Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Facebook kan orsaka depressioner bland barn och ungdomar. Det kan man läsa på tusen och åter tusen webbsidor i dessa dagar. Alla refererar till en rapport som publicerades i går i den vetenskapliga tidskriften Pediatrics, som ges ut av American academy of Pediatrics, alltså en akademi för barnläkare.

Och ja, de kloka doktorer som skrivit rapporten, avhandlar begreppet Facebookdepression i sammanlagt fyra meningar. De nämner att andra forskare har föreslagit begreppet. Intensiteten i livet på nätet anses kunna bidra till depressioner. De skriver att ungdomar med påstådd Facebookdepression riskerar isolering, men det gör även människor som är deprimerade utan inflytande från nätet. Läkarna nämner även andra risker, som nätmobbning och ”sexting”, att inlåta sig i sexuella situationer på nätet.

I samma rapport om totalt sju A4-sidor listas också fördelar med sociala medier. De kan bland annat bidra till samhällsengagemang, underlätta individuella och kollektiv kreativitet och användas av elever och lärare för att underlätta undervisning.

Rapporten är helt enkelt en kort sammanställning av kunskapsläget på just det här området. Den presenterar inte någon ny forskning och kallas således för en klinisk rapport.

 

En stor andel bloggare och nyhetssajter har emellertid valt att köra hårt med kombinationen Facebook – depressioner, förmodligen med baktanken att den ger många klick.

 

Fast det finns de som problematiserar ämnet, vilket i det här sammanhanget betyder att de försöker ge frågan rimliga proportioner, bland andra den här brittiska bloggaren. John Grohol, grundare av sajten Psych Central, är dessutom arg på författarna till rapporten, som han anser ha samma vetenskapliga nivå som ett slarvigt blogginlägg.

Till barnläkarakademins försvar får anföras att de redan i pressmeddelandet försökte balansera faror och fördelar. Rubriken är: Sociala medier och barn: vissa fördelar och vissa orosmoment.

 

I fjol skrev Idagsidan en hel artikelserie om livet på Facebook. Du hittar den här.

 

 

 

 

 


Per Söderström

Nog har fördomarna och skräcken för psykiska sjukdomar minskat mer åren. Idagsidans allra första artikelserie 1974 hette ”Ont i själen” och var kontroversiell på sin tid. Psykisk ohälsa hade inte beskrivits på det viset tidigare i svensk dagspress, som ett folkhälsoproblem som kan drabba hög som låg.

Med åren har vi blivit bekanta med begrepp som panikångest, bipolär sjukdom, anorexi, tvångssyndrom och fobier, för att nämna några. Böcker har skrivits där såväl kända som mindre kända personligheter berättat om sina själsliga sår. Behandlingsmetoderna, allt från medicinering till psykoterapi, är numera tämligen välkända och vardagliga, vill jag påstå.

Ändå finns det åtskilliga fördomar kvar och därför arrangeras för tredje året Ångestloppet i Stockholm. Loppet går i morgon, onsdag den 23 mars, klockan 14. Start i början av Götgatsbacken och mål 209 meter längre upp i backen utanför Fountain House, som är arrangör. Ångestloppet, som sägs vara världens kortaste stadslopp, anordnas för att rasera fördomar och för att lyfta fram betydelsen av fysisk aktivitet. I fjol kom hundra löpare till start. Blir det fler i år? Klart är att Stockholmspolitikerna Stefan Nilsson (MP) och Anna König Jerlmyr (M) ska delta. Traditionsenligt ångestskri utlovas.

I år har dessutom Peacock Advertesing gjort en reklamfilm inför loppet. När ångesten släpper, är temat för den.

Maria Carling

Att många kvinnor drabbas av depression efter förlossningen är välkänt. Nu visar flera studier att pappor också drabbas – i nästan lika hög grad.

Kvinnors depression har ofta satts i samband med den stora hormonomställning som sker efter förlossningen, men nu diskuteras den emotionella omställningen hos både kvinnor och män allt mer i medicinska kretsar, enligt artikeln ”Time to focus on sad dads” i New York Times.

