Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

New York Times skriver om ett amerikanskt vardagsdilemma som rimligen också är svenskt. I varje fall har jag upplevt det. Och frågan är: Hur miljövänlig kan man vara utan att hemfalla till skitighet?

Det amerikanska exemplet var nya maskindiskmedel som av miljöskäl har mycket mindre andel fosfat än tidigare versioner. Fosfat innehåller fosfor som bidrar till övergödning av sjöar och kuster om det släpps ut. Men nu klagar konsumenter på att disken inte blir ren med de nya medlen och somliga ställer sig frågan varför man ska ha diskmaskin om de diskade glasen ändå kommer ur maskinen med en dimmig hinna.

Själv har jag undrat detsamma, fast då med en sprillans ny diskmaskin som misstänkt bov. Den gamla var minst tio år gammal när den hade tjänat ut. Den såg ut som skrot, men så länge den gick levererade den ett skinande resultat. Man kunde i princip stapla så mycket osköljd disk som gick att pressa in och trycka på knappen. Med hög ljudnivå och förmodligen lika hög vatten- och elförbrukning gjorde den sitt jobb till allas belåtenhet.

Den nya diskmaskinen däremot var en i alla miljöavseenden A-klassad pjäs som fick mig att känna mig som en god människa för en stund. God ända tills jag för tionde gången vittjade den på flottiga glas och tallrikar med vattenblästrade matrester.

Ett antal servicekillar besökte mitt kök och påpekade försumligheter från min sida. Jag hade vid något tillfälle glömt att låsa fast bottensilen och då var naturligtvis spolarmarnas munstycken fördärvade av matrester som stigit upp från den glappande silen. Vid ett annat tillfälle hade jag använt ett diskmedelsfabrikat som inte var välsignat av just den här diskmaskinstillverkaren. Vid ett tredje fick mina avloppsrör skulden, trots att de var rensade av yrkesmän ända ut till avloppsstammen i gatan utanför.

Servicekillarna ville inte berätta rakt ut, men av den information som de gav har jag dragit slutsatsen att moderna vitvaror inte frågar vad de kan göra för dig utan snarare vad du kan göra för dem. Min diskmaskin ville uppenbarligen ha noggrant sköljda, för att inte säga redan handdiskade, tallrikar och glas. Den yrkade på att jag placerade disken i korgarna med yttersta precision. Hade tallrikarna en annan välvning än vad som möjligen kan kallas Svensk Köksstandard var det fara värt att de lutade sig mot varandra på ett regelstridigt sätt, vilket naturligtvis maskinen protesterade emot och bestraffade genom att svetsa fast riskorn och annan stärkelse i porslinet. Glasen fick inte vara för djupa för då gick den bet på smutsen i botten. Maskinen krävde också regelbunden rengöring då den, föga klimatsmart, skulle köras tom så när på en flaska rengöringsmedel med oklart innehåll.

Dagens vitvaror förefaller mig vara skapta som formel 1-bilar – de kan prestera toppresultat om förutsättningarna är optimala. Men krånglar minsta detalj blir det depån och en massa skruvande. Eller också hankar man sig fram så gott det går och då vinner man inga skinande pokaler.

New York Times artikel fångades upp av nätmagasinet salon.com där skribenten Mary Elizabeth Williams passade på att ondgöra sig över andra vita produkter i hemmet, nämligen snålspolande toaletter. ”Hälften av gångerna – och jag tror ni vet vilken hälft jag menar – krävs det två eller tre spolningar för att få jobbet gjort.” Någon som känner igen sig?

Beträffande min diskmaskin försökte jag bemanna mig med en stoisk hållning. Jag skrapade bort intorkade matrester och undvek att granska glasen för noga. När allt kommer omkring är ju det yttersta syftet med renlighet att hålla sjukdomar och parasiter stången. Och ingen blev sjuk av mina tallrikar, vad jag vet.

För övrigt skrev jag för några år sedan en serie artiklar om hygienens psykologi. Du hittar dem här.

Per Söderström

Nu har den dansande svanroboten begått sin världspremiär på bokmässan i Göteborg. Föll publiken i gråt av rörelse, såsom förutspåtts? Nja, svårt att säga utifrån de skakiga videobilder som ligger ute på nätet, men jag tvivlar. Däremot applåderade åskådarna varmt. Gott så, med hänsyn till att roboten hakade upp sig ett par gånger under framförandet och fick mänsklig hjälp att återuppta dansen.

Dessutom ett förtydligande: det handlar om den döende svanen i baletten Svansjön med musik av Tjajkovskij. Det finns dessutom ett stycke som heter just Den döende svanen, inspirerad av Svansjön, men med musik av Camille Saint-Saëns.

