Dylan hittade polarna i poolen

Hela publikhavet gungade av skratt när jag såg filmen Män som simmar. Den dokumentära berättelsen om vännerna i Stockholm Konstsim Herr, byggd på 140 timmars idogt filmande i flera år, är både rörande och skönt komisk.

De 40-åriga konstsimmarna håller koll på varandra för att få till träningstimmarna i bassängen – trots att det sliter hårt på relationerna utanför. Filmen fokuserar delvis på mitt-i-livet-krisen, men också på manlig vänskap och om konsten att få diametralt motsatta personligheter att få upp tåspetsarna över vattenytan samtidigt i hopp om att vinna medalj i VM.

Läs Malena Jansons recension ”Välbalanserat i bassängen” här.

I artikelserien Man är väl polare (år 2005) konstaterade vi att var femte man saknar en nära vän (enligt SCB).

I Stephan Mendel-Enks reportagebok om manlighet, ”Med uppenbar känsla för stil”, citeras Andres Lokko. Han menar att det är näst intill omöjligt för en man att få en ny manlig kompis efter att han fyllt 30:

”Det betyder inte att mannen plötsligt förlorat all sin sociala förmåga. Han har aldrig haft någon. Skillnaden är bara att han tidigare kunnat få kompisar ändå. Det har gått automatiskt, via fotbollslag, lumpen, skolan, universitetet, jobbet eller andra intressen.”

Han fortsätter: ”Männen driver med sina fruar för att de fikar, skvallrar och umgås med sina väninnor. Själv har mannen förlorat allt umgänge utanför familjen och blir efter ett tag väldigt ensam”, menar Lokko.

Kanske borde fler göra som Män som simmar-regissören, walesaren Dylan Williams? Han kom till Sverige för kärlekens skull, men saknade polare. Gänget i bassängen blev lösningen.

Män som simmar from Folkets Bio on Vimeo.