Annons

Idagbloggen

Anna Lagerblad

Anna Lagerblad

I
de flesta västerländska
länder uppfattar sig ungefär 40 procent
av befolkningen som blyg. Eftersom vårt samhälle
hyllar förmågan att armbåga sig fram och överrösta andra, har
blyghet kommit att betraktas allt mer som ett problem och något som
behöver ”botas”.

Men
bilden av blyghet
har målats i allt för svarta färger och borde
nyanseras, menar många blyghetsforskare.

– En viss
impulskontroll och social hämning behövs för att sociala
relationer ska fungera, sade till exempel forskaren Nejra Van Zalk,
som intervjuades i Idagsidans serie Blyg – från dygd till diagnos förra hösten.


Även
inom djurvärlden
kan blyghet vara en fördel, visar ny svensk
forskning från Göteborgs universitet. Bart Adriaenssens
vid
Zoologiska institutionen har
efter flera års beteendestudier upptäckt att öringar har egna
personligheter.
De fiskar som växt upp i en trång odlingsmiljö är till exempel
blygare än de som haft större utrymme.

Och även under ytan kan
en försiktigare framtoning var en fördel. I
en miljö med lite skydd, till exempel ett kärl i en fiskodling,
lyckas visserligen de framfusigare fiskarna roffa åt sig mest mat. Men i ett
naturligt vattendrag, där omgivningen är mer komplex, klarar sig
blyga öringar bättre.

– Ja,
i ett av mina experiment var det de blyga fiskarna som hade störst
tillväxt i naturen, konstaterar Bart Adriaenssens
i ett pressmeddelande.

Att
blyghet är ett karaktärsdrag
som finns även i den tysta världen
under ytan är kanske inte så förvånande. I själva verket stämmer
det ganska väl med vår bild av blyghet. Internationella studier visar att en blyg person nästan alltid beskrivs som ”tystlåten” och
”pratar inte”.
Eller för att ta till en svensk liknelse – ”Stum som en fisk”.