Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Maria Carling

Maria Carling

Facebook har lärt oss att ständigt svara på frågan:

”What’s on your mind?”

Nu kommer nästa fråga – som kräver svar i bild:

”What’s on your plate?”

En växande nättrend, åtminstone i USA, är nämligen att plåta allt man äter och lägga ut bilderna på nätet.

Antalet bilder som taggats med ordet ”food” på bildsajten Flickr har ökat tusenfalt till mer än sex miljoner de senaste två åren. En av de största och mest aktiva Flickr-grupperna är ”I ate this”, skriver New York Times.

Jag utgår från att Julie Powell som lagade sig igenom Julia Childs alla recept skulle ha plåtat varenda rätt om hon gjort sin berömda blogg i dag.

Den enda gången jag sett någon som plåtat sin tallrik var på den hajpade restaurangen The Grocery i Brooklyn för några år sen. Mannen hade riggat ett ministativ och en strålkastare. Han tog god tid på sig för att få till bilden medan maten kallnade.

Kanske var det matkritikern Tucker Shaw. Han plåtade nämligen precis allt han åt år 2004 och gjorde en bok av projektet: “Everything I Ate: A Year in the Life of My Mouth.”

En kvinna som kämpar med konflikten mellan att njuta av maten och att få till en bra bild av den är Nora Leah. Hon har noterat att detta ständiga plåtande har lett till att hon i allt större utsträckning vill äta mat som gör sig på bild. Kanske är det även så att hennes många bloggläsare kräver allt mer spännande bilder?

En man, Mr Garcia, berättar i New York Times-artikeln, att hans matbilder hjälper honom att hålla sig smal:

“It’s definitely part of my neuroticism about trying to keep thin,” he said. “It keeps you accountable because you don’t want to have to see that you ate an entire jar of peanut butter.”

En psykiater uttalar sig i artikeln och säger att behovet att fotografera precis allt man äter kan bli patologiskt om man har tendens till OCD, Obsessive Compulsive Disorder, ett tvångsmässigt beteende.

Plåtar du också det du äter?

Mejla till idag@svd.se och berätta.

Anna Lagerblad

”Tjena Kryddan!” Hur många gånger har jag inte mötts av den kommentaren – och ett stort flin – när jag visat upp min legitimation med efternamnet ”Lagerblad”.

Oavsett var det sker; i videobutiken, på Systembolaget eller på bensinmacken, verkar personen på andra sidan disken tro att det är första gången som någon gör denna innovativa – och oerhört vitsiga – association. Det är det inte.

Kopplingen mellan mitt efternamn och den mustiga smaksättaren Lagerblad har hamrats in av putslustiga försäljare under årtionden. Men trots det kan jag inte säga att det gett någon större utdelning i köket när jag ska försöka få till den rätta balansen i grytan.

Nej, varför skulle det, undrar ni kanske? Jo, en amerikansk psykologiprofessor, Lewis Lipsitt, har under många år samlat på sig tusentals exempel på namn som matchar bärarens sysselsättning, talang eller intresse.

I samlingen finns bland annat Dr Fish, som grundande The Oceanographic Institute i Rhode Island. Bland de första kollegorna Mr Fish anställde fanns Mr Seaman och en kvinna med förnamnet Saila, berättar tidningen Psychology Today i sitt senaste nummer.

Andra exempel är Mr Rolls som var chef inom American Automobile Association, Mrs Record som hade en musikaffär i Dallas, Dr Cheek som var hudspecialist och zoologerna Lionel Tiger och Robin Fox som träffades på London Zoo och skrev en bok tillsammans om djurens beteenden.

Så hur förklarar man detta? Professor Lipsitt medger att det kan handla om ren slump och att han uppmärksammat de här personerna eftersom han är särskilt intresserad av kopplingen mellan namn och sysselsättning.

Men det kan också vara så att ett barn, som exempelvis heter Fish i efternamn, på grund av detta blir mer uppmärksam när läraren berättar om livet under ytan. Han eller hon snappar därför upp lite mer fiskkunskap än klasskompisarna, som bara är måttligt intresserade av iktyologi (vetenskapen om fiskar). Och den som skaffat sig viss kunskap om ett ämne, blir ofta intresserad och vill lära sig mer. Till slut kanske man till och med blir chef för ett oceanografiskt institut.

