Annons

Idagbloggen

Anna Asker

Anna Asker

Efter döden är vi inte längre styrda av arbetsmarknad eller bostadsmarknad. En liten jordplätt, en våg i havet eller kanske en plats i en urnlund är allt vi behöver. Det är då vi kan låta hjärtat styra var vi vill vara.

Roger Marjavaara, universitetslektor i kurlturgeografi, har i en studie vid Umeå universitet som presenterades tidigare i år, visat att drygt 22 procent av de som avled under år 2010 begravdes i en annan församling än de bodde i. På lördag, när det är Alla helgons dag, kan resan bli lång för dem som vill hedra sina avlidna anhöriga med kransar och gravljus.

– Val av begravningsplats är väldigt mycket styrt av att man vill hem till sina rötter. Med tanke på att vi har haft en stor folkomflyttning under efterkrigstiden är det ett naturligt steg. Trots att man bott i en stad i 30-40 år kan det vara en annan plats man definierar som sitt riktiga hem, säger Roger Marjavaara.

Han har jämfört begravningsplats med födelseort och eventuellt fritidshus. Det starkaste sambandet var med platsen där man hade fritidshus.

–Många ser fritidshuset som det sanna hemmet, inte det hus man bor i permanent. Fritidshuset går också i arv mellan generationer. I den här globaliserade världen har vi ännu större behov av att känna oss rotade någonstans.

Populäraste kommunerna att begravas i var 2010 Sorsele, Solna, Svedala och Värmdö. Glesbygden är mer attraktiv efter döden än i livet. Att Solna ligger högt kan förklaras av det finns en stor begravningsplats där och Värmdö av att kommunen har många fritidshus. Men vad har då Säffle gjort för ont, som enligt begravningsindex är den kommun som det är minst populärt att ligga begravd i?

– Det är en gammal industrikommun dit många flyttat för att få arbete. Men många har rötter i andra delar av Sverige och vill hellre begravas där.

I vår globala tid uppstår nya problem i samband med begravningen. I somras skrev Sydsvenskan om föräldrar som ville att askan av deras dotter, som avlidit vid 21 års ålder, skulle delas mellan USA och Sverige. Dottern hade starka band till båda länderna. Askdelning är möjlig enligt svensk lag, men bara för buddhister och hinduer. I det här fallet gav dock förvaltningsrätten föräldrarna rätt att dela askan eftersom kvinnan hade kremerats i USA.

– Vår begravningslagstiftning är så rigid. Jag tycker inte att man ska moralisera om vad som är bra eller dåligt. Om folk nu vill sprida askan på två ställen så för vem är det ett problem?

Roger Marjavaara fick idag I,8 miljoner kronor i anslag av Vetenskapsrådet för att forska vidare på området, bland annat för att studera var utlandsfödda svenskar begravs.