Annons

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

När tonårskillar strular är det oftast mamman som söker hjälp. Var är papporna? Frågan ställs av Stadsmissionen i Stockholm, som sedan ett år driver en mottagning för unga män i åldern 16 till 25 år. Mottagningen har enbart manliga terapeuter, då det anses att killarna behöver möta ett manligt perspektiv. Men ofta har killarna mamma vid sin sida när de kommer till mottagningen.

Nu vill Stadsmissionen få med även papporna och startar samtalsgrupper för pappor till killar.

– Av olika skäl kan man som pappa hamna i situationer där man upplever sig som mindre viktig. Det kan leda till flykt från nära relationer in i arbete eller annat. Vår ambition är att stärka papporna i att vara känslomässigt närvarande, inte att återupprätta ett patriarkat. Vi upplever att det är väsentligt för unga mäns utveckling att det finns en stabil pappa att relatera till och att frigöra sig ifrån, säger Jan Löwdin, psykoterapeut och projektledare på Mottagningen för Unga Män.

En vanlig schablonbild är att män just flyr till jobbet när det känslomässiga trycket blir för stort i familjen. Och ja, så kan det nog vara. Schabloner är inte alltid fel bara för att de är nötta. Men det finns, som alltid, en mängd undantag. Läs till exempel vår nu avslutade serie om hemmafruar. Där intervjuades män som väljer att stanna hemma.


Och apropå Stadsmissionen har den, med chefen Marika Markovits som affischnamn, tillsammans med tolv andra kunskapsspridare gått till final i Nationalencyklopedins Kunskapspriset.