Alla är inte ateister

Christer Sturmark anser sig missförstådd av många, så även av mig, har jag förstått. Mitt förra blogginlägg om hans nya bok var lite raljant, det ska erkännas och det fanns en orsak till det. Sturmark och förbundet Humanisterna diskuterar viktiga existentiella frågor och har dessutom fått stort utrymme i medierna på senare år. Den framgången har givetvis ett pris, exempelvis att Humanisterna ibland kan uppfattas som stränga magistrar gentemot människor med dragning till det metafysiska, bland annat religioner av olika slag. Därav min formulering om att han vet att det inte finns någon gud.

Nu är det faktiskt så att Sturmark tror, förklarar han – han tror att det inte finns någon gud. Absolut vetskap om detta kan ingen ha. Dessutom är Humanisterna ingen renodlad ateistförening, påpekar han, utan en organisation för ateister, agnostiker och människor som anser att gudsbegreppet är meningslöst och eller irrelevant.
Så, då var det klarlagt.

Men apropå stränga magistrar såg jag häromkvällen ännu ett avsnitt i den utmärkta tv-serien Darwins laddade idé där zoologen och ateisten Richard Dawkins – för övrigt intervjuad i Sturmarks bok – diskuterade religiös tro i motsats till evolutionsteorin. Bland annat träffade Dawkins en grupp lärare som undervisar i naturvetenskapliga ämnen och han frågade dem hur de förhåller sig till elevernas eventuella religiösa övertygelser. Ja, vi lär ut det naturvetenskapliga synsättet, svarade lärarna.
Om eleverna säger att deras föräldrar eller någon annan har lärt dem att Gud har skapat världen avstår lärarna att polemisera mot det. De framhärdar stillsamt att evolutionsläran är den enda hållbara teori som de kan omfamna.

Men då ikläder sig Dawkins rollen av magister och mästrar lärarna för att de inte tar de där grillerna ur huvudet på eleverna. Hur kan ni som naturvetare låta dem tro detta? dundrar Dawkins.
– Vi kan inte ge oss in på att slå ned elevernas och deras familjers religion, säger en.
– Varför inte? undrar Dawkins och tillägger: vi har bevis för vår sak och deras bevis är bara påhitt.
Ja, vi tar väl ett varv till med Darwin. Vad mer kan vi göra? Ungefär så svarar lärarna.
Dawkins är inte nöjd med lärarnas hållning och scenen avslutas med dov tystnad och dolska blickar.
Det är inte lätt att diskutera tro och vetande utan starka känslor.

Episoden finns på Youtube. Klicka här nedan och spola fram till cirka 6 minuter och 50 sekunder.