deras enda önskan. De står inte ut med sitt lidande.

Självklart blir jag starkt berörd av dessa människors situation och lidande. Kvinnan från Bangladesh som blivit utsatt för gruppvåldtäkt av poliser som ett straff. Hon är också utstött från sin familj. Fadern anser att han inte har någon dotter längre. Hon har ju dragit skam och vanära över familjen. Kvinnan gråter och gråter, gör oupphörliga självmordsförsök, trots ständig övervakning. Samtidigt får man som tittare indirekta rapporter om hennes nioårige son, fosterhemsplacerad och djupt olycklig.

Mitt i filmen kommer ett fax till avdelningen. Det är slutgiltigt beslut att kvinnan ska utvisas från Sverige. Hon har inte tillräckliga asylskäl. Då brister det.

Men det som ger ett än starkare intryck är att personalen faktiskt bryr sig, även överläkaren. Dem verkar göra sitt bästa, och lite därutöver. Här är vi långt från Gökboet och andra skräckskildringar av slutna psykiatriska avdelningar. Och ett syfte för Maud Nycander att göra filmerna har just varit att spräcka myterna om den här för så många okända världen. Maud har också velat få bort stämpeln av skuld och skam som satts på psykisk sjukdom.

Jag kommer att tänka på Idagserien Piller eller prat. Den handlade förvisso inte om psykisk behandling på slutna avdelningar, utan om den debatt som uppstod kring Socialstyrelsens ambition att deprimerade och ångestfyllda patienter i första hand skulle få psykologisk behandling och i andra hand piller.

På S:t Görans slutna psykiatriska avdelning får patienterna rikligt med piller. De (som behöver och vill) får också ECT, elchocker. Uppenbarligen är dem i starkt behov av detta. Men som sagt. Det som får mig att fälla en och annan tår är att personalens hjärtan är öppna för medmänniskornas lidanden, och att de tar sig tid att sitta ned och trösta, hålla i handen, och prata.