Per Söderström

Endast ett fåtal personer har hittills sett roboten dansa, men den påstås framföra balettstycket Den döende svanen så vackert att åskådarna faller i gråt. Om du ska till bokmässan i Göteborg, som inleds på torsdag, kan du själv avgöra den saken. Där blir det nämligen världspremiär för svanroboten som konstruerats vid Mälardalens högskola.

– Vi vill utforska var gränsen går för vad en robot kan göra, vilka mänskliga uttryck den kan ta sig och hur det påverkar människors upplevelse av roboten när den finns med i konsten och dansen, säger Lars Asplund, professor i datavetenskap vid Mälardalens högskola i Västerås.

Roboten är en vidareutveckling av en konstruktion av studenten Alexander Larsson. Koreografen Åsa Unander-Scharin har lärt roboten alla rörelser, som den nu sparat i sitt minne.

I mitt minne rinner det upp ett antal filmrobotar som knipit människohjärtan, R2-D2, C-3PO (båda i Star Wars) och Wall-E, för att nämna några. Sonys robothund Aibo lyckas charma omgivningen på riktigt.

Varför dessa varma känslor för en samling plåt och elektronik? Är det våra spegelneuroner?

Nåja, nu återstår det att se om maskinen håller vad människorna bakom den har lovat. Vi som inte ska till bokmässan kan säkert med tiden få se den på Youtube.

Maria Carling

Glöm vad du vet om goda studievanor, skriver New York Times lagom till terminsstarten. Gamla goda råd som: Fokusera på läxorna, sätt upp mål och studera i ett lugnt och tyst rum gäller inte längre.

Redan i en klassisk studie från 1978 visade det sig att ombytlighet stimulerar. Studenter som fick plugga in 40 ord i två olika rum – ett fönsterlöst och rörigt, det andra modernt med utsikt över en gård – gjorde bättre ifrån sig än de som gjorde exakt samma uppgift i ett och samma rum.

Nyare hjärnforskning har bekräftat att miljöombyte hjälper oss att minnas. Detta sker genom att hjärnan gör subtila associationer till den miljö den befinner sig i när inlärningen sker – även om associationerna inte är medvetna.

När det gäller att lära sig ett nytt språk går det bättre om man varierar mellan att plugga in nya ord med att läsa och tala språket. Själva variationen verkar lämna ett djupare avtryck i hjärnan än om man koncentrerar sig på en sak i taget. Samma sak gäller matematikstudier, visade en studie vid University of South Florida i USA. Om man blandar olika slags uppgifter kan eleverna lära sig en strategi för att hantera olika slags matematiska problem.

Musiker har vetat detta i åratal, idrottare också. Kanske kan man kalla de nya råden från forskarna för intellektuell intervallträning?

Precis som när det handlar om att bygga en bra kondition och fysisk uthållighet gäller det att studera med jämna mellanrum om man ska komma ihåg vad man pluggat in. Hellre en timme i kväll, i helgen och en till i nästa vecka än att köra hårt en helg. Att sprida ut studierna, glömma och komma tillbaka till ämnet flera gånger hjälper hjärnan att minnas.

Anna Lagerblad

I
de flesta västerländska
länder uppfattar sig ungefär 40 procent
av befolkningen som blyg. Eftersom vårt samhälle
hyllar förmågan att armbåga sig fram och överrösta andra, har
blyghet kommit att betraktas allt mer som ett problem och något som
behöver ”botas”.

Men
bilden av blyghet
har målats i allt för svarta färger och borde
nyanseras, menar många blyghetsforskare.

– En viss
impulskontroll och social hämning behövs för att sociala
relationer ska fungera, sade till exempel forskaren Nejra Van Zalk,
som intervjuades i Idagsidans serie Blyg – från dygd till diagnos förra hösten.


Även
inom djurvärlden
kan blyghet vara en fördel, visar ny svensk
forskning från Göteborgs universitet. Bart Adriaenssens
vid
Zoologiska institutionen har
efter flera års beteendestudier upptäckt att öringar har egna
personligheter.
De fiskar som växt upp i en trång odlingsmiljö är till exempel
blygare än de som haft större utrymme.

Och även under ytan kan
en försiktigare framtoning var en fördel. I
en miljö med lite skydd, till exempel ett kärl i en fiskodling,
lyckas visserligen de framfusigare fiskarna roffa åt sig mest mat. Men i ett
naturligt vattendrag, där omgivningen är mer komplex, klarar sig
blyga öringar bättre.

– Ja,
i ett av mina experiment var det de blyga fiskarna som hade störst
tillväxt i naturen, konstaterar Bart Adriaenssens
i ett pressmeddelande.

Att
blyghet är ett karaktärsdrag
som finns även i den tysta världen
under ytan är kanske inte så förvånande. I själva verket stämmer
det ganska väl med vår bild av blyghet. Internationella studier visar att en blyg person nästan alltid beskrivs som ”tystlåten” och
”pratar inte”.
Eller för att ta till en svensk liknelse – ”Stum som en fisk”.