Och något ligger det kanske i det. Så är det måhända inte bara slump och välutvecklad reporternäsa som gjort att min kollega här på Idagredaktionen, Maria Carling, var den som tog begreppet ”curling-förälder till Sverige…

Läs mer om namns betydelse i Idagserien Du är vad du heter

Maria Carling

Jag läser ett inlägg på ett diskussionsforum om familjeliv. En blivande pappa vill ha hjälp att komma på ett namn till barnet som är på väg:

”Kan någon komma på bra bibliska namn?
Både jag och mamman tror på Gud och Jesus och är frälsta. Första
sonen heter Josua. Väntar barn runt jul. Kan någon komma på bra
bibliska namn (förstås inte som Goliat eller Lucifer). Vet inte
heller om man kan ta eller om vi vill ha Jesus.”

Visst blir man förvånad över okunskapen om att de mest populära ”svenska” namnen är bibliska? Men ok. Det är mycket man inte vet om namn. I dag har jag lärt mig att Jesus är ett könsneutralt namn, enligt Patent- och registreringsverket. Se hela listan på könsneutrala namn här.

Mejl med starka berättelser om ursprunget till avsändarens namn strömmar in till idagredaktionen tack vare den pågående artikelserien Du är vad du heter. Ingen har hittills reflekterat över att väldigt många av oss svenskar (de flesta kanske?) har namn med ursprung i bibeln.

När jag träffade den algeriska författaren Maïssa Bey tillsammans med en gymnasieklass i Stockholm slog det mig att många svenskar aldrig tycks ha reflekterat över att de bär bibliska namn. ”De flesta av oss har vanliga svenska namn som Anna, Sara eller Johan”, berättade ungdomarna för den gästande författaren .

Algeriska Maïssa (hennes författarspseudonym), född Samia, blev mest förvånad över att de svenska ungdomarna inte visste vad deras namn betydde. Själv blev jag allra mest förvånad över att ingen ens nämnde var deras namn härstammade ifrån.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, säger vi. Nja … jag är benägen att hålla med filosofen Fredrika Spindler som säger att Sverige är mer kristet än vi tror. Vi verkar bara vara omedvetna om all kristen symbolik som vi omger oss med, som våra namn till exempel.

Här är några vanliga bibliska flicknamn:

Anna, Elsa, Hanna, Sara, Johanna, Eva, Rebecka, Ester, Josefine, Rebecka, Mikaela, Stina, Jenny.

Här är några vanliga bibliska pojknamn:

Lukas, Markus, Elias, Simon, Isak, Johan, Jonatan, Daniel, Andreas, Noah, Kristoffer, Adam.

Svenska bibelsällskapet berättar om vad namn betyder och vilket som är deras ursprung:

Anna kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Anette kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Barbara kommer från grekiskan och
betyder ”främmande”

Barbro kommer från grekiskan och
betyder ”främmande”

Elisabet kommer från hebreiskan och
betyder ”Gud har svurit en ed”

Elsa kommer från hebreiskan och
betyder ”Gud har svurit en ed”

Ester kommer från persiskan och
betyder ”stjärna”

Eva kommer från hebreiskan och
betyder ”liv” och ”livgivande”

Evelyn kommer från hebreiskan och
betyder ”liv” och ”livgivande”

Hanna kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Jane kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Jenny kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Johanna kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Josefine kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren skall föröka”

Kerstin kommer från grekiskan och
betyder ”kristen”

Kristina kommer från grekiskan och
betyder ”kristen”

Lydia kommer från latin och betyder
”flickan från Lydien”

Magdalena kommer från grekiskan och
betyder ”kvinnan från Magdala”

Maria kommer från grekiskan och
betyder ”önskebarn” eller ”stark”

Marianne sammansatt av Maria och Anna

Marie kommer från grekiskan och
betyder ”önskebarn” eller ”stark”

