Annons

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Innevarande år, 2009, har av FN proklamerats som det internationella astronomiåret. Och detta med anledning av att det är 400 år sedan italienaren Galileo Galilei år 1609 började studera stjärnhimlen genom sitt teleskop. Trots förföljelse från katolska kyrkan etablerade Galilei den heliocentriska världsbilden, det vill säga att jorden roterar runt solen.

Nu vill FN och en mängd vetenskapliga sammanslutningar i 135 länder “föra universum närmare jorden” genom olika evenemang och aktiviteter. Numera är vi väl ganska överens om det heliocentriska men däremot har många en tämligen diffus bild av världsrymden. Diffus är den inte minst därför att så kallad ljusförorening är ett problem i västvärlden. Våra upplysta städer förser oss med ett ständigt mysljus som skymmer sikten upp mot stjärnorna. Om bland annat detta skrev vi på Idagsidan i serien ”Mörkrets ljusa sidor” 2007.
Astronomiåret är en mycket naturvetenskapligt syftande satsning. Men åsynen av en klar stjärhimmel kan också väcka existentiella grubblerier, ja till och med religiösa. Även dessa aspekter och de mer profant kulturella ska tas upp under året, enligt arrangörerna.

Men hur var det egentligen med årtalet för Galileis debut som stjärnskådare? Var det inte först 1610 han fick teleskopet att fungera? Enligt Wikipedia kikade han i teleskopet för första gången den 7 januari 1610. NE skriver att han sommaren 1609 hörde ett rykte om att kikare hade tillverkats i Holland, varpå han byggde en egen och upptäckte Jupiters månar i början av 1610. Är astronomiåret för tidigt ute? Är 1610 redan upptaget av något annat?