Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Mia Sjöström

Mia Sjöström

Ett nytt ord har precis lanserats: stjärnfamiljen.

Ordet dök upp
som reaktion mot Göran Hägglunds uttalande om vikten av att barn växer upp med
både en mamma och en pappa – i en kärnfamilj.

Definitionen på en stjärnfamilj är alla som lever i en
familj där innehållet – omtanke, respekt, ansvar och kärlek – är viktigare än
den yttre formen. En stjärnfamilj kan vara en regnbågs-, enförälders-,
tvåförälders-, bonusförälders-, adoptiv-, donations- eller whatever-familj skriver Adventurous Blog.

Maria Carling

Va, vet du inte vad Twitter är? får man allt oftare höra. Trots att detta är den snabbast växande av de sociala medierna just nu är vi några stycken som inte börjat twittra ännu. Här är några exempel som kan få dig att avgöra om det är dags att börja:

Twitter handlar om att med 140 tecken svara på frågan: Vad gör du nu?
De haiku-korta meddelandena kan skickas både från telefon och dator.

Alltså twittrar många meddelanden av typen: ”Äter medelhavsmacka i Hötorgshallen. Fyllning: Hommous, Sahararöra, spenat och yoghurt. Alla våra åtta kollegor på avdelningen är med i dag.”

Men givetvis kan ett snabbt kortfattat meddelande innehålla mycket viktig information. Till exempel följande twittermeddelande som skrevs i New York den 15 januari i år :
”There’s a plane in the Hudson. I’m on the ferry going to pick up the people. Crazy.”
Läs mer här.

Psychology Today-bloggaren Moses Ma placerar in Twitter på Maslows behovspyramid och försöker förstå vilken typ av bekräftelse det handlar om. Slutsatsen blir att twitter-versum är ett slags medvetandeström i form av 140-teckens-satser som ständigt omger dig.

För att få en snabbintro till vad det handlar om. Gör vad en miljon redan har gjort. Se fyra minuter film från Current TV:s säsongspremiär på SuperNews!

Mia Sjöström

Artikeln”Undvik skilsmässa – dela lika” har både provocerat
och uppmuntrat SvDs läsare. Här är några av de kommentarer och mejl vi fått in
till redaktionen.

Först två olika tillbakablickar på livet – ett ojämställt
och ett jämställt:

Trettio år av
traditionellt kvinnoliv ligger nu bakom mig och slutade precis som artikeln
antyder att de kan göra: i skilsmässa. Under nästan hela tiden var jag
övertygad om att göra det rätta. Nu vet jag att det var fel. Jag vet också att
vi inte gav våra barn den bästa tänkbara gåvan som skulle ha varit jämställda
rollmodeller som de kan följa när de bildar familj. Statliga pengar bör stödja
moderna livsformer, individens val är dock fritt. Priset för det fria valet kan
bli högt” skriver Alexandra Clara.

”Vi är båda i 60-årsåldern, våra barn i 30-årsåldern, och vi
är fortfarande gifta (35 år i år). Vi har delat föräldraledigheten. Vi gick ner
till ca 90% i arbetstid båda två. Vi delade tiden för vård av barn. Jag (och
min man) fick egen tid för fritidsintressen. Vi deltog ofta båda i barnens
fritidsaktiviteter. Jag lämnade och min man hämtade på dagis. Ibland
trodde man att man skulle bli ”en våt fläck på golvet” men det gick,
idag får vi njuta av trevliga kontakter med barn och barnbarn. Äldsta sonen
delar f.n. för andra gången föräldraledigheten med sin fru. Vi lyckades även
med vårt mål att hålla två jämna (goda) löner. Skriver härmed under på alla de
goda råd som Tinni och Rebecka ger” skriver Eva.

Men Karl menar att
det är när man gör tvärt om – lever ojämställt – som man undviker
skilsmässa:

Det märkliga är
att ju mer jämställdheten ökar, desto oftare begär kvinnor skilsmässa. Sverige,
världens mest jämställda land, har också världens högsta skilsmässosiffror. Vad
beror detta på? Nej, lösningen till ett mer harmoniskt förhållande är förstås
att bägge könen respekterar och värderar varandras roller och inte försöker
vara både mamma och pappa på samma gång.”