Marta kommer från grekiskan och
betyder ”fru” eller ”härskarinna”

Mirjam kommer från grekiskan och
betyder ”önskebarn” eller ”stark”

Rakel kommer från hebreiskan och
betyder ”tacka” eller ”moderfår”

Rebecka kommer från hebreiskan och
har oklar betydelse

Rut kommer från hebreiskan och
betyder ”väninna”

Sara kommer från hebreiskan och
betyder ”härskarinna” eller ”furstinna”

Stina kommer från grekiskan och
betyder ”kristen”

Susanna kommer från hebreiskan och
betyder ”lilja”

Adam kommer från hebreiskan och
betyder ”människa” eller ”jord”

Anders kommer från grekiskan och
betyder ”manlig”

Andreas kommer från grekiskan och
betyder ”manlig”

Aron kommer från hebreiskan och
betyder ”upplyst” eller ”bergsman”

Benjamin kommer från hebreiskan och
betyder ”lyckans son” eller ”sonen från syd”

Benny kommer från hebreiskan och
betyder ”lyckans son” eller ”sonen från syd”

Christoffer kommer från grekiskan och
betyder ”buren av Kristus”

Daniel kommer från hebreiskan och
betyder ”Gud är min domare”

David kommer från hebreiskan och
betyder ”den älskade”

Elias kommer från hebreiskan och
betyder ”Jahve är Gud”

Emanuel kommer från hebreiskan och
betyder ”Gud med oss”

Gabriel kommer från hebreiskan och
betyder ”Guds kämpe”

Isak kommer från hebreiskan och
betyder ”han skrattar”

Jakob kommer från hebreiskan och
betyder både ”den som håller i hälen” och ”bedragaren”

Jens kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Joakim kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren skall föröka”

Joel kommer från hebreiskan och
betyder ”Jahve är Gud”

Johan kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Johannes kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Johnny kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Jon kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är nådig”

Jonas kommer från hebreiskan och
betyder ”duva”

Jonatan kommer från hebreiskan och
betyder ”Gud har givit”

Josef kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren skall föröka”

Klas kommer från hebreiskan och
betyder ”folkets besegrare”

Lukas kommer från grekiskan och
betyder ”den som kommer från Lucania” (som ligger i
Syditalien)

Markus kommer från latin och betyder
”son av Mars”

Mats kommer från hebreiskan och
betyder ”Herrens gåva”

Mattias kommer från hebreiskan och
betyder ”Herrens gåva”

Mikael kommer från hebreiskan och
betyder ”Vem är som Gud”

Nils kommer från hebreiskan och
betyder ”folkets besegrare”

Niklas kommer från hebreiskan och
betyder ”folkets besegrare”

Peter kommer från latin och betyder
”klippa”

Pontus kommer från latin och betyder
något med hav

Sam kommer från hebreiskan och
betyder ”hört av Gud”

Samuel kommer från hebreiskan och
betyder ”hört av Gud”

Simon kommer från hebreiskan och
betyder ”den lyssnande” eller ”den som Gud hör”

Stefan kommer från grekiskan och
betyder ”den segerkrönte”

Staffan kommer från grekiskan och
betyder ”den segerkrönte”

Tobias kommer från hebreiskan och
betyder ”Herren är god”

Tomas kommer från arameiskan och
betyder ”tvilling”

Anna Lagerblad

Särskilt unik är jag inte – i alla fall inte när det gäller namnet. Anna är det vanligaste tilltalsnamnet i Sverige. Självaste fru Medelsvensson – som för övrigt borde kallas Medeljohansson – heter som jag.

Inte heller handlar det om någon tillfällig ”bubblare”. De senaste hundra åren har Anna intagit toppositioner på listan över populära namn. Sin absoluta kulmen nådde namnet under 70-talet, då jag är född.

