Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Somliga män är som påfåglar. De gör sig till med fina bilar och andra lyxprodukter på samma sätt som påfågelhanar tuppar sig med stora stjärtfjädrar, allt med målet att få sex med det motsatta könet. Det påstår amerikanska forskare som undersökt saken med närmare 1000 försökspersoner. Resultaten redovisas i senaste numret av tidskriften Journal of Personality and Social Psychology.

 

Män som kör Porsche i stället för Honda Civic och visar upp andra dyra prylar ansågs av kvinnorna i experimenten vara mer attraktiva för ett kortare förhållande. Däremot tyckte kvinnorna att de inte var något att satsa på för ett långvarigt förhållande. Där var det mer Honda Civic på önskelistan.

– Resultaten talar för att iögonfallande produkter, som Porschebilar, kan ha samma funktion som stora och granna stjärtfjädrar hos påfåglar, säger Jill Sundie, en av forskarna, till Science Daily.

 

Påfåglar är återkommande exempel när biologer ska förklara det sexuella spelets roll i evolutionen. De talar ibland om den så kallade handikapprincipen: den påfågelhane som förmår bygga upp och släpa på stjärtfjädrar som för det mesta är i vägen när den ska överleva angrepp från rovdjur anses ha särskilt goda gener. Hanen med snyggaste fjädrarna får de flesta honorna och sprider därmed sina finfina gener.

Beträffande män rör det sig om lånta eller åtminstone köpta fjädrar. Och kvinnorna är, som nämnts, mycket medvetna om det och satsar på Hondamännen i det långa loppet.

 

Så här kommenteras resultaten av en annan av forskarna, Daniel Beal:

– Folk kanske tror att de blir mer attraktiva för en relation om de äger lyxiga prylar. Men i verkligheten kan många män sända fel signaler.

En lekmans fråga: Är det inte just det som många män vill? Få sex med så många kvinnor som möjligt.

 

 

Anna Lagerblad

Gäääsp… Ursäkta, och ledsen om jag fått även dig att gäspa. För nu när jag har öppnat munnen för en sömnig inandning är risken stor att även du inom kort kommer att göra detsamma, trots att du till skillnad från mig kanske sov alldeles utmärkt i natt. Ofta räcker det med att bara tänka på eller läsa om en gäspning för att de egna lungorna ska börja kippa efter lite extra luft.

Särskilt stor är risken att drabbas av denna smittsamma farsot om du är en empatisk person. Forskare har nämligen sett att personer som har lätt att känna empati också har lättare att smittas av gäspningar. Och eftersom de flesta av oss har allra lättast att känna medkänsla med personer som står oss nära, borde ju gäspningar smitta mest mellan släktingar och vänner.

Ett amerikanskt forskarteam vid Emory University bestämde sig för att testa den hypotesen på våra närmaste släktingar – människoaporna – vilka också smittas av varandras gäspningar. 23 schimpanser från två olika flockar fick se en 20 minuter lång video där apor från båda grupperna visades i bild antingen när de gäspade eller när de bara låg och vilade.

När schimpanserna fick se individer ur den egna flocken öppna munnen för en gäspning, gäspade de själva 50 procent mer än när de såg individer ur den främmande flocken göra samma sak. Enligt forskarna bekräftar detta att det finns en koppling mellan smittosamma gäspningar och nära relationer (åtminstone hos apor), skriver tidningen Scientific American.

De filmavsnitt som däremot fick schimpanserna att vakna till lite extra var när främmande apor ur den andra flocken dök upp i rutan. Medan det som är nytt och okänt alltså väckte apornas intresse, resulterade åsynen av en välbekant flockmedlem i en sömning – men empatisk – gäspning…

Per Söderström

Det tycks inte finnas några gränser för vad man kan utläsa av hjärnan med hjälp av magnetkamera. Nu rapporterar amerikanska forskare att de kan förutspå försäljningssiffror för nya poplåtar genom att studera hjärnorna hos tonåringar.