Inte alla vill dela på föräldraledigheten:

”Vi är många som är helt avslappnade i vår mammaroll. Det
räcker med att bara vara. Och tänk er för tjejer innan ni delar på
föräldraledigheten. De sabbatsåren kommer inte tillbaka. Och att man skulle få
sämre lön och sämre jobb av att var föräldraledig är helt enkelt inte sant. Det
är tvärtom, jag lovar.” skriver Sofia.

”Jag tycker det är tråkigt liv att bara dadda med mina
barn men gör det för att man måste medan min fru tycker barnen är allt för
henne.” erkänner Omodern.

Men halvtidshemmapappan
och hans fru, båda egenföretagare, har delat:

”Sedan dottern var fyra månader
arbetar vi två till tre dagar var i veckan. Det innebär att vi både kan få den
intellektuella stimulansen som jobbet ger och anknytningen till barnet som
tiden med henne ger. Som far ser jag stor skillnad i hur min dotter relaterar
till mig jämfört med hur flertalet andra barn i samma ålder gör till sina
fäder. Som ett brev på posten ger rutinerna att allt annat i hemmet
delas upp.”

Halvtidshemmapappan tycker vidare
att man ska lagstadga om att dela föräldraledigheten lika:

”Menar jag att staten skall
bestämma över föräldrarna? Jag är i de allra flesta andra sammanhang liberal,
men i just denna fråga så kan statens faktiskt bestämma. Föräldrapenning är ett
bidrag som kommer ut statskassan som vi alla fyller på. Det är ingen ”rättighet” utan ett
ekonomiskt stimulansmedel som bör användas för att stimulera en god utveckling
av samhället.”

Och slutligen:

Ja, Tinni Ernsjöö Rappe har tidigare arbetat på Svenska
Dagbladet.

Nej, vi är inte kompisar. Jag har aldrig träffat vare sig
henne eller Rebecka Edgren Aldén före min intervju med dem.

Maria Carling

Den 2 april har blivit autismens egen dag. På torsdag är dags för den andra Världsautismdagen. Förra året instiftade FN nämligen World Autism Awareness Day för att rikta uppmärksamhet på hur många som har någon form av autism. Syftet är att världens länder ska bli bättre på tidig diagnos och tidig hjälp.

I Stockholm uppmärksammas autism på flera olika sätt under hela den här veckan. Biblioteken uppmärksammar detta genom att ladda bibliotekens Äppelhyllor (som har böcker om funktionshinder och för funktionshindrade med informationsmaterial och böcker om autismspektrumtillstånd.Det blir också föredrag med följande författare:

Onsdag 1 april, kl. 19.00, på Hornstulls bibliotek: Monica Klasén McGrath har skrivit boken ”Annorlunda barnbarn”.
Onsdag 1 april, kl 19.00, på Högdalens bibliotek: Jenny Lexhed som skrivit boken ”Det räcker inte med kärlek”.
Torsdag 2 april, på Stadsbiblioteket: Kl. 14.00, Gunilla Bergström, författare till ”Bill och Bolla” och ”Alfons Åberg”. Kl. 18.00, Birgitta Rubin, författare till ”Barnet i glaskulan”.
Hela veckan: Fotoutställning om Victor av den prisbelönte fotografen Lisa Thanner.

Hela vecka 14 visas fotoutställningen ”I Victors värld” av Lisa Thanner på Stadsbiblioteket vid Sveavägen.

Programmet arrangeras i samarbete med Föreningen Autism i Stockholms län och Autismforum. På deras hemsidor finns mycket information om autism.

På ABF-huset på Sveavägen visas fotoutställningen ”A som i Alice, Assistans och Autism” av Izabella Englund och Caroline Jensen (vernissage i kväll den 30 mars kl 19-21)

2 april kl 18-21 ABF-huset
Föreläsning ”Från ett professionellt och personligt perspektiv” i tre delar:
Sofia Lindström som själv har aspergers syndrom
Ingrid Unsöld, personlig assistent till en flicka med autism
Jesper Hållén, verksamhetsansvarig på Törngårdens autismcenter.

Maria Carling

Socialstyrelsen presenterade Folkhälsorapport 2009 i onsdags. Siffrorna på ökande psykisk ohälsa bland unga bekräftas återigen.

Så här sammanfattar Socialstyrelsen hälsoutveckligen bland unga:
Flera indikatorer pekar på att psykisk ohälsa är särskilt vanligt bland yngre kvinnor men att den ökar bland båda könen. Andelen självmordsförsök ökar kraftigt bland unga kvinnor, och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest och för alkoholförgiftning. Under sista åren har dödligheten bland unga män ökat något till följd av en liten ökning i flera dödsorsaker, nämligen skador, alkoholrelaterade dödsorsaker och möjligen även självmord.