Per Söderström

När tonårskillar strular är det oftast mamman som söker hjälp. Var är papporna? Frågan ställs av Stadsmissionen i Stockholm, som sedan ett år driver en mottagning för unga män i åldern 16 till 25 år. Mottagningen har enbart manliga terapeuter, då det anses att killarna behöver möta ett manligt perspektiv. Men ofta har killarna mamma vid sin sida när de kommer till mottagningen.

Nu vill Stadsmissionen få med även papporna och startar samtalsgrupper för pappor till killar.

– Av olika skäl kan man som pappa hamna i situationer där man upplever sig som mindre viktig. Det kan leda till flykt från nära relationer in i arbete eller annat. Vår ambition är att stärka papporna i att vara känslomässigt närvarande, inte att återupprätta ett patriarkat. Vi upplever att det är väsentligt för unga mäns utveckling att det finns en stabil pappa att relatera till och att frigöra sig ifrån, säger Jan Löwdin, psykoterapeut och projektledare på Mottagningen för Unga Män.

En vanlig schablonbild är att män just flyr till jobbet när det känslomässiga trycket blir för stort i familjen. Och ja, så kan det nog vara. Schabloner är inte alltid fel bara för att de är nötta. Men det finns, som alltid, en mängd undantag. Läs till exempel vår nu avslutade serie om hemmafruar. Där intervjuades män som väljer att stanna hemma.


Och apropå Stadsmissionen har den, med chefen Marika Markovits som affischnamn, tillsammans med tolv andra kunskapsspridare gått till final i Nationalencyklopedins Kunskapspriset.

Maria Carling

”Det viktigaste med konfirmationen är du”, läser jag på reklamskylten i tunnelbanan.

Svenska kyrkan vill locka ungdomar att konfirmera sig. Webbadressen de ska vända sig till för att få veta mer heter ingenting med kyrka i, den lyder www.duarviktig.se.

Vart tog Gud vägen? tänker jag.

Inte undra på att många par som vill gifta sig i en vacker kyrka ber prästen om att slippa för mycket snack om ”Gud och Jesus och sånt” under vigseln.

Maria Carling

Vintage är hur trendigt som helst, men ingen vill ändå ha gamla fungerande grejer. Det ska vara Ljust & Fräscht i ett svenskt hem på 10-talet. Hellre låna hundra tusen än köpa gamla grejer för en spottstyver tänker den generation som ”sätter bo” idag, verkar det som.

Tanken slår mig medan jag tömmer lägenheten jag vuxit upp i. Nyss var detta ett hem, nu är det bara är skit som ska till tippen. De unga barnfamiljerna som tar över funkislägenheterna i Malmös ”Käppastan”, kvarteret nära Ribersborgsstranden som nu allt oftare kallas ”Nappastan”, kan bara tänka sig att plocka ut några balla detaljer som gamlingarna lämnar efter sig.

Några prylar med namn får godkänt eftersom de kan krydda minimalismen och minska ”Mio-katalogfaktorn”. Lamino och Lilla Åland för godkänt, lite Gustavsbergsporslin och ett par Stringhyllor likaså. Soffa och fåtölj får underkänt, resten likaså.

En kollega ringde Erikshjälpen för att skänka sängar som bara var några år gamla. Men nej för stoppmöbler är det totalstopp i andrahandssvängen.

Lägenheten som blir till musik i kortfilmen ”Music for one apartment and six drummers” ligger ett stenkast från mitt barndomshem. Nyskapande musik byggd av ett retro-möblemang. Missa inte Six Drummers, deras nya långfilm Sound of Noise har premiär efter jul.

Sound of Noise fick mycket beröm när den visades på filmfestivalen i Cannes. Den svenska premiären är planerad till den 29 december.

Här är ett litet utdrag:

Per Söderström

Det var länge sedan jag spottade åt svarta katter eller tog omvägar runt uppställda stegar. Och jag har aldrig ägt en lyckoamulett av något slag. Jag är inte särskilt vidskeplig med andra ord. Men när jag läser om en studie av vidskepliga beteenden funderar jag på att ompröva min hållning. Vidskeplighet förefaller så praktiskt och enkelt, mycket bekvämare än att ta itu med verkliga problem.

Psykologen Scott Fluke vid Kansas State University hade under sin utbildning irriterat sig på studiekamrater som vid tentor mer förlitade sig på lyckobringande föremål än att plugga inför provet. Tillsammans med några andra forskare definierade han tre orsaker till att folk är vidskepliga:

• Det ger en sorts kontroll.

• Det minskar känslan av hjälplöshet.

• Det är enklare att hemfalla åt vidskeplighet än att tillämpa verklig problemlösning.

