Annons

Idagbloggen

Anna Lagerblad

Anna Lagerblad

Tänker du ofta på klimathotet? Pratade du och kollegorna om det på senaste lunchen? Eller kom ämnet kanske upp under helgens middagsbjudning?

Nej, troligtvis inte. Det är tyst kring klimatfrågan och vid Yale university i USA arbetar en grupp forskare intensivt med att försöka förstå vad detta beror på och hur tystnaden kan brytas.

Anthony Leiserowitz, som leder The Yale Project on Climate Change Communication, konstaterar att få samhällshot är så svåra att ta till sig för det mänskliga psyket som klimatförändringar.

– Vi människor är väldigt uppmärksamma på sådant som händer i vår närmaste omgivning och särskilt sådant vi kan se, höra eller känna. Går vi till exempel i skogen och hör en gren brytas så reagerar vi blixtsnabbt och kroppen gör sig redo för antingen flykt eller försvar.

– Att kroppens alarmsystem inte dras igång av klimathotet beror på att det än så länge inte är lika påtagligt för våra sinnen. Vi kan titta ut genom fönstret, men ser inte koldioxiden som sipprar ut från avgasrör och skorstenar. Osynliga och tidsmässigt avlägsna hot är rent psykologiskt lätta att skjuta ifrån sig, förklarade Anthony Leiserowitz när han under rubriken ”Ending the Silence on Climate Change” nyligen debatterade detta i amerikansk tv.

Samtidigt visar studier som han och hans forskarkollegor gjort att åtminstone 13 procent av den amerikanska befolkningen är väldigt oroade över klimathotet och beredda att engagera sig i frågan. Problemet är dock att många känner sig ensamma om sin oro och osäkra på vad just de kan göra.

– Det finns mindre organisationer som gör ett bra jobb, men det saknas fortfarande stora medborgarrörelser som arbetar för att sätta klimatfrågan på agendan. För att politikerna ska börja agera måste de känna att det finns stora grupper i samhället som bryr sig om de här frågorna och att det kostar något att ignorera dem, sade Anthony Leiserowitz vid tv-utfrågningen och jämförde med kvinno- och medborgarrättsrörelsen.

Även om det här i Sverige också är ganska tyst kring klimatfrågan så har en grupp föräldrar den senaste tiden faktiskt höjt rösten – och till och med börjat vråla – för att ge den högre prioritet.

I december drog Facebook-gruppen Föräldravrålet igång och på några månader har nästan 9 000 personer gillat deras sida. Syftet är att visa för politikerna att det är många som vill att klimatfrågan ska prioriteras –  och att ansvariga politiker måste göra allt för att motverka klimatförändringarna.

– Vi var egentligen flera grupper av föräldrar som oberoende av varandra pratat om hur jobbigt det känns med klimathotet och att så lite händer i frågan. Via sociala medier fick vi kontakt och bestämde oss för att börja arbeta tillsammans under namnet Föräldravrålet, berättar Jennie Lind, en av initiativtagarna.

Föräldravrålet är en partipolitiskt obunden påtryckargrupp på gräsrotsnivå. Under paroller som ”Svik inte våra barn” och ”Vi är föräldrar och vi har fått nog!” har de via Facebooksidan samlat in 6 300 namnunderskrifter till ett upprop. Detta ska sedan skickas till riksdagspolitikerna för att få dem att engagera sig mer i klimatfrågan – barnens framtid.

– Jag tycker att det är konstigt att inte fler föräldrar tar klimathotet på större allvar. Många lägger ju ner hur mycket tid och energi som helst på att hitta den bästa skolan eller den bästa bilstolen till sitt barn. Samtidigt engagerar de sig inte i klimatet som ju är själva grundbetingelsen för ett gott framtida liv, säger Jennie och fortsätter:

– Att frågan är så komplex bidrar förstås till passiviteten. Det är lätt att känna att det inte spelar någon roll vad just jag gör. Men åtminstone för mig känns det viktigt att kunna se mina barn i ögonen när de blir vuxna och säga att jag i alla fall kämpade för deras framtid. Dessutom är engagemanget faktiskt ett konstruktivt sätt att kanalisera sin egen oro för klimatförändringarna.

 

Läs mer om varför så många blundar för klimathotet i Idagsidans tidigare serie Klimatångest.