Socialstyrelsen skickar ut starka varningssignaler, men det är tunnsått med tolkningar om varför den psykiska ohälsan ökar. Individualiseringen och arbetsmarknaden är två tongivande förklaringar.

Idet finstilta går det att hitta ljus i tunneln. Läs rapporten och gör din egen tolkning!

Fler tolkningar av varför den psykiska ohälsan bland unga svenskar ökar finns i idagsidans serie Helt sjukt.

Per Söderström

På måndag går startskottet för Ångestloppet, som beskrivs
som världens kortaste gatlopp. Löptävlingen, som inte är så mycket tävling utan
mer manifestation, hålls i Götgatsbacken i Stockholm och är 209 meter lång, det
vill säga backens längd. Deltagarna springer uppför, bör tilläggas.

Arrangörer är Fountainhouse som har sina lokaler i
kvarteret.

– Ångestloppet är vårt försök att, med humor och värme, få igång ett samtal om psykisk ohälsa och med
förhoppningen om att kunna rasera en del fördomar, säger Johan Rydegård på
Fountainhouse.

Han poängterar att psykisk och fysisk ohälsa ofta följs
åt. Den som mår dåligt mentalt rör sig vanligen mindre.

Motion är en viktig ingrediens i den psykiska
rehabiliteringen, vilket tydliggörs i det roliga pressmeddelandet. Det kom som
en läkemedelsförpackning och med prydlig etikett med ordination om regelbunden
motion. Inuti fanns, förutom pressmeddelandet, ett grönt svettband.

Johan Rydegård framhåller att loppet är öppet för alla
som någon gång mått dåligt, ett kriterium som inte bör utesluta någon. Han har
ingen aning om hur många som ska delta men hoppas på ett par hundra.

Start kl 14. Ingen vinner men alla får diplom. Som på
dagis, enligt Johan Rydegård.

Fountainhouse arbetar för att bryta vårdens traditionella
inriktning på det sjuka och istället lyfta fram det friska i alla människor. Strax
före jul skrev Idagsidan om Fountainhouse och deras verksamhet med närradion
Radio Totalnormal.

Maria Carling

”Dagligen hör jag mina skolkamrater uttrycka hur stressade de är. Uttryck som ”Gud vad jag är stressad!”, ”Det är alldeles för mycket att göra!” eller ”Jag har sån ångest!” är inte allt för ovanliga i vardagen hos dagens ungdomar. Tragiskt nog.”

Så skriver Jonas Haaland Pers, en av många som kommenterat första delen i vår nya idagserie Helt sjukt – om psykisk ohälsa bland unga. Jonas skriver att han ”hade bara väntat på att någon tidning skulle ta upp det här”.

Jonas mejlade inte bara en kommentar utan hela sitt senaste skolarbete i svenska om gymnasieungdomar och stress. Ta dig tid att få en inblick i gymnasieverkligheten och läs hans text här.

I morgon, torsdag, fortsätter vi vårt sökande efter ett svar på varför den psykiska ohälsan bland unga ökar. Två barnläkare som tillsammans har skrivit Välfärdslandets gåta söker svaren i samhällsstrukturen och våra allt högre hälsoideal.

Agneta Lagercrantz

Den franske fysikern och vetenskapsfilosofen Bernard d’Espagnat har fått årets Templetonpris för att han genom kvantfysiken visat att det finns något bortom tid, rum, materia och energi – ett dolt fält som han kallar ”den beslöjade verkligheten”.

– Och den verkligheten kan vetenskapen inte beskriva, menar d’Espagnat. Däremot stämmer högre former av spiritualitet väl överens med vad vi som kommer fram i den samtida fysiken.

D’Espagnat får priset ”för att han kastat nytt ljus över definitionen av verkligheten och de möjliga gränser som finns för den kända vetenskapen”. Han anses dessuton trovärdigt ha kunnat visa ”att det mänskliga sinnet kan klara att uppfatta djupare dimensioner”.

– Mysterier är en del av varats grundläggande förutsättningar, inte något negativt som måste utplånas, säger Bernard d’Espagnat. Möjligheten att annat, som konst och spiritualitet, kan förse oss med ett fönster mot den yttersta verkligheten kan inte uteslutas genom vetenskapliga argument.

