Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Simon Kyaga

Simon Kyaga

Efter några dagar på Amerikanska psykiatriska föreningens (APA) årsmöte i San Francisco framgår det trots all kritik som föregått publikationen av DSM-5 att intresset verkar vara massivt. Häromdagen pratade jag med en kollega som varit involverad i arbetet med DSM-5. Antalet förbeställningar skall nu vara uppe i över 180 000 exemplar. Eftersom manualen kostar omkring 1000 kr styck skulle det i sådana fall redan vara tydligt att DSM-5 blivit en ekonomisk framgång för APA.En av fördelarna med de ekonomiska intäkterna är att APA har råd att regelbundet flyga in forskare och kliniker som kan avsätta tid för arbetet med DSM. Där skiljer sig arbetet med DSM från mycket av det arbete som pågår med ICD – det parallella internationella systemet för sjukdomsklassifikation.

Nu diskuteras redan nästa version av DSM. Ett av skälen till att APA övergått från romerska siffror (DSM-III, DSM-IV osv.) är för att markera en ökad möjlighet för snabbare uppdateringar av manualen (DSM-5.1, DSM-5.2 osv.). Orsaken till det är förstås den snabbt växande kunskapen inom framförallt genetik och hjärnforskning.

Ett genomgående tema i DSM-5 var annars införandet av dimensionalitet i de psykiska diagnoserna. Dimensionalitet innebär att de psykiska sjukdomarna inte betraktas, som antingen eller utan snarare som tillstånd med gradvist ökande omfattning. I en ny sektion av DSM-5 med preliminära diagnoser föreslås bland annat den här typen av dimensionella beskrivningar av schizofreni och personlighetsstörningar. Dimensionaliteten anses bättre beskriva verkligheten, men har nackdelen av att vara mer komplicerade och mindre tillgängliga för kliniska beslut.

Nu växer också antalet förespråkare för DSM-5. Arthur Caplan skriver den 21 maj på TIME magazines hemsida att ett av skälen till kritiken mot DSM-5 är att man öppnade upp för kommentarer från allmänheten i ett tidigt skede. Flera kolleger jag pratat med under konferensen i San Francisco menar att de drygt 10 000 kommentarerna som flödade in gjorde att författarna av DSM-5 fick kalla fötter och inte vågade föreslå så omfattande förändringar. Att på motsvarande sätt öppna upp för allmänna kommentarer kring klassifikation av olika cancerformer vore förstås helt utesluten.

Den springande punkten är huruvida DSM-5 är användbar eller inte. Där borde det inte finnas någon tveksamhet. De ”stora” diagnoserna i DSM-5, som schizofreni, bipolär sjukdom, depression, panikångest och substansrelaterade störningar har acceptabel tillförlitlighet och kliniska studier visar att behandlingsinsatser utifrån dessa diagnoser (medicin och psykoterapi) har god effekt.

För mig blir det dock viktigt att hävda den enskilda patientens unika symtombild och situation. Därför tror jag också att framtiden är särskilt ljus för psykiatrin. Ingen annan medicinsk specialitet har så mycket att tjäna på den nu snabbt pågående utvecklingen mot personlig medicin (personalized medicine).

I avvaktan på det har vi DSM-5, som tillsammans med klinkerns goda omdöme borgar för bästa möjliga vård.