Annons

Idagbloggen

Maria Carling

Maria Carling

In Sweden, the Men Can Have It All skriver New York Times. Artikeln beskriver vårt jämställda land där män kan göra karriär, men ändå vara pappalediga och skapa ett nära förhållande till sina barn. Ett bildspel porträtterar ett svenskt avantgarde med barnvagnar, i sandlådan, i mataffären med bebis i bärsele, män som tömmer diskmaskinen (!) med bebis bredvid sig.

Uppe i Spöland i Västerbotten har New York-tidningen träffat Mikael
och Sofia Karlsson. Sofia, som är polis, säger att hon tycker att
maken är som mest attraktiv när han är ute i skogen med geväret
över axeln och lilla Siri på ryggen. För denne svenske jägare är det självklart att vara pappaledig, att prata potträning med andra män och att ha en nära relation till sin dotter. Exotiskt så det förslår för NYT.

Ja, bilderna på mannen med både bössa och barn på ryggen är onekligen exotiska för en stockholmare också – fast den statistik och de intervjupersoner som New York Times bygger artikeln på målar upp en välbekant bild av svensk föräldraledighet med allt vad den innebär för föräldrar, för staten och för arbetsgivarna.

Papporna har tagit lång tid på sig för att komma hit sedan den könsneutrala föräldraledighetens införande år 1974.

The Guardian bjuder på en bra kontrast på hur pappor har det i ett annat EU-land. I en videointervju berättar en pappa om hur han, mot alla odds, har byggt upp ett fungerande vardagsliv för sig och sina barn sedan hans fru lämnade honom. I filmen tipsar en expert från den nybildade organisationen Dadcando.com pappor om att de kan skapa ett hem som känns som hemma för barnen,
inte som om de kom på besök hos pappa.

Mannen säger att den nära relation han har till sina barn i dag kanske han inte skulle ha om han fortfarande var gift.

I Sverige brukar vi formulera jämställdhet som att vi ska dela på allt, inte minst alla bördor som det innebär att ta hand om hem och barn. Och att arbetsgivarna ska vara lika oroliga för pappa- som för mammaledigheter. New York Times formulerar det desto vackrare: I det jämställda Sverige kan män allt. Den brittiske pappans två tonårsbarn ger rörande exempel på hur värdefullt det är att stå nära två föräldrar.

Man skulle önska att den nya brittiska regeringen, trots kris, skulle våga ta ett steg i den riktning som Sverige, Tyskland och Island har gått vad gäller pappaledighet. Inte ska väl män behöva skilja sig för att få ett nära förhållande till sina barn?