Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

Religion och vetenskap står närmare varandra än många vill tro, de utgör egetnligen ingen motsats, säger Marcia Cavalcante, professor i filosofi vid Södertörns högskola, när hon inleder Re:orients seminarium Kärlekens dårar i Vadstenas Gamla Teater. Båda följer räddningens och frihetens logik, menar hon. De lovar att befria människan från sjukdom, åldrande, död och annat lidande.

Vad som skiljer sig från båda dessa är det sakrala, det heliga, icke-platsen, där liv och död existerar i en samhörighet. Mystiker i alla tider, som protesterat när religionen stelnat i sina former, har alltid talat om det sakrala, det heliga. Det är svårt att komma dit, att träda in där, men också svårt att träda ut, därför att det är där vi alltid befinner oss, fortsätter Marcia Cavalcante i ordvändningar som inte gör det helt lätt för publiken att ta till sig och förstå.

Just när hon talar om detta ropar någon bland åhörarna till. En duns hörs, och så någon som ropar: Finns det någon läkare här! Kan någon ringa efter ambulans! Stor dramatik, som sedan lägger sig. Det var visst inte så illa ställt trots allt. Men händelsen rör ändå upp, och sätter Marcia Cavalcantes tal i blixtbelysning: Vad är liv? Vad är död? Kan det vara som hon säger att ”livet” bara är en skiss, att det inte bara är något som blott uppkommer och sedan försvinner, utan livet fanns ju före oss och fortsätter även efter oss. Våra liv är något större än den där skissen, den där perioden mellan ”liv” och död”.