Under arbetet med artikelserien Du är vad du heter, har jag pratat med många småbarnsföräldrar om namn. Några av de återkommande kommentarerna har varit: ”Mardrömmen vore om det dök upp en till i sonens klass med samma namn!” och ”Vad hemskt att behöva känna sig som en i mängden”

Det föräldrarna ger uttryck för, stämmer väl överens med det som namnforskarna kallar originalitetstrenden. Ju ovanligare namn, desto bättre. Högst status tycks namn ha som har nobbats av Skatteverket och godkänts först efter prövning i regeringsrätten. I USA och Storbritannien har namnforskare ställt diagnos på föräldrarna: originalitetssjuka.

Som bärare av det allra vanligaste kvinnonamnet, kan jag kanske stilla föräldraoron något. Det är faktiskt ingen mardröm om det dyker upp ytterligare en Alva eller en Vilgot i klassen. Tro mig. Tvärtom kan det faktiskt finnas vissa fördelar med ett vanligt namn. Själv var jag lite blyg under skolåren och kände mig benådad (vilket Anna också betyder på hebreiska), med ett så kort och neutralt namn. Mardrömmen för mig hade varit att behöva räcka upp handen och ge mig till känna när fröken ropade upp Oswaldina eller Eala på klasslistan.

Även om vissa av dagens föräldrar nästan slår knut på sig själva för att undvika vanliga namn, visar namnstatistiken dessutom att de flesta ändå följer strömmen: ”Oj, tre Leia till på dagis? Så konstigt. Vi hade aldrig hört talas om någon annan som hette Leia när vi bestämde oss för det.”

När det gäller namn är vi helt enkelt inte så självständiga och unika som vi tror – eller vill tro. För några år sedan berättad tidningen Times om två åttaåriga flickor i en Londonskola. De gick i samma klass och hade båda fått namnet – Unique.

Det är lätt att se scenen framför sig: ”Hej, jag är Unik”. ”Hej, jag är – också – Unik.”

Nej, den förälder som vill vara riktigt originell borde nog satsa på att ge sin bebis ett mer ordinärt namn. Vad sägs om Berit – eller Lennart?

Per Söderström

Det är jakten på nya vänner som är roligast med Facebook. Att söka och finna nya vänner och ny information om dessa vänner är det vi gör helst på detta sociala torg, hellre än att klicka runt lite planlöst, enligt amerikansk forskning.

Kevin Wise vid University of Missouri satte sina försökspersoner framför datorer och gav dem instruktion att ge sig ut på Facebook och göra vad de ville så länge de stannade på sajten. Med särskild mjukvara registrerades vad de gjorde på Facebook och sensorer på kroppen mätte försökspersonernas känslomässiga reaktioner. Tidigare undersökningar om Facebook har skett med enkäter eller intervjuer, enligt Kevin Wise.


Han identifierade två olika beteenden: social surfning (social browsing) och socialt sökande (social searching). Det förstnämnda handlar om att klicka sig runt i det sociala landskapet på Facebook och läsa sin logg, där vännernas uppdateringar dyker upp. Socialt sökande är att hitta ny information om en person, en grupp eller ett arrangemang. Försökspersonerna använde inte bara mer tid för socialt sökande, de föreföll uppskatta det mer, särskilt när de hittade något nytt som intresserade dem.

Som så ofta när forskningsresultat presenteras poängteras att mer forskning behövs. Det är bara att hålla med. Exempelvis nämns inte den eventuella tillfredsställelsen med att skriva uppdateringar på sin egen logg eller att samla på sig nya vänner.

Eller att skaffa sig nya ”fans”. Och då närmar vi oss det egentliga syftet med att skriva det här blogginlägget, att öka antalet fans på Idags Facebooksida. För närvarande har vi fler än åtminstone ett riksdagparti, Kristdemokraterna. Men Centern ligger inom räckhåll och kanske Folkpartiet. Det kan man utläsa av en nyhetsartikel i dagens SvD. Häng med i jakten!

Maria Carling

Abstinens från söt och fet mat kan ge
ångest och sockersug, konstaterar farmakologen Johan Alsiö i sin avhandling. I alla fall hos råttor.

Johan Alsiö, som disputerade den 10
april, gav alltså ytterligare en bekräftelse på det tillstånd som
kemiprofessorn Charlotte Erlanson-Albertsson kallade sockerberoende i en av artiklarna i idagserien Nya hjärnvägar.

