Annons

Idagbloggen

Maria Carling

Maria Carling

Själv är jag digital invandrare, 60-talist som jag är. Omvärldsanalytikern Jens Lanvin som jag lyssnade på häromdagen drog gränsen gränsen vid födelseåren 1982-83.

Är du född före 1982 sorteras du som invandrare. Födda senare än 1982 har vuxit upp med datorer och kvalar därmed in som infödingar.

Ja, och?

Jo, våra mediedygn ser ju så olika ut. Våra vanor är olika. Vi lever olika slags liv. Vi måste förstå att vi inte riktigt förstår varandra.

Invandrare intensivkonsumerar medier runt frukost (tidning, radio, tv), lunch (lust-/slöläsning och -surfande mest) och middag (tv efter maten) med informationssurfande på jobbet däremellan samt en del på kvällen.

Gamlingar (vi talar 27+-are) ”adressurfar” som det heter. Och berättar vad de hittat på olika sajter genom att säga ”punkt se” på slutet (hör ni hur 2008 det låter?). Invandrarna är processmänniskor. Vi går till botten med en sak i taget.

Samtidigt lever infödingarna hela sitt arbets- och privatliv i de sociala medierna. De kommunicerar konstant. Vet hela tiden var de har både polarna och chefen. Twitter berättar vad alla gör just nu. De länkar bra texter och filmer, användbar information, roliga grejer. You name it. De har redan skickat länken vidare i nätverket innan invandraren hinner säga klick. Att vara offline är en social risk för infödingen.

De är parallellmänniskor.

Parallellmänniskorna är på stark ingång i arbetslivet. Många företag förstått att det vore dumt att förbjuda Facebook eller twittrande på jobbet. I det sociala nätverket bubblar det av framtida affärsmöjligheter mitt bland allt oseriöst länkande.

Ett stort börsnoterat företag har klokt nog skaffat sig 20-åriga mentorer för att förstå samtiden – och för att ”äga” framtiden.