Annons

Idagbloggen

Susen Schultz

Susen Schultz

Vi är så glada över att vår serie om Globala familjer engagerar; många av kommentarerna här på nätet och de mejl vi
får in som reaktioner på artiklarna både förstärker och ger nya perspektiv på
temat. Här är några exempel:

Maria Sjöstrand, som vuxit
upp utomlands, vittnar om hur provocerande det kan vara för omgivningen att hon verkar svensk utan att riktigt kunna relatera till de koder, värderingar och
traditioner som gäller här. Så här skriver hon också: ”Att bli förälder i
Sverige, när man inte har en identitet i det som ens egna barn växer upp i, är
också en aspekt på att ha vuxit upp utanför Sverige, att få egna barn vars
identitet man inte riktigt kan spegla sig i. Man förväntas ju att vara en ”svensk”
förälder…”.

Diskussionerna handlar
mycket om språk och identitet. Men att man inte måste flacka klotet runt för
att funderingar runt de frågorna ska uppstå, är ”En lycklig mamma” ett exempel på. Så här
skriver hon: ”När man läser om de globala familjerna kommer massor av minnen
fram som är blandade med sorg, ångest, hopp, glädje…”. Hon flyttade runt i
olika delar av Irak som barn, eftersom hennes pappas jobb krävde det: ”Skillnaden
mellan olika delar av Irak var – och är fortfarande – så stor att det kändes
som man bodde i olika länder. Jag är själv kurd och vi bodde i arabiska städer
också. Jag var varken kurd eller arab i min identitetskänsla”, skriver ”En
lycklig mamma”.

Fortsätt gärna mejla och kommentera: vilka är dina erfarenheter av globalt familjeliv? Du har fram till den 12 januari på dig; då publicerar vi valda bidrag i pappers-SvD.

Serien om Globala familjer fortsätter på måndag. Då får du läsa om Malkom. Hans mamma är svensk
och pappa är etiopier. Familjen bor nu i Uppsala men Malkom själv längtar
tillbaka till high school och kompisarna i Washington DC.

När den artikeln
publiceras har ett nytt år – och ett nytt årtionde – tagit sin början. Som
alltid är det en blandning av bävan och nyfikenhet som präglar åtminstone min känsla
inför ett färskt år. Vad som helst kan hända, på gott och på ont. Så är det ju
alltid, men i början av ett nytt år finns inget facit alls och det kanske är förklaringen
till att allt känns så pirrande stort just nu.

Det jag vet är i alla fall att Idagsidan kommer att förbli som du lärt känna den – men den kommer att utvecklas och bygga
vidare. Det kommer att märkas under 2010. Och som alltid kan du vara med och påverka – till exempel genom att tipsa om sådant som du gärna skulle vilja att vi skrev om.

Men innan du gör det vill jag bara säga: Gott Slut och ett Ännu Bättre Nytt År!