Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Maria Carling

Maria Carling

Amygdala är den lilla mandelformade delen av vår hjärna som är dess känslocentrum. Nu konstaterar en grupp forskare vid Massachusetts general hospital i Boston, enligt en artikel i The Guardian,  att ju större amygdala vi har desto större är sannolikheten att vi har många vänner och ganska komplexa relationer.

Forskarna mätte amygdalas storlek hos 58 personer mellan 19 och 83 år. Vid sidan av mätningen fick försökspersonerna fylla i ett formulär om hur många människor de träffade regelbundet. De kommenterade också komplexiteten i varje relation. Till exempel kunde någon av vännerna även vara chef på jobbet.

Personerna med minst amygdala hade mellan fem och femton personer som de träffar regelbundet, medan de med de största storlekarna på amygdala hade upp till 50. Tidigare studier av primater har också visat att de som lever i större grupper har större amygdala.

”Människor som har stora amygdala kanske har det råmaterial som behövs för att underhålla större och mer komplexa nätverk”, säger learen för forskningsgruppen i Boston, psykologen Lisa Feldman Barett, till tidskriften Nature Neuroscience.

Eftersom hjärnstrukturen bygger på ”use it or lose it”-principen innebär det troligen att amygdala blir större hos den som är mycket social, gissar Barett. Det finns dock inget som säger att den med större amygdala kan göra något som den med mindre inte kan. Den med stor amygdala kan möjligen vara bättre på att komma ihåg namn och ansikten, detaljer som gör det sociala samspelet lättare.

Per Söderström

När du kommer över de 60, om du inte redan gjort det, blir du kanske lite mera gråtmild. Men spill inga tårar på det, du har utvecklat din emotionella intelligens i en positiv riktning. Den tolkningen gör några psykologer i USA som har forskat på människors känslomässiga strategier i olika åldrar.

Forskarna vid Berkleyuniversitetet lät försökspersoner i olika åldrar titta på valda scener från dramafilmerna 21 Grams och The Champ samt särskilt motbjudande klipp från realityshowen Fear Factor. Samtidigt mättes blodtryck, puls, svettning och andning. Försökspersonerna instruerades också att försöka tillämpa tre olika förhållningssätt till det som visades: 1. Visa upp en objektiv och distanserad attityd. 2. Fokusera på de positiva aspekterna i klippen. 3. Undertrycka alla känslor.

De äldre försökspersonerna var bäst på övning 2, att omtolka negativa scener till något positivt. Yngre och medelålders deltagare var däremot bättre på övning 1, att distansera sig från negativa scener genom att tänka på något annat. För övning 3, undertryckande, fanns ingen åldersskillnad.

I en annan studie mättes hur sorgsna försökspersonerna blev av klippen från 21 Grams och The Champ. Inte överraskande visade äldre människor mer sorg när ledsamma scener visades. Och det ska de vara glada över, om man ska tro psykologerna. Att känna mycket sorg ökar inte risken för depression, hävdar de.

– Sorg kan vara en mycket meningsfull och nyttig känsla i senare delen av livet. Vi måste hantera sorg som vi möter i våra egna liv och vi måste möta andra personer med sorg, säger psykologen Robert Levenson.

Om åldrandets kvaliteter på det emotionella planet handlade en artikelserie på Idag tidigare i år. Ungdomlingar hette den. Du hittar alla artiklar genom att klicka här.

Per Söderström

Personer som utövar zenmeditation har lättare än andra att stå ut med smärta. De stänger helt enkelt av de delar av hjärnan som tolkar smärta som något obehagligt, konstaterar forskare i Montreal.

Forskarna vid Université de Montréal jämförde 13 personer som praktiserar zenmeditation med 13 andra, som inte mediterar. Försökspersonerna utrustades med magnetkamera och utsattes för smärtsam hetta. Kamerans bilder avslöjade att de mest erfarna meditatörerna hade lägre aktivitet i de delar av hjärnan som sköter kognition, känslor och minne (prefrontala cortex, amygdala och hippocampus). Dessutom var det mindre kommunikation mellan en del i hjärnan som registrerar smärta och prefrontala cortex.

– Resultaten tyder på att de som mediterar har en intränad förmåga att koppla bort vissa överordnade hjärnprocesser trots att de utsätts för stimuli, säger Pierre Rainville, en av forskarna.

Hans kollega Joshua Grant säger att resultaten utmanar idéer om att mental kontroll uppnås genom ökad kognitiv ansträngning. I själva verket är det tvärtom, det handlar om att inte tänka alls.

Vad som däremot kan vara idé att tänka på är smärtans härkomst. Nu skedde försöken i ett laboratorium och försökspersonerna visste, får man anta, att smärtan var ofarlig. Hur hade det varit om de känt en smärta med mer dunkelt ursprung? Svårförklarad magsmärta, återkommande huvudvärk, ont i bröstet? Hur hade det då sett ut i prefrontala cortex? Hade det blivit mer fart i de kognitiva processerna? Hade de tänkt: blindtarm, cancer, hjärtinfarkt?

Jag vet inte, men min gissning är att även den visaste zenmästare nog skulle ha svårare att stå ut med smärtan då. Smärta är ju kroppens varningsklocka om att något är fel. Och om vi inte vet varför det gör ont är smärtan ofta svårare att bära.

I fjol hade Idagsidan en artikelserie om just smärta. Du läser den här.

Per Söderström

Det är snarare den sociala samvaron i en församling än andligheten i religionen som gör att troende människor är nöjda med livet. Det påstås i en ny studie som publiceras i decembernumret av American Sociological Review.

– Vänskap som byggs i religiösa församlingar är den hemliga ingrediensen i religionen, säger sociologen Chaeyoon Lim, enligt vetenskapssajten eurerkalert.org.

Han är biträdande professor vid University of Wisconsin-Madison och har skrivit artikeln tillsammans med den berömde Harvardprofessorn Robert Putnam. De utgick från studien Faith Matters, en panelundersökning med ett representativt urval av amerikanska vuxna under 2006 och 2007.

33 procent av dem som deltar i gudstjänster varje vecka och har tre till fem nära vänner i sin församling uppger att de är ”mycket nöjda” med sina liv. Bland dem som är lika flitiga gudstjänstbesökare men som inte har nära vänner i församlingen är bara 19 procent mycket nöjda. Å andra sidan är 23 procent av de mer sporadiska kyrkobesökarna, men som ändå har tre till fem nära vänner i sin församling, mycket nöjda med sina liv.

– För mig är det bevis för att det egentligen inte bön och predikningar som gör folk lyckligare, utan kyrkliga vänner och möjligheten att bygga nära sociala nätverk där, säger Lim.

Resultaten gäller protestanter och katoliker i USA. Lim hittade liknande mönster bland judar och mormoner, även om underlaget var begränsat. Underlaget för muslimer och buddhister var för litet för att testas i en modell.

Robert Putnam är känd för sin teori om socialt kapital, om föreningslivets betydelse för medmänsklig tillit. Mest känd är han förmodligen för studien och sedermera boken ”Bowling alone”, där han hävdar att sociala kapitalet i USA krymper. Titeln kommer från det faktum att alltfler amerikaner spelar bowling men att allt färre är medlemmar i lag som deltar bowlingtävlingar. En indikation på att det sociala kapitalet krymper, enligt Putnam.