Johan Alsiö vill inte ge sig in i debatten om huruvida man ska kalla detta sockerberoende eller ej, men han understryker att det stora problemet med att allt fler överäter är den rika tillgången på söt, fet, välsmakande mat – och alla signaler som driver på det beteendet.

I Johan Alsiös studie hade råttorna
långvarig tillgång till både söt och fet mat, allt för att
simulera den rika tillgång på just sådan mat som vi människor
har. Många, men inte alla, råttor blev feta. När den feta och söta
maten ersattes med vanligt råttfoder avstod några av råttorna mer
eller mindre från att äta. Begäret efter socker var starkt och,
enligt Johan Alsiö, visade de råttorna tecken på ångest. Vissa
individer är alltså särskilt benägna att utveckla ett
beroendeliknande begär efter ”välsmakande” mat.

Forskningsgruppen identifierade
molekylära avvikelser i hjärnans belöningssystem hos de
överviktiga råttorna. En sak som dock inte är klarlagd är
huruvida avvikelsen fanns från början eller om den söta och feta
dieten skapat en förändring i belöningssystemet. Kanske är det så
att en viss genuppsättning gör att man lättare utvecklar ett begär
efter fet och söt mat.

En amerikansk studie som nyligen
publicerades i tidskriften Nature Neuroscience visade också att
råttor som fick feta sötsaker som cheesecake snabbt fick
förändringar i hjärnan.

Per Söderström

Parterapi kan rädda även riktigt dåliga äktenskap, hävdar amerikanske professorn i psykologi Andrew Christensen och stöder sig på en omfattande studie vid UCLA i Los Angeles.

Det är den största och längsta kliniska studie som genomförts på det här området, enligt professor Christensen. 134 par gick i terapi 26 gånger under ett år och följdes upp efter fem år. Forskarna antog bara par vars relation var ”stadigvarande och allvarligt olycklig” med återkommande gräl, men där båda parter hoppades på en förbättring. Nästan hundra andra par som ville delta i studien avvisades eftersom deras äktenskap inte var tillräckligt olyckliga.

Resultatet efter fem år blev följande: Hälften av paren hade gjort betydande förbättringar i sin relation, en fjärdedel noterade inga förändringar och ytterligare en fjärdedel hade skilt sig. En dyster tolkning skulle kunna vara att terapi varken hjälper eller stjälper, då ”bara” hälften av paren var lyckligare. Men professor Christensen håller inte med. Han anser att resultatet är riktigt bra med tanke på de allvarliga slitningar som paren hade.

– Nu är en tredjedel av dessa normala, lyckliga par. För ytterligare 16 procent hade förhållandet förbättrats och var acceptabelt om än inte väldigt lyckligt, säger Christensen på UCLA:s webbplats.

Han vill ta ytterligare steg och erbjuda parterapi på nätet. På så sätt kan terapi bli tillgänglig för fler par och till betydligt lägre kostnader. Tillsammans med kollegan Brian Doss har professor Christensen dragit i gång en sådan studie.

Men oavsett parterapins förträfflighet bör vi alla ha rimliga krav på vår partner redan från början, enligt Christensen:

– För att älska och gifta dig med en person måste du acceptera hans eller hennes personlighet. Du kan åstadkomma vissa förändringar i marginalen men inte i kärnan. Äktenskapet är ett paketerbjudande.

Eller som en av Andrew Christensens kolleger uttrycker det: ”Choose well, then work like hell”.

Maria Carling

I går blev det klart att den brittiska kiropraktorföreningen BCA drar tillbaka sin stämningsansökan mot vetenskapsjournalisten Simon Singh. Han blev stämd för att ha förtalat kiropraktorerna i en krönika i The Guardian i april 2008, i vilken han ifrågasatte att brittiska kiropraktorer behandlar barn med astma och kolik eftersom det inte finns vetenskapliga bevis för att sådan behandling hjälper mot de sjukdomarna.

På grund av utformningen av de brittiska förtalslagarna har Simon Singh förlorat tidigare i processen. Rättegångskostnaderna som han måste betala är uppe i runt 20 000 pund.