Förra året publicerades en amerikansk studie som visade att tio procent av papporna var deprimerade, medan endast fem procent av män i allmänhet är det. 28 000 män ingick i studien. Bland män med spädbarn på mellan tre och sex månader var hela 25 procent deprimerade. En pappa vars barn hade en deprimerad mamma var också mer sannolikt drabbad.

Deprimerade pappor är mindre engagerade i sina barn. De leker mindre med dem, läser inte lika ofta sagor eller spelar spel, enligt en studie vid Michigan-universitetet i Ann Arbor.

Att papporna kommer i fokus är i högsta grad välkommet. Många män vittnar om att de känner sig osynliga bredvid sin gravida kvinna och under den första tiden som förälder. För den som vill fördjupa sig om kvinnors depression efter förlossningen finns det gott om information, till exempel på Vårdguiden eller hos Folkhälsoinstitutet.

För bara någon vecka sedan publicerade SvD nyheten att nyförlösta svenska mammor som får pojkar oftare är deprimerade. Det är inte konstigt att fokus ligger på den födande kvinnan, men nog har papporna hamnat lite i skymundan hittills. Nyblivna mammors hälsa följs upp noggrant. Det är dags att papporna får mer uppmärksamhet. Kanske har det redan blivit så där du bor?

Kommentera här eller mejla gärna till maria.carling@svd.se om dina erfarenheter som nybliven pappa!

Maria Carling

Det var så mycket folk som ville vara med när SvD höll Psykologisk salong på Stadsbiblioteket i torsdags (den 10 mars) att personalen fick agera dörrvakter. När rotundan var sprängfull fick bortåt 100 personer vända hem igen.

Tråkigt tyckte vi alla. Därför kör vi en repris på temat Mindfulness och acceptans med psykiatern Åsa Nilsonne och psykologen Anna Kåver på samma plats, Rotundan på Stadbiblioteket vid Odenplan, onsdagen den 18 maj kl 19-20.30. Välkomna alla ni som inte hade möjligheten att lyssna i torsdags!

Under kvällen berättade Anna Kåver och Åsa Nilsonne  om grunderna i en livshållning som bygger på medveten närvaro och acceptans. Deras böcker från år 2004, ”Vem är det som bestämmer i ditt liv?” och ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” satte igång en mindfulnessvåg som svallar ännu. Publiktrycket är bara ett bevis av många på detta.

För Anna Kåver och Åsa Nilsonne började intresset för mindfulness med att de arbetade ihop på Karolinska institutet på 1990-talet. Då kom en studie som för första gången visade att dialektisk beteendeterapi, som är mindfulnessbaserad, kunde hjälpa vid självskadebeteende.

Anna och Åsa åkte till USA för att lära sig metoden som utvecklats av psykologiprofessorn Marsha Linehan. De har sedan skrivit en bok tillsammans om DBT, ”Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighetsstörning”. Många patienter, med stora svårigheter att reglera sina känslor, har fått hjälp tack vare DBT.

Den som är nyfiken på amerikanska Marsha Linehan som alltså är upphovskvinnan till DBT, kan titta på några minuter av ett längre föredrag som hon höll på en mindfulnesskonferens i San Diego förra våren. Detta är första delen, för dig som vill höra hela hennes föredrag finner lätt övriga delar på Youtube:

YouTube Preview Image
Per Söderström

Ett långt, lyckligt och innehållsrikt liv vill väl vi alla ha. Men det är svårt att kombinera dessa ingredienser, enligt en stor amerikansk studie som spänner över åtta decennier. Antingen får man ett långt och lite småtråkigt liv eller också ett kortare men rikare.

– Förbluffande var att de deltagare som i barndomen var bland de gladaste och mest humoristiska i genomsnitt fick ett kortare liv än de som inte var lika gladlynta. Det var de försiktiga och uthålliga som levde längst, säger psykologprofessorn Howard Friedman vid University of California, Riverside.

