Idagbloggen

Mia Sjöström

Mia Sjöström

Artikeln”Undvik skilsmässa – dela lika” har både provocerat
och uppmuntrat SvDs läsare. Här är några av de kommentarer och mejl vi fått in
till redaktionen.

Först två olika tillbakablickar på livet – ett ojämställt
och ett jämställt:

Trettio år av
traditionellt kvinnoliv ligger nu bakom mig och slutade precis som artikeln
antyder att de kan göra: i skilsmässa. Under nästan hela tiden var jag
övertygad om att göra det rätta. Nu vet jag att det var fel. Jag vet också att
vi inte gav våra barn den bästa tänkbara gåvan som skulle ha varit jämställda
rollmodeller som de kan följa när de bildar familj. Statliga pengar bör stödja
moderna livsformer, individens val är dock fritt. Priset för det fria valet kan
bli högt” skriver Alexandra Clara.

”Vi är båda i 60-årsåldern, våra barn i 30-årsåldern, och vi
är fortfarande gifta (35 år i år). Vi har delat föräldraledigheten. Vi gick ner
till ca 90% i arbetstid båda två. Vi delade tiden för vård av barn. Jag (och
min man) fick egen tid för fritidsintressen. Vi deltog ofta båda i barnens
fritidsaktiviteter. Jag lämnade och min man hämtade på dagis. Ibland
trodde man att man skulle bli ”en våt fläck på golvet” men det gick,
idag får vi njuta av trevliga kontakter med barn och barnbarn. Äldsta sonen
delar f.n. för andra gången föräldraledigheten med sin fru. Vi lyckades även
med vårt mål att hålla två jämna (goda) löner. Skriver härmed under på alla de
goda råd som Tinni och Rebecka ger” skriver Eva.

Men Karl menar att
det är när man gör tvärt om – lever ojämställt – som man undviker
skilsmässa:

Det märkliga är
att ju mer jämställdheten ökar, desto oftare begär kvinnor skilsmässa. Sverige,
världens mest jämställda land, har också världens högsta skilsmässosiffror. Vad
beror detta på? Nej, lösningen till ett mer harmoniskt förhållande är förstås
att bägge könen respekterar och värderar varandras roller och inte försöker
vara både mamma och pappa på samma gång.”

Inte alla vill dela på föräldraledigheten:

”Vi är många som är helt avslappnade i vår mammaroll. Det
räcker med att bara vara. Och tänk er för tjejer innan ni delar på
föräldraledigheten. De sabbatsåren kommer inte tillbaka. Och att man skulle få
sämre lön och sämre jobb av att var föräldraledig är helt enkelt inte sant. Det
är tvärtom, jag lovar.” skriver Sofia.

”Jag tycker det är tråkigt liv att bara dadda med mina
barn men gör det för att man måste medan min fru tycker barnen är allt för
henne.” erkänner Omodern.

Men halvtidshemmapappan
och hans fru, båda egenföretagare, har delat:

”Sedan dottern var fyra månader
arbetar vi två till tre dagar var i veckan. Det innebär att vi både kan få den
intellektuella stimulansen som jobbet ger och anknytningen till barnet som
tiden med henne ger. Som far ser jag stor skillnad i hur min dotter relaterar
till mig jämfört med hur flertalet andra barn i samma ålder gör till sina
fäder. Som ett brev på posten ger rutinerna att allt annat i hemmet
delas upp.”

Halvtidshemmapappan tycker vidare
att man ska lagstadga om att dela föräldraledigheten lika:

”Menar jag att staten skall
bestämma över föräldrarna? Jag är i de allra flesta andra sammanhang liberal,
men i just denna fråga så kan statens faktiskt bestämma. Föräldrapenning är ett
bidrag som kommer ut statskassan som vi alla fyller på. Det är ingen ”rättighet” utan ett
ekonomiskt stimulansmedel som bör användas för att stimulera en god utveckling
av samhället.”

Och slutligen:

Ja, Tinni Ernsjöö Rappe har tidigare arbetat på Svenska
Dagbladet.

Nej, vi är inte kompisar. Jag har aldrig träffat vare sig
henne eller Rebecka Edgren Aldén före min intervju med dem.

Fler bloggar