Anders Haag
En psykoterapeut jag känner brukar ta emot personer som är eller varit med i en nyandlig rörelse under dess mest sekteristiska och dynamiska fas. Han har också behandlat missionärsbarn, barn till föräldrar som varit kristna missionärer i olika länder och placerat sina barn på internatskolor under tiden.
Kanske inte helt förvånande har han lagt märke till liknande psykologiska problem som kan uppstå hos dessa människor. Problemen handlar mycket om en känsla av rotlöshet och otrygghet som kan förfölja en långt upp i livet.
I senaste numret av Sändaren (nr 4 / 26 februari 2010/ årgång 19) berättar olika missionärsbarn om sina svårigheter. En del klarade av separationen från föräldrarna ganska bra, för andra var det tuffare. Johan Löwendahl säger exempelvis att han var ledsen under mycket långa perioder.
Han längtade efter sina föräldrar och hade svårt att sova på nätterna. Hur bra barnen klarade av situationen berodde bland annat på vilken personal som fanns på internaten. Några av ”barnen” menar att ibland var det personal som inte alls var lämplig för att ta hand om utlämnade barn.
Dan Johansson tycker att han klarade sig ganska bra. Han längtade efter sina föräldrar, men lärde sig också att bli självständig tidigt och han fick rika erfarenheter genom sin multikulturella uppväxt. Fast han anser också att han numera har svårare att knyta an till andra människor och att bygga djupa relationer. Han tror att det beror på alla avsked han fick upplev under den tidiga barndomen.
Det äkta paret Aina och Ingvar Stenberg ger läsaren föräldraperspektivet. De led när de var tvungna att skiljas från sina barn och kan än i dag få tankar om det gjorde rätt mot sina barn. Men när det begav sig var blev de snabbt upptagna med allt arbete de skulle utföra och detta skingrade skuldtankarna. Den heliga missionen var värt priset tyckte de då, i dag är de osäkra på om de skulle betala det höga pris som det trots allt kostade.
Ideal och höga mål kan inspirera och driva människor till att utföra ett storartat arbete. Men det är lätt att glömma bort sina egna primära behov och behoven hos dem som står en nära. Brinner man av en eld för ”sanningen” (eller pengar eller makt) är det lätt att man inkapslas i en illusion. När den går sönder kan mycket vara trasigt i själen och i andras själar.