Annons

Idagbloggen

Anders Haag

Anders Haag

Släntrade förbi bokhandeln för att simma runt bland lockande titlar och engagerande texter. En lugn kontrast till buller, hets och butiker med prylar du inte behöver men måste ha. Men på avdelningen för psykologilitteratur skrapade jag plötsligt knäna blodiga, satte ned händerna mot en vass klippa och slog huvudet i en sten. Jag gick på grund. Det hade blivit så grunt. På ett stort bord bredde böcker ut sig som hetsade besökaren att bli mer effektiv: Ta fast tidstjuvarna! Få det gjort! Lev och verka till 100%. Vad man ska göra och varför verkade ingen fråga efter. Och har du specifika problem som gör dig mindre funktionell i det krävande samhället kan allt tydligen fixas på KBT-akuten: Sov gott! Bryt dina dåliga vanor! Höj din självkänsla! Kom ut ur tröttheten, depressionen, nedstämdheten och bli fri från stress, utmattningsproblem, ångest och självsvält! Frågan är bara var man ska börja, om man är en som jag som sover dåligt till och från, som ogillar mina dåliga vanor och min oförmåga att bryta dem, som är lättstressad och som blir trött på mig själv, livet och därtill nedstämd på kuppen. Eller är min deppiga attityd själva starten? Böckerna och tankarna ger mig ångest och jag stapplar ut från bokhandeln och känner mig nästan befriad då jag åter kan inandas gatans bensinmättade luft.

Några dagar senare, när vardag bytts ut mot helg och jag befinner mig hemma, botaniserar jag i mitt eget bibliotek. Utan någon specifik tanke plockar jag ut några böcker av den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung, sätter mig ned i läsfåtöljen och försjunker snabbt ned i det omedvetnas, eller ska man säga det undermedvetnas, ocean. Här simmar jag runt bland symboler och arketyper, möter min anima och lockas av den alkemistiska föreningen mellan sol och måne, kung och drottning. Efter några år med KBT, hjärnan och åter KBT har jag nästan glömt bort den här okända världen. Blir lite nostalgisk när jag minns hur man för tio år sedan kunde skriva artiklar om sagor och drömmar. Nu är allt sådant ”flum” borta, eller? En vän säger att allt går i vågor, det omedvetna, det omätbara och oändligt djupa Självet kommer snart åter. Jag vet inte. Men mitt lilla vardagsmedvetna jag flyter som en kork på ytan medan jag i alla fall under helgen kan simma vidare i denna uppfriskande dimension av mig själv där jag möjligen kan komma åt vad jag egentligen vill och varför.