Annons

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Firandet av valborgsmässoafton lär ha hedniska rötter, såsom
en del andra trevliga högtider. Jag tänker på midsommar och midvinterblot där
den sistnämnda transformerades till den kristna julen. I mina trakter sköter
scoutkåren valborgsfirandet, som här inte är särskilt hedniskt om man med det
menar superi och handgripligheter. I år dominerades kvällen av lotterier,
fiskdamm, pilkastning, majbrasa med avslutande fyrverkeri. Och det var samma
procedur som föregående år, och året före, och året före det och så vidare.
Faktum är att det nog var mer städat än många tidigare år. Sedan
försäljningsförbudet av smällare infördes 2001 är det ganska stillsamt nere på
valborgsängen, trots tusentals besökare.

Ett dominerande inslag i bilden varje år är ungdomar i de
yngre tonåren som fladdrar runt majbrasa och lotteristånd i större och mindre
svärmar. Har man som jag trampat samma äng i mer än tio år noterar man snart
hur snabbt tiden flyr. Här möter man välsminkade fjortisar som man helt nyligen
sett tulta runt på dagis. Och småkillarna har blivit uppåt två meter långa. Så
känns det i varje fall. För tio år sedan var skattjakten ute i skogen kvällens
höjdpunkt för de här kidsen. Det är den inte längre. Nu övar de istället på hur
man ska förhålla sig till det motsatta könet.

Samma skådespel, år efter år, men med nya deltagare. Hela
tillställningen kvalar med lätthet in som en rit, en ceremoni med fastställd
liturgi. Givetvis har Idagsidan behandlat det ämnet. Läs artikelserien Riter i vår tid.