Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

Ja, det vore väl fantastiskt – en enda universalterapi som tar bort all din själsliga smärta och gör dig immun mot all världens elände. Tyvärr är det förstås bara en dröm. Alla psykoterapiformer, liksom alla psykoterapeuter, har sina begränsningar.
När Idagsidan skriver om någon psykoterapiform, som vi nyligen gjorde då vi tog upp MBT, mentaliseringsbaserad terapi, är det alltid en del psykoterapeuter som hör av sig och vill att vi ska skriva om den form av terapi som de bedriver. De kan hävda att deras psykoterapiform är bättre, att den vi skriver om har lånat allt väsentligt från deras, eller att det inte finns några bevis för att den terapi vi skriver om fungerar. De olika formerna av psykoterapi utgör en svårtillgänglig djungel.
På Karolinska institutet, där landets enda professor i psykoterapi sitter (Johan Schubert), finns det faktiskt en terminslång kurs om psykoterapi. Den riktar sig till blivande läkare som vill specialisera sig på psykiatri. Syftet är att de ska kunna vägleda sina patienter i valet av terapiform.
Vilken terapiform som är bäst är en mycket het fråga. De flesta psykoterapeuter i Sverige är utbildade i den så kallade psykodynamiska skolan. De har nu lite yrvaket börjat konstatera att ivriga administratörer inom landstingen håller på att sortera bort all psykodynamiskt behandling. Den ska ersättas med KBT. Anledningen är att man bestämt att all vård inom landstingen ska vara evidensbaserad, det ska alltså finnas ett tillräckligt antal med studier som visar att den ger god effekt. Och eftersom det finns mängder av studier som bekräftar att KBT ger bra resultat, men inte så många om psykodynamisk terapi, är det nu KBT som ska gälla.
Rolf Sandell, professor emeritus i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, tillhör dem som protesterat mot den här utvecklingen. I vetenskapliga artiklar och i debattartiklar har han påpekat att det inte finns någon som bevisat att psykodynamisk terapi inte skulle vara verksam – problemet är bara bristen på vederhäftig forskning om effekten av psykodynamisk terapi. Han hänvisar också till forskning som visar att det inte är formen av terapi som är den avgörande, utan kvaliteten på relationen mellan terapeut och klient.