Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Många har berörts av de levnadsöden som skildrats i den nu avslutade artikelserien ”Stärkt trots allt”. Gissningsvis har de funnit en smula tröst i att läsa om människor som kan resa sig efter svåra livshändelser. (”Kan dom så kan nog jag”).

I dag publicerar vi läsarnas egna berättelser, som är nog så berörande. Och somliga skildrar också den tveeggade känslan av ett liv med hårda prövningar: de har inte önskat sig olyckan och skulle helst vilja vara utan den erfarenheten, men de kan samtidigt omfamna mer vardagliga glädjeämnen och förhålla sig till livets fulla dynamik.

Här nedan är ytterligare en läsarberättelse, från Christina Westman. Den kom för sent för att komma med i tidningen, men vi tar den här på bloggen:

”Fick ett totalt oväntat cancerbesked valborgsmässoafton 2008.

Jag är ensamstående sedan några år och ganska van att klara mig själv. ”Hur kommer du hem?” sa doktorn. ”Jag tar väl bussen”, sa jag där på valborgsmässoaftons eftermiddag. Inte kunde jag ringa vare sig barn eller andra en sån dag och säga att jo, det var cancer, trots allt.

Så jag tog bussen hem och satt och glodde på tapeterna den helgen och undrade vad som nu skulle bli av mig. Jag var 76 år och f ö fullt frisk.

I samma veva fick jag ett otroligt utmanande uppdrag – jag är frilansande översättare – en nyöversättning av Alice i Underlandet, vilket jag antog.

Alice räddade  troligen mitt förstånd och min mentala hälsa, det är ju en av världslitteraturens knepigaste böcker att försöka översätta med alla ordlekar och förvrängda verser. Jag hade förfärligt roligt med Alice och glömde nästan bort min belägenhet. Lyckligtvis slapp jag alla otrevliga behandlingar eftersom det ansågs att cancern var bortopererad. Att en av mina bröder hade gått bort i cancer föregående höst och min yngsta syster ett halvår senare i samma sjukdom var naturligtvis ohyggligt. Men på något sätt tog arbetet med Alice mig igenom detta annus horribilis. Nu mår jag bra och har nyöversatt ännu ett par klassiska barnböcker. Och jag fyller ju inte åttio förrän nästa år.

När jag andra gången kallades för besked efter operationen hade jag med mig en

väninna som själv gått igenom detsamma. Utifall det skulle bli otrevliga besked skulle hon kunna ställa de rätta frågorna om jag tappade målföret. Men allt var väl och doktorn sa ”Hej då, tjejer.”

Sen tog vi en taxi till Grands veranda där några vänner väntade. Jag hade beställt en lunch (hade just fått ett fett stipendium), för hur det än slutade tyckte jag att om det gick åt skogen skulle det åtminstone gå med med trumpeter. Det gick inte åt skogen men med trumpeter och vi drack champagne! Vilken dag!”

Christina Westman

Susen Schultz

I lov- och prisnedlusade filmen The King´s Speech finns en scen där den stackars stammande kung George VI, spelad av Colin Firth, hetsas av sin logoped att bli arg och svära så mycket han kan. Och se: snart står fuck, tits, ass, bugger, balls och willy som spön i backen utan att kungen hakar upp sig nästan alls. Det är varmt, roligt och rörande. Ingen kan som Colin Firth se så upprorisk och sårbar ut på en och samma gång.

Men i USA var scenen tillräcklig för att filmen skulle stämplas som barnförbjuden. För att slinka ur det klirr-i-kassan-hämmande greppet tänker nu producenten Harvey Weinstein redigera om filmen för den amerikanska marknaden.
Något gnidet, kanske, med tanke på att filmen ändå ligger fyra på amerikanska Boxofficelistan med 7,5 miljoner inspelade dollar.
Den reaktionen delar jag inte minst med brittiska the Guardians läsare som kommenterat nyheten om Weinsteins planer med att upprört undra vad han gjort med sin konstnärliga integritet. Eller som siganturen mike65ie skriver:
f-f-f-f-f-for f-f-f-f-fucksake! (ungefär: men för helvete! Men kom igen nu!)

