Gula trygghetsnarkomaner?

[/caption]

15 kronor tar de för de gula reflexvästarna på mataffären.
Första gången jag cyklade till jobbet iförd denna dagisväst för vuxna kände jag
mig skramlande ensam. Det var obehagligt att vara så självlysande synlig – även
om det är hela poängen med västen.

Men dag för dag har jag märkt att vi blir fler. Svartklädda
osynliga cyklister förvandlas en efter en och blir självlysande gula.
Själv blev jag stoppad vid ett rödlyse för någon vecka sedan – var hade jag köpt
västen? ”Vilken billig livförsäkring!” utbrast han innan vi cyklade vidare.

Har vi blivit klokare, vi gulklädda, eller är det bara
ytterligare ett utslag av trygghetsnarkomani? Begreppet som psykiatrikern David
Eberhard myntade och skrev en bok om.

”Ju fler saker vi definierar som hot desto räddare
blir vi. Om vi inte är medvetna om att det är farligt att cykla utan hjälm blir
vi inte rädda” säger han i en intervju på Idagsidan.

Den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen håller med i en
annan Idagartikel på temat.

”Jag tror att vi är så upptagna av att minimera alla
slags risker eftersom vi har en överdriven tro på vår förmåga att kontrollera
våra liv” säger han.

Kanske är reflexvästen en snuttefilt för vuxna, en ”security blanket” som det så passande heter på engelska. Men kan jag minska
risken att bli påkörd i vintermörkret så är jag gärna en trygghetsnarkoman. En
gul.