Annons

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Det var länge sedan jag spottade åt svarta katter eller tog omvägar runt uppställda stegar. Och jag har aldrig ägt en lyckoamulett av något slag. Jag är inte särskilt vidskeplig med andra ord. Men när jag läser om en studie av vidskepliga beteenden funderar jag på att ompröva min hållning. Vidskeplighet förefaller så praktiskt och enkelt, mycket bekvämare än att ta itu med verkliga problem.

Psykologen Scott Fluke vid Kansas State University hade under sin utbildning irriterat sig på studiekamrater som vid tentor mer förlitade sig på lyckobringande föremål än att plugga inför provet. Tillsammans med några andra forskare definierade han tre orsaker till att folk är vidskepliga:

• Det ger en sorts kontroll.

• Det minskar känslan av hjälplöshet.

• Det är enklare att hemfalla åt vidskeplighet än att tillämpa verklig problemlösning.

Scott Flukes råd till vidskepliga är:

• Skyll inte på otur när något går fel. Undersök istället vad du kan göra för att inte hamna i kniviga situationer.

• Var beslutsam och förutseende.

• Försätt dig inte i situationer där du tvingas lita till turen.

Hmm… Låter uppfordrande och jobbigt, särskilt det där om beslutsamhet och förutseende, som om allt som går på tok i mitt liv är mitt eget fel. Nog för att jag har mig själv att skylla för en hel del. Men allt? Och som om jag inte hade nog med katastroftankar redan?

Vidskepelse låter ju som en ganska bra lösning. Fly mig en hartass!

– – –

För några år sedan intervjuade jag folklivsforskaren Ebbe Schön om mörkrets betydelse för vår vidskepelse. Här är den intervjun.