Scott Flukes råd till vidskepliga är:

• Skyll inte på otur när något går fel. Undersök istället vad du kan göra för att inte hamna i kniviga situationer.

• Var beslutsam och förutseende.

• Försätt dig inte i situationer där du tvingas lita till turen.

Hmm… Låter uppfordrande och jobbigt, särskilt det där om beslutsamhet och förutseende, som om allt som går på tok i mitt liv är mitt eget fel. Nog för att jag har mig själv att skylla för en hel del. Men allt? Och som om jag inte hade nog med katastroftankar redan?

Vidskepelse låter ju som en ganska bra lösning. Fly mig en hartass!

– – –

För några år sedan intervjuade jag folklivsforskaren Ebbe Schön om mörkrets betydelse för vår vidskepelse. Här är den intervjun.

Anna Lagerblad

Det såg ju så bra ut – på
papperet. Inför höststarten hade vi lagt upp ett detaljerat schema
för hämtningar och lämningar av barnen, gjort en grovuppdelning
av hushållssysslorna och införskaffat en stor väggalmanacka där
familjens alla fritidsaktiviteter, utflyktsdagar, barnkalas,
tandläkarbesök och föräldramöten noggrant kunde föras in. Nu
skulle vi minsann ta kontroll över tillvaron – och därmed få mer
tid och kraft över för att göra andra roliga saker ihop.

Det storstilade höstschemat höll inte
ens en vecka – förstås. För verkligheten låter sig ju inte
ritas in i fyrkantiga boxar på ett prydligt excel-ark. Särskilt
inte med småbarn.

En utvärdering efter sju dagar visade att halva
familjen drabbats av dunderförkylning och tvingats stanna hemma från
jobbet och förskolan. På grund av sömnlösa vaknätter och
morgonstress glömde vi både sonens regnkläder och dotterns
skolfrukt hemma i hallen. Dessutom gick tvättmaskinen sönder varpå
hela lägenheten översvämmades av smutstvätt.

I de lägena är det lätt att utmattad
sjunka ner i klädhögen på golvet och känna sig som en dålig
förälder. Hur blev det så här? Vi som hade en sådan fin
almanacka!

När den nyutkomna boken ”Tagga Ner!
Lagom bra föräldrar är bäst” dimper ner på mitt skrivbord, fastnar
jag därför genast för titeln. Det kanske finns hopp ändå.

Redan i inledningskapitlet uppmanar barn- och föräldrapsykologen
Malin Alvén och frilansjournalisten Kristina Hofsten dagens
ambitiösa och självkritiska föräldrar att vara lite mindre
stränga mot sig själva och tillåta sig att välja enklare vägar i
vardagen – utan att få dåligt samvete. Sådan läsning är mumma
för min något tilltufsade föräldrasjälvkänsla.

Visst är det bra att ha ambitioner för
sitt föräldraskap, men man kan gott vara lite inkonsekvent
emellanåt och göra undantag från principerna, menar författarna
och levererar en rad tips för
att få vardagen att fungera och föräldraorken att räcka. Till exempel:

TV som barnvakt: Ha inte dåligt
samvete för att du låter barnen varva ner framför tv:n medan du
fixar middagen – eller tar en kopp te och bläddrar igenom
tidningen.

Släpp kvällsrutinerna: Låt barnet somna i
soffan om det vägrar att lägga sig i sin säng och du har sett fram emot sista
avsnittet i favoritserien.

Ät slarviga middagar: Man
måste inte ha trevliga och näringsriktiga familjemiddagar varje
dag. Satsa på hämtpizza eller annan färdiglagad mat om det kör
ihop sig.

Erbjud napp eller tumme: Se det inte som ett
misslyckande om du inte lyckas trösta barnet på annat sätt. En
napp kan ofta få ett trött och ledset barn att komma till ro och
slappna av.

Även när det gäller känslor,
uppmanas föräldrar att vara mindre perfekta. Med en mamma eller
pappa som alltid är balanserad och aldrig tappar tålamodet, lär
sig inte barnet att uttrycka och hantera starka känslor som ilska
och sorg på ett konstruktivt sätt. Risken finns också att barnet
känner sig misslyckat när det jämför sig med sin ”alltför
fantastiska och ofelbara förälder”, menar författarna.

Hm, just det behöver jag nog inte oroa
mig så mycket för… Och kanske ska jag inte heller känna så
dåligt samvete för att jag inte alltid är den där perfekta
föräldern som jag skulle vilja vara. Efter att ha tuggat i mig
bokens budskap, tänker jag att jag kanske snarare gör mina barn en
tjänst genom att bara vara en ”lagom bra mamma”.

Läs
mer om
dagens mammor och pappor som, enligt barnläkaren Lars H
Gustafsson, ofta satsar extremt mycket på sitt föräldraskap i
Idags tidigare serie Uppdrag förälder.