Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Agneta Lagercrantz

Agneta Lagercrantz

Var glad! Hela dan! För i dag 20 mars firas FN:s första internationella lyckodag, enligt beslut i generalförsamlingen i somras. Särskilt det lilla kungadömet Bhutan drev på idén att införa ett datum då alla medlemsländer skulle fira människors lycka.

Det kunde Bhutan gott göra, för där längs Himalayas bergskedja praktiserar man sedan 1970-talet en mätmetod som kallas Gross National Happiness index, GNH. Till skillnad, alltså, från att räkna med bruttonationalprodukten BNP, har man skapat ett system som kan mäta folkets lycka. Idén bygger på en helhetssyn, att hållbar utveckling utgår också från icke-ekonomiska aspekter av ett folks välbefinnande, och mäter 33 variabler i vardera området psykologiskt välmående, hälsa, utbildning, tidsanvändning, kulturell mångfald, samhällsvitalitet, gott styre, ekologisk mångfald respektive levnadsstandard.

När jag var där i höstas pratade vi mycket om Gross National Happiness. Det kändes så hoppfullt. Guiden Tsewang Nidup berättade hur projekteringen av ett vattenkraftverk föregicks av GNH-kontroll – och det blev nej. Främsta skälet var att det berg kraftverket skulle byggas på var heligt, vilket stred mot principen ”bevara kulturen”. Så det kommer inte att bli några vägtunnlar och kraftverk här då? undrade jag. Det finns berg som inte är heliga, förklarade Tsewang.

Tsewang, 48, föddes i en nomadfamilj och började skolan först som tioåring. Hans barn på 8, 10 och 12 år talar flytande engelska som de lärt sig i statliga skolan. De har ekologi och ledarskap på schemat redan i lågstadiet. De slits mellan far- och morföräldrarnas andetro och naturkunskapslärarnas undervisning.

Bhutans första psykiater började jobba i sitt hemland först år 2000 och konstaterar att han inte träffat några självmordsbenägna patienter, till skillnad från under utbildningen i Österrike. I dag har hans patienter mest problem med alkohol och depressioner. Utvecklingen i Bhutan går fort. Och är det ett happy people?

Så här säger senaste resultatet: 2010 var fyra av tio bhutaneser lyckliga, och resten hade en godkänd nivå på drygt hälften av kriterierna för ett gott liv. Männen var lyckligare än kvinnorna, unga och ogifta fanns bland de lyckligaste och i städerna var man lyckligare än på landet. Arbetslösa var lyckligare än hemmafruar, jordbrukare och företagsanställda. Mest tillfredsställda var bhutaneserna i nämnd ordning med hälsan, ekologin, sitt psykologiska välmående samt kommunvitaliteten.

Städerna kan ge bättre sjukvård, levnadsstandard och utbildning, medan folk på landet var mer nöjda med kulturens bevarande, gemenskapen i samhället och det kommunala styret.

Bruttonationallycka – något att tänka på också här, kanske?