Hur som helst – scenen har sporrat uthyrningsbolaget Lovefilm att ranka tidernas värsta svordomsfilmer, och där kvalar The King´s Speech inte in på långa vägar. Så här ser i stället tio-i-topplistan ut:

1. Nil by Mouth (1997) – 428 svordomar
2. Casino (1995) – 422 svordomar
3. Alpha Dog (2006) – 367 svordomar
4. Twin town (1997) – 318 svordomar
5. Maffiabröder (1990) – 300 svordomar
6. Narc (2002) – 297 svordomar
7. De hänsynslösa (1992) – 269 svordomar
8. South Park: Bigger Longer, & Uncut (1999) – 146 svordomar
9.Layer Cake (2004) – 105 svordomar
10.Team America: World Police (2004) – 62 svordomar

När jag ringer och frågar företagets pressansvariga, svarar hon att det är deras experter i moderlandet England som ringat in kandidaterna och sedan bara räknat svordomarna, film för film. Låter otroligt tidsödande och jobbigt. Själv tittar jag nästan uteslutande på Emil i Lönneberga-filmerna  – en följd av att vår 2-åriga dvd-führer älskar när Allan Edwalls pappa Anton gormar: ”förgrömmade onge!” Men trots att jag nog sett filmerna närmare 200 gånger vet jag fortfarande inte hur ofta han använt det uttrycket – eller hur många gånger Lina förfärat utstött ”hujedamej!” Däremot är jag rätt säker på att Emil säger ”när hundan” en och endast en gång (när pappa ogillar att han köper lemonad för egna pengar).

Svordomsscenen i The King´s Speech

Anna Asker

Många stickintresserade, eller stickomaner som en del kallar sig, har hört av sig med tips efter reportaget om stickning.
Britta Blomberg berättar hur hon började twittra om sitt nyvunna intresse för stickning i höstas och upptäckte hur många duktiga ”twitterknitters” det fanns att fråga om råd. Lika rogivande och meditativt som stickning är när det går bra, lika enerverande och stressande kan det vara när man kör fast.
Britta startade syjunta under hashtaggen #twitterjunta, där man får tips och råd i realtid. De har också börjat träffas i verkliga livet, en gång i månaden i Stockholm.

Stickad och virkad dansföreställning? Jodå, det finns det också. På ZebraDans pågår  dansföreställningen Stick och virk  för barn i åldern 4-10 år.  Scenografin har stickats och musiken skapats med virknålar och stickade grytlappar.

Den som är i Belgien i vår eller sommar kan se stickutställning med bland annat Sandra Backlunds stickade kläder på Fashion Museum Province of Antwerp – MoMu,

Och så skickade Inger Silverstolpe bilder på fantastiska koftor som hon började göra på dotterns uppmaning ”Sticka en jacka, typ Odd Molly”. Nu är hon inne på sin sjunde modell, ingen blir den andra lik.
En jacka tar två månader att göra, ”inget hastjobb precis”, skriver Inger.

Per Söderström

Här är lite bränsle i debatten om det sexuella spelet mellan könen. Det är hämtat från en amerikansk studie, som nyligen publicerades. Där hävdas att heterosexuella män är mer förlåtande till sin kvinnas otrohet om den sker med en annan kvinna, det vill säga ett homosexuellt möte. Kvinnorna däremot tycker annorlunda: om mannen är otrogen med en annan man minskar hennes intresse att fortsätta relationen mer än om mannen hoppat i säng med en annan kvinna.

Det är psykologen Jaime C. Confer som undersökt dessa attityder genom att låta 700 collegestudenter svara på frågor om otrohet. Jag vet: ingen jättestor grupp, ett ganska snävt urval (unga amerikaner) och hypotetiska frågor. Men lite ved på brasan kan det nog bli.

Det här kom Confer fram till:

• Hälften av männen i undersökningen uppgav att de ville fortsätta relationen om kvinnan varit otrogen med en annan kvinna. Men bara 22 procent ville fortsätta om rivalen var en annan man.

• 21 procent av kvinnorna ville fortsätta om mannen varit tillsammans med någon av samma kön. 28 procent kunde tänka sig att förlåta mannen om han varit otrogen med en annan kvinna.

Ingen radikal skillnad mellan könen vid heterosexuell otrohet alltså, däremot vid homosexuell. Confer, som specialiserat sig på evolutionens roll i människans psykologi, anser att det är mer eller mindre medvetna tankar om chansen att reproducera sig som motiverar skillnaden mellan könen. Män blir mer störda av manliga rivaler, då sådan otrohet kan äventyra mannens möjlighet att avla barn och sprida sina gener. De ser också kvinnans otrohet med en annan kvinna som en möjlighet, nämligen att ha sex med den andra kvinnan, och därmed tillfredsställa sina drömmar om flera partner, spekulerar Confer.

Studien gjordes vid University of Texas i Austin och publicerades i senaste numret av tidskriften Personality and Individual Differences. Här är universitetets pressmeddelande.

Och här hittar du Idagsidans serie från 2008 om otrohet.