Varför är ett glatt och obekymrat sinnelag förknippat med ett kortare liv? Enligt Friedman kan sorglösa människor blunda för verkliga risker i livet och slarva med sådant som är viktigt för hälsan och ett långt liv. Friedman hävdar också att lycka inte har så mycket med hälsa och ett långt liv att göra.

Människor som kände sig älskade och omhändertagna rapporterade gott välbefinnande, men det gav dem inte ett längre liv. De sociala kontakter med den mest positiva hälsoeffekten var sådana som handlade om att hjälpa andra.

Här är några andra resultat från studien:

• Äktenskapet är ofta bra för mäns hälsa, men gör varken till eller från för kvinnor.

• Skilsmässa är mindre skadligt för kvinnors hälsa än för mäns.

• Att börja i skolan tidigt, före sex år, är en riskfaktor för tidig död.

• Att leka med sällskapsdjur har ingen effekt på ett långt liv.

• Det är aldrig för sent att välja ett hälsosammare liv. Enligt Friedman och Martin bör man göra det i små steg.

Tillsammans med psykologen Leslie Martin har han förfinat och kompletterat resultat från en berömd studie som inleddes redan 1921. Psykologen Lewis Terman vid Stanforduniversitetet i Kalifornien följde 1 500 amerikanska då tioåriga barn genom åren ända fram till sin egen död 1958. Därefter har andra forskare fortsatt arbetet som ska pågå så länge någon av de studerade personerna lever. Visserligen rör det sig om 1 500 personer som ansågs som extra begåvade när studien inleddes, så urvalet är lite begränsat. Men arbetet har ändå ansetts så intressant att det har fortgått i snart 90 år.

Friedman och Martin har ägnat 20 år åt sin del av arbetet och engagerat mer än hundra studenter för att hitta dödsattester, utvärdera intervjuer och analysera det stora material som Terman lämnade efter sig. Nu presenterar de sina resultatet i en bok som i dagarna har kommit ut i handeln. Titeln är: The Longevity Project: Surprising Discoveries for Health and Long Life from the Landmark Eight-Decade Study.

Per Söderström

Män och kvinnor lyssnar, mer eller mindre medvetet, av röstlägen hos personer av motsatt kön för att spåra tecken på otrohet, enligt en amerikansk forskningsstudie. Män med mörka röster och kvinnor med ljusa röster anses vara de som mest troligt är otrogna, enligt försöket.

Forskarna lät 49 män och 55 kvinnor, alla heterosexuella, lyssna på inspelningar av manliga och kvinnliga röster, som gjorts ljusare eller mörkare med elektronikens hjälp. Resultatet blev att kvinnor uppfattade mörkröstade män som mer opålitliga. Män trodde detsamma om kvinnor med ljusa röster.

Som så ofta i sådan här forskning bestod försökspersonerna av universitetsstudenter.

– Resultaten tyder på att vi genom den evolutionära processen lärt oss skyddsmekanismer som hjälper oss att undvika partners som kan vara otrogna, säger Jillian O’Connor vid McMaster-universitetet i Kanada till EurekAlert.

En fråga som inte får sitt svar är varför män med mörka röster och kvinnor med ljusa ändå uppfattas som mer attraktiva. Det finns nämligen forskning som hävdar det. Varför välja en man eller kvinna som man anar kan hoppa över skaklarna? Vem vet, kanske för att man själv är av den ullen? Kaka söker maka.

Studien presenteras i den vetenskapliga webbjournalen Evolutionary Psychology. Här är en länk till studien i sin helhet. Och här är en länk till Idagsidans artikelserie från 2008 om just otrohet.

Agneta Lagercrantz

Nej, jag vet, det går inte att dela ut pris till något som är abstrakt även om dess närvaro är hur tydlig som helst påp vita duken. Tänk The Kings Speech. Tänk Colin Firth. Visst, bästa film och bästa manliga skådis, enligt Oscarsjuryn. Men den verkliga huvudrollen hade ju den terapeutiska effekten: Processen där Geoffrey Rush som den självlärde talpedagogen når in till hertigen och den blivande kungen och därmed löser upp knuten bakom hans stammande.

Det är inte första gången som terapin får huvudrollen i dagens manus. Och då menar jag inte teveserier som Hos terapeuten (den israeliska förlagan nu åter på Axess) eller In treatment, den amerikanska efterföljaren, där sessionen hos ett proffs är själva utgångspunkten. Utan manus där den terapeutiska processen nästan omärkligt får föra dramats handling framåt. Som på lilla Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Visserligen långt från Hollywood, men när Kalle Westerdahl i sin monolog om relationer har en schäfer som samtalspartner får vi också vara med om den terapeutiska effekten. Ett nystande i känslorna, en riktning mot något som liknar självinsikt – eller också inte – och så aningen om att det vi fått se har lett till läkning inombords hos huvudpersonen.

Och man går därifrån med en känsla av att möten och kommunikation kan göra underverk. Bara de når det mänskliga i oss. Vilket räcker längre än vad en Oscarsstatyett någonsin kan göra.

Per Söderström

Hälsoångest är ett ord som ännu inte kvalat in i Svenska akademiens ordlista, men som rimligen har goda chanser att göra det. Ordet är ju funktionellt då det ligger bra i munnen och dessutom är lättolkat: ångest för hälsan. Ordet hypokondri är ju rena grekiskan (sant!) och inbillningssjuka är allmänt förklenande. Dags för hälsoångest alltså.

Hursomhelst är hälsoångest ett ofta plågsamt tillstånd, som kan begränsa livskvaliteten. Enligt en färsk studie från Karolinska institutet kan hälsoångest orsaka sociala handikapp och långtidsarbetslöshet. Och boten är kognitv beteendeterapi, kbt, på nätet, enligt forskarna bakom studien.

81 personer med diagnosen hypokondri/hälsoångest delades upp i två grupper. Den ena gruppen fick internet-kbt under tolv veckor. Den andra hänvisades till ett diskussionsforum på nätet för patienter med hälsoångest.

Resultat: 67,5 procent av patienterna i kbt-gruppen var efter tolv veckor så pass bra att de inte längre uppfyllde de diagnostiska kriterierna för hypokondri. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 4,9 procent, två personer. Vid en uppföljning sex månader senare visade det sig att den positiva effekten av internet-kbt kvarstod. Studien publiceras i The British Journal of Psychiatry.

Det är lätt att göra sig rolig över personer med hälsoångest och har så gjorts genom tiderna. Ta exempelvis Molières Den inbillade sjuke, eller berättarjaget i Tre män i en båt av Jerome K. Jerome. I det senare fallet hade huvudpersonen plöjt igenom en läkarbok och funnit att han led av så gott som alla kända farsoter liksom kroniska sjukdomar. Det enda han var förskonad från var skurgumsknän.

Boten för hans del var en båttur nedför Themsen tillsammans med två kamrater och en hund. Det hade förmodligen inte räckt om Jeromes figur hade haft tillgång till dagens informationsutbud i alla möjliga digitala kanaler. Då hade han sannolikt blivit kvar vid datorn, googlande sina symtom. Och hade han trots allt kommit i väg på sin båttur hade han haft alla möjligheter att underhålla sin hälsoångest genom ytterligare sökningar via mobiltelefonen.

Att kbt biter på hälsoångest är inget nytt, men då har det handlat om personliga möten mellan terapeut och patient. Enligt pressmeddelandet från KI anses den behandlingen vara för dyr. Dessutom är det brist på utbildade terapeuter. Med internet-kbt effektiviserar man behandlingen.

Om du undrar hur internetterapi upplevs från patienthåll kan du läsa Idagsidans artikel från 2009. Rubriken var Tio veckors hårt slit i cybersoffan.