Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

De ringde från tv och ville att jag skulle vara med i Debatt – om Knutby. Anledningen till påringningen var att jag skrivit en bok om livet i sekter och karismatiska rörelser (Att vinna en tro och förlora sig själv) som kommer ut på Natur och Kultur den 20 april. Meningen var att jag skulle vara en sansad röst, någonstans mittemellan representanterna för Knutby Filadelfia och de som nu går till hårt angrepp mot församlingens ledning.

Eva Lundgren, som är professor vid Uppsala universitet har skrivit en bok, Knutbykoden, i vilken hon med hög röst för fram de konspirationsteorier som länge grasserat på Flashback Forum, nämligen att det egentligen är Åsa Waldau som ligger bakom mordet på Alexandra (hennes egen syster) och mordförsöket på Daniel Linde. Dessutom driver Lundgren tesen att Helge Fossmos första fru mördades, inte av Helge, utan av Samuel Frankner, som var beordrad till att göra så av Åsa. Syftet skulle ha varit att församlingens gudsbild skulle ändras, att församlingen skulle bli rädda – och därmed skrämda till lydnad.

Bredvid henne satt Rigmor Robert. Hon är Helges terapeut, men ställer sig inte helt och hållet bakom Eva Lundgren, särskilt inte i synen på Sara Svensson. Eva Lundgren låter Helge teckna en bild av Sara som kylig, beräknande och sexuellt avancerad och utmanande. Däremot anser Rigmor Robert att miljön i Knutby är ”sjuk” och att den kan ha drivit Helge och Sara till att begå dåden.

Jag satt tätt intill Kristina Küling, pressansvarig i Knutby församling och Åsa Waldaus assistent. Precis framför mig satt Åsa Waldau och Peter Gembäck. I mitt knä hade jag ett välläst exemplar av Knutbykoden, full av marginalanteckningar. Ovanpå den låg en tjock hög av fusklappar, stödord med saker jag ville ha sagt. Många ord var det.

Knutby är egentligen inte min specialitet. Kapitlet om Knutby i min bok är kort. Men för att skriva det läste jag samtliga böcker som skrivits om församlingen, lyssnade på massor av inspelade predikningar – och så besökte jag Knutby ett flertal tillfällen och pratade med Åsa Waldau och de andra ledarna samt många andra medlemmar. Via en religionsvetare på Stockholms universitet hade jag också kontakt med före detta medlemmar. Förutom det har jag religionsvetenskaplig kunskap om ”karisma”, hur den skapas och upprätthålls och vilka varningstecknen är om något verkligen är snett i en sekteristisk och karismatisk grupp. Därför tyckte jag att jag hade något att säga, ja, en hel del.

Fast tv är tv. Meningen var att jag skulle komma in efter Åsa Waldau och Eva Lundgren. Men Janne Josefsson släppte aldrig in mig … debatten mellan Åsa och Eva blev så dramatisk att den fick hålla på. Så där satt jag, mitt bland Knutbyfolket. Ofta viftade jag med handen och vill komma in med en replik. Men ack nej. När jag till slut fick säga något lät det nog mest som ett naivt försvar för församlingens ledning. Innan jag hann utveckla det jag sa gick ordet vidare.

Åtminstone en besviken tittare undrade varför jag inte kunde se Åsa Waldaus mörka sidor. Hade jag blivit manipulerad? Precis som ärkefeminsten Eva Lundgren tycks ha sovit med den manschauvinistiske Helge Fossmo verkade det som om jag sovit med Åsa.

Vad säger man? Shit happens. När jag klagade efteråt inför Janne Josefsson – ”varför fick jag inte säga mer!” – löd hans sträva svar: Du får lära dig att hugga in!

I mitt nästa blogginlägg ska jag skriva vad jag tyckte om Eva Lundgrens bok. Om den tyckte jag inte.