Hästen som livräddare

20 februari 2010 kl 15:15 | | Kommentarer(0)

Det låg ett bokpaket i mitt postfack. Sven Frostenson hade
skickat två böcker där han berättar sitt livs historia. Han började
rida vid 59 års ålder och det hjälpte honom att ta sig ur tio års depression. I boken
finns det svarta skildrat, som när han blev räddad av en polispatrull när han
gått ut i Mälaren, med tyngder runt fötterna, för att dränka sig. Men också det
ljusa, när han hos sin syster kom i kontakt med hästar och hur de gav honom
livsglädjen åter.

”Hästen behövde mig för att få mat, vatten, daglig tillsyn
och någon som kom till just honom varje dag. Och jag behövde hästen. För att få
någon annan att bry mig om än mig själv. Och någon som uppskattade mig för
precis den jag var. Det behövdes inga ord för att förstå det här. En häst
uttrycker sig tydligt och förstår bra i alla fall.” skriver Sven Frostenson i
sin bok ”Hästen bästa doktorn”

Sven Frostenson är inte ensam, flera läsare har hört av sig och berättat hur mycket hästen betytt för dem.

Visa kommentarer (0 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet