Annons

Idagbloggen

Anna Asker

Anna Asker

Det är lätt som förälder att resignera när barnets rum är
ostädat trots tusen dagars tjatande och i stället lägga sig till med åsikten
att ett ostädat rum är väl inte hela världen.

Men hur reagerar föräldrar när det verkligen går snett, när
alkohol, kriminalitet och droger kommer in i barnens liv?

Jo, även då är det vanligt att föräldrar backar och tar ett
steg tillbaka.

I senaste numret av Psykisk hälsa skriver Margaret Kerr och
Håkan Stattin, båda professorer i psykologi vid Örebro universitet, om sin
forskning. De har under fem års tid följt några tusen barn i åldern 10-18 år.

Föräldrar tenderar att reagera på två sätt när deras barn
hamnar snett.

1. De reagerar emotionellt, blir oroliga, börjar misstro
barnet, visar negativ reaktion när barnet berättar saker för dem, använder
skuldbeläggning och får utbrott.

Alla dessa sätt är effektiva sätt att tysta sitt barn,
skriver Kerr och Stattin. Negativa föräldrareaktioner riskerar att öka barnens
problembeteende.

2.Vanligt är också att föräldrar minskar sin kontroll och
gränssättning och i mindre utsträckning frågar vad barnet gör på fritiden.

Föräldrar kan ha haft den bestämda uppfattningen att barn
inte ska dricka alkohol förrän de fyller 18 år, men när barnet kommer hem
berusat blir de mer tillåtande, ”mer eller mindre alla ungdomar dricker”,
”drickande är en normal del av ungdomstillvaron”.

Föräldrastödjande arbete bör inriktas på att få föräldrar
att undvika att reagera med sarkasm, skuldbeläggning och utbrott, snarare än
att ha fokus på gränssättning, skriver forskarna. God kommunikation mellan
ungdomar och föräldrar är grunden.