På Simon Singhs hemsida finns det en länk till ett upprop mot de brittiska förtalslagarna. Många vetenskapsmän, journalister och andra har protesterat mot lagarna som de anser hota yttrandefrihet och debatt. En rättegång i ett förtalsmål kan kosta över en miljon pund. Simon Singh har själv sagt att han skulle sluta skriva om han förlorade det här målet.

Simon Singhs senaste bok Trick or treatment, som är en genomgång av de vetenskapliga bevis som finns för olika alternativa behandlingsmetoder, finns på svenska och heter Salvekvick och kvacksalveri. Läs Idagsidans intervju med Simon Singh och hans medförfattare här.

Simon Singh är fil dr i fysik och har även skrivit böckerna Big Bang, Fermats gåta och Kodboken.

Maria Carling

Sedan tio år pågår en omfattande revision av den handbok som många psykiatriker i världen använder för att ställa diagnos, DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) – den amerikanska psykiatrikerföreningens handbok för standarddiagnoser. År 2013 ska den femte versionen av handboken vara klar.

Ett av förslagen är att Aspergers syndrom inte längre ska vara en egen diagnos utan ingå i den bredare gruppen autismspektrumstörningar. ”Aspies”, som aspergare ofta kallar sig själva, har protesterat.

I olika forum över världen diskuteras för- och nackdelarna, bland annat på svenska Aspergerforum. Risken finns att vissa inte alls kommer att få någon diagnos alls, menar några. Andra oroar sig mer för att den som får en autismdiagnos riskerar att betraktas som betydligt sämre fungerande än vad de flesta ”Aspergare” är.

I amerikansk press har det publicerats många inlägg i debatten. Psykologen Jean Mercer påminner i sin blogg på tidskriften Psychology Todays sajt att diagnosen Asperger kom in i den senaste upplagan av DSM så sent som 1994.

I en artikel i New York Times försvarar Catherine Lord tanken att låta Asperger ingå i gruppen autismspektrumstörningar. Hon är chef för Autism and Communication Disorders Center i Michigan, USA, och en av 13 medlemmar i psykiatrikerföreningen som arbetar med nya DSM V. Hon menar att det inte går att skilja det som beskriver mild autism från det som beskriver Aspergers syndrom.

Fram till den 20 april kan vem som helst lämna sin åsikt om hur den nya DSM V ska utformas. Du som har personlig erfarenhet eller starka åsikter om Aspergers syndrom eller andra psykiatriska diagnoser, gå in på hemsidan, läs och tyck: www.dsm5.org

Per Söderström

Innan du börjar släktforska: ta en funderare över
eventuella skelett i den gemensamma släktgarderoben. Enligt en brittisk
forskare gömmer det sig inte sällan oväntade och oönskade fynd där inne.

30 av 224 tillfrågade släktforskare hade gjort den
erfarenheten, enligt Anne-Marie Kramer vid University of Warwick. Här är några
citat från hennes intervjuer:

”Jag har en vän som fick veta att hans syster var
adopterad. Han har inte berättat för sin syster och störs av att hålla inne med
den informationen.” (72-årig kvinna).

”Min mamma irriteras av att hennes syster kan resa
utomlands för att tala med avlägsna släktingar som hon inte känt till tidigare,
men inte kan ta tåget för att hälsa på sin egen syster med motivet att det är
för långt.” (31-årig man).

”Min
mamma
och hennes syster visste inte att de hade haft en äldre syster som dött
när min mamma var tre.” (68-årig kvinna).

”Det faktum att min farmor var gravid när hon gifte
sig och att mina föräldrar var i samma situation innan jag föddes var sådant
som inte skulle avslöjas. En äldre kusin anklagade mig för att avslöja
hemligheter som bäst borde förbli hemliga.” (70-årig kvinna).

”Jag kom fram till att jag inte tycker om de flesta
av mina släktingar, så jag gav mer eller mindre upp släktforskningen. Ibland
upptäcker du mer om din släkt än du vill.” (40-årig kvinna).