Templetonpriset delas ut varje år till en enskild som på betydande sätt bidrar till att ”bevisa livets andliga dimensioner” och överstiger alltid summan för Nobelpriset. I år var det nästan 11,8 miljoner kronor.

Per Söderström

Du läste det först i Svenska Dagbladet. Vadå? Att
schimpanshanen Santino i Furuviks djurpark samlar på stenar som han senare
kastar på mänskliga besökare. Häromdagen blev denna observation en världsnyhet och en indikation på att schimpanser är smartare än man vanligen tror och inte
så olika sina kusiner människorna.

När jag och fotografen Oskar Kullander besökte
Furuviksparken utanför Gävle för två år sedan var Lundaforskaren Mathias
Osvath, som forskar på aporna där, hemlighetsfull om innehållet i en artikel
som han skrivit för en välrenommerad vetenskaplig tidskrift. Han ville inte
tala bredvid mun och därmed äventyra chanserna att bli publicerad. Handlade
artikeln månne om Santinos stensamlande? Nej, svarar Mathias Osvath på mejlen.
Den artikeln handlade om andra apobservationer och fick stor uppmärksamhet även
den. Men det var inget i jämförelse med artikeln om stenkastningen.

– Alla i USA, UK och Tyskland och en massa andra länder
tycks numera veta vem jag och Santino är, skriver han sedan han avslutat en
dygnslång intervjustafett med all världens medier.

Då, för två år sedan, berättade Mathias Osvath och
djurskötaren Ing-Marie Persson glatt om Santinos samlande av ammunition.
Mathias Osvath trodde inte att det skulle hålla för en egen studie. Men han
skrev den trots allt och skickade in den till tidskriften Current Biology som
uppenbarligen tände på alla cylindrar.

SvD:s artikel ingick i serien Apan i dig” som
handlade om just likheterna och skillnaderna mellan apa och människa.

Och här nedan kan du se såväl Mathias Osvath som Santino i ett Reutersreportage.

Per Söderström

Söndagens intervjuIdagsidan med de två föräldrar som valt att hemlighålla sitt 2,5-åriga barns kön för omvärlden har, inte oväntat, orsakat många mejl till Idagredaktionen och kommentarer på svd.se/idag.
Barnet ifråga, lille/lilla Pop, är förmodligen lyckligt ovetande om de starka känslor som hennes/hans uppenbarelse ger upphov till.

Här är några
av de mejlade reaktionerna:
”Fantastiskt, att vara stark och kunna ge ett barn en villkorslös uppväxt utan denna extrema könsrelaterade indelning vi alla skulle må så mycket bättre som människor om vi bara sluppit undan”, skriver signaturen Imponerad Agneta, 53 år.

Men alla är inte lika imponerade:
”Sedan urminnes tider har de olika könsrollerna varit en nödvändig förutsättning för vår arts överlevnad. Detta är något som vi i dag bär med oss i oförminskad omfattning, vilket innebär att vi omedvetet behandlar och bemöter barn på olika sätt utifrån könet. Detta är inget vi kan besluta att ändra på. Så i och med att föräldrarna känner till barnets kön blir det bemött på ett speciellt sätt, men av omgivningen, som är okunnig om könet, på ett annat sätt, vilket leder till en inkonsekvens, som rimligtvis inte kan vara till glädje för barnet. Alla barn skall ha möjlighet att lugnt få vila i sin könsidentitet.
Man kan gärna experimentera med sin egen identitet men icke med små barns!”
SkånePÅG

Och så här skriver signaturen Mats:
”Flickor och pojkar har redan från livets början olika konstitution som fysiskt och mentalt skiljer dem åt. Den ena gruppen är inte bättre än den andra och båda är ömsesidigt beroende av varandras egenskaper nu och i kommande relationer och arbeten. Och alla är inte lika. Men låt barnen utvecklas individuellt och i grupp under så bra förutsättningar som möjligt och tvinga inte på dem onaturliga androgyna egenskaper som de inte är utrustade för.
Låt flickor växa upp till frimodiga kvinnor och pojkar till pålitliga män! Det är bra könsroller.”

På svd.se/idag var kommentarerna många och till slut så vildvuxna att vi stängde av kommenteringen. Att diskutera kontroversiella frågor är inte alltid så lätt.