Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

Maklig, lite bondsk, verkar han, biskop emiritus Martin Lönnebo. Så kommer han ju också från ett norrländsk småbrukarhem, ett av åtta syskon. Men snart märker man också en blixtrande intelligens och en rolig klurighet som perfekt balanserar den lugna lite sävliga, men då även eftertänksamma sidan.

Martin Lönnebo avslutningstalade på seminariet Kärlekens dårar i Vadstena, anordnat av Re:Orient och Vadstena-akademin. Med Gunilla Kindstrand som samtalsledare snurrade hans tankar kring miljön, moderniteten och det gudomliga.

Det var inte så svårt att lista ut att hans egen syn på Gud och världen sammanfaller med en personlighet i en av hans böcker, kallad ”mormor”. Mormor såg det profana med ena ögat, och det sakrala med det andra, och totalt sett sammanföll de båda i en enda blick. En mystik förening skedde i hennes sinne.

Allt miljöarbete är åtminstone till hälften andligt, menade Martin Lönnebo. Eller kanske till två tredjedelar. Eller helt. Sedan tillkommer bara lite tekniska och ekonomiska aspekter. Att värna om miljön, om naturen, och om sina medmänniskor är att värna om Gud. Och tvärtom. Det finns ingen åtskillnad.

Det moderna samhället är den bästa av alla mänskliga kulturer som uppstått på jorden. Det har gett oss så mycket, såsom respekten för kvinnor och barn. Men det kan också bli den värsta av kulturer, om inte mognaden växer i takt med vårt växande ansvar – och ansvaret växer i takt med vår allt mer ökande makt.

Med en strävan efter hjärtats omvandling, genom att ta till vara och lära av våra relationer, och genom att försöka öka vår kunskap, kan också vår mognad öka. Fast en grund behövs också, tycks Martin Lönnebo mena. Och den är den kloka mormorns stereosyn, hennes förmåga att se på jorden och universum som mer än ett grustag, mer än en källa för råvaror att förbruka, och samtidigt den enda plats vi har och vara i. Vara i ett sakta och makligt tempo, om vi så förmår.