– Vi har vetenskapligt visat att man kan använda hjärnscanning av en grupp människor för att till viss del förutsäga kulturell popularitet, säger professor Gregory Berns, psykolog, psykiater och chef för Center for Neuropolicy vid Emoryuniversitetet i Atlanta.

 

Nu vattnas det säkert i munnen på musikproducenter, men professor Berns skyndar sig med några reservationer: antalet försökspersoner var bara 27 och de var alla tonåringar, som trots allt utgör blott 20 procent av alla musikköpare. Men resultatet är kittlande och historien bakom är skojig. Så här gick det till:

 

De 27 tonårshjärnorna undersöktes redan 2006 i samband med en studie om tonåringar och grupptryck. Försökspersonerna fick lyssna på 120 låtar från My Space av vid tiden tämligen okända artister utan skivkontrakt, detta för att lyssnarna skulle höra dem för första gången. Under lyssningen mättes hjärnaktiviteten.

Tre år efter den studien satt Gregory Berns hemma och tittade på American Idol med sina två döttrar och fick höra Kris Allen, det årets vinnare, sjunga hitten Apologize av One Republic.

– Hallå! Vi använde den låten i vår studie, minns Berns.

Han insåg att han satt på unikt grundmaterial och ställde sig frågan om han med hjälp av dessa data hade kunnat förutspå låtens försäljningsframgång. En analys visade att det stämde i grova drag:

– Det är inte precis en hit-detektor, men vi fann en signifikant överensstämmelse mellan hjärnaktivitet i denna grupp av tonåringar och antalet låtar som slutligen såldes, säger han.

 

De områden i hjärnan som är särskilt intressanta i det här sammanhanget är vissa områden i belöningscentrum. Ännu bättre fungerade metoden för att identifiera kommande floppar. Där gav hjärnbilderna klara besked i 90 procent av fallen.

Experiment är blott ett myrsteg, påpekar Berns, som intresserar sig för svar på större frågor om hjärnaktivitet och mänskligt beslutsfattande. I ett annat projekt studerar han okränkbara normer och deras potential för att utlösa våldsamma konflikter.

– Mitt långsiktiga mål är att förstå kulturella fenomen och trender. Jag vill veta varifrån idéerna kommer. Det är idéerna och vårt sätt att tänka som avgör riktningen för den mänskliga historien. Och ytterst försöker jag förutspå historien.

Om du vill höra låten Apologize, så klicka här nedan.

YouTube Preview Image
Per Söderström

Äldre människor är sämre på att ljuga än yngre, enligt en studie från Nya Zeeland. De har också svårare att genomskåda en lögn, vilket sägs bero på åldersrelaterad försämring av förmågan att känna igen i känslouttryck.

Resultaten visar att såväl äldre som yngre hade lättare att genomskåda en lögn om talaren var en äldre person. Det kan bero på att äldre människors kognitiva förmågor har avtagit, enligt en av forskarna, psykologen Jamin Halberstadt. Att ljuga kräver skärpta sinnen i flera avseenden. Inte minst måste du minnas vad du har sagt så att du inte trasslar till historien i ett senare skede.

Forskarna vid universitetet i Otago delade upp 60 försökspersoner i två jämnstora grupper där den ena bestod av människor med en medelålder av 21 år. Den andra gruppen var i snitt 71 år. Deltagarna tittade på videoklipp med 20 personer som uttryckte åsikter om bland annat storskaliga jordbruk och medicinsk behandling med stamceller. Hälften av talarna var under 30 år och hälften över 60. Två klipp av varje talare visades, en med ett sant påstående och en med en lögn.

Forskarna undersökte också förmågan att uppfatta små och snabba ansiktsuttryck, exempelvis skuld, rädsla och avsmak. Slutsatsen blev att enbart ansiktsuttryck inte gav utslag på åldersskalan, där var de två grupperna jämnspelta. Att yngre ändå är bättre på att känna igen en lögn kan enligt Jamin Halberstadt bero på att lögnaren sänder ut även andra signaler i form av kroppsspråk och röstläge.