Annons
X
Annons
X

Idagbloggen

Per Söderström

Per Söderström

Dags för lite evolutionsteori igen. Och än en gång är det forskningsrön om att vi människor är mer styrda av evolutionen än vad vi tror.
Kvinnors intresse för en romantisk relation är svårare att avläsa än mäns. Det blev slutsatsen av ett experiment vid Indiana University i USA. 28 kvinnor och 26 män tittade på inspelningar från så kallade speed dates, arrangemang där deltagarna i snabb följd träffar flera tänkbara partners. De som tittade på filmerna kunde snabbt avgöra om en man var intresserad av en kvinna, trots att alla på filmen talade tyska. Däremot tog de flesta fel på kvinnans avsikter i vart femte fall. Betraktarna, män som kvinnor, trodde att kvinnorna på filmen var intresserade av en romans när de i själva verket bara var artigt vänliga.
– De mest svårtolkade kvinnorna blev missuppfattade i långt större utsträckning än de mest svårtolkade männen, säger forskaren Skyler Place.

Han hävdar att evolutionsteorin förutsäger en viss blyghet eller till och med försåtlighet hos kvinnor, som riskerar att betala ett högre pris än män om de skulle bli övergivna. Det är ju kvinnorna som blir gravida.
– Kvinnor har en mycket god anledning att få män att öppna sig och tala uppriktigt, för att på så sätt skapa sig en god uppfattning om mannen är en bra partner på lång sikt, säger Skyler Place.

Källa: eurekalert.org

Anders Haag

Släntrade förbi bokhandeln för att simma runt bland lockande titlar och engagerande texter. En lugn kontrast till buller, hets och butiker med prylar du inte behöver men måste ha. Men på avdelningen för psykologilitteratur skrapade jag plötsligt knäna blodiga, satte ned händerna mot en vass klippa och slog huvudet i en sten. Jag gick på grund. Det hade blivit så grunt. På ett stort bord bredde böcker ut sig som hetsade besökaren att bli mer effektiv: Ta fast tidstjuvarna! Få det gjort! Lev och verka till 100%. Vad man ska göra och varför verkade ingen fråga efter. Och har du specifika problem som gör dig mindre funktionell i det krävande samhället kan allt tydligen fixas på KBT-akuten: Sov gott! Bryt dina dåliga vanor! Höj din självkänsla! Kom ut ur tröttheten, depressionen, nedstämdheten och bli fri från stress, utmattningsproblem, ångest och självsvält! Frågan är bara var man ska börja, om man är en som jag som sover dåligt till och från, som ogillar mina dåliga vanor och min oförmåga att bryta dem, som är lättstressad och som blir trött på mig själv, livet och därtill nedstämd på kuppen. Eller är min deppiga attityd själva starten? Böckerna och tankarna ger mig ångest och jag stapplar ut från bokhandeln och känner mig nästan befriad då jag åter kan inandas gatans bensinmättade luft.

Några dagar senare, när vardag bytts ut mot helg och jag befinner mig hemma, botaniserar jag i mitt eget bibliotek. Utan någon specifik tanke plockar jag ut några böcker av den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung, sätter mig ned i läsfåtöljen och försjunker snabbt ned i det omedvetnas, eller ska man säga det undermedvetnas, ocean. Här simmar jag runt bland symboler och arketyper, möter min anima och lockas av den alkemistiska föreningen mellan sol och måne, kung och drottning. Efter några år med KBT, hjärnan och åter KBT har jag nästan glömt bort den här okända världen. Blir lite nostalgisk när jag minns hur man för tio år sedan kunde skriva artiklar om sagor och drömmar. Nu är allt sådant ”flum” borta, eller? En vän säger att allt går i vågor, det omedvetna, det omätbara och oändligt djupa Självet kommer snart åter. Jag vet inte. Men mitt lilla vardagsmedvetna jag flyter som en kork på ytan medan jag i alla fall under helgen kan simma vidare i denna uppfriskande dimension av mig själv där jag möjligen kan komma åt vad jag egentligen vill och varför.

Per Söderström

Få saker kan skapa sådan upprördhet som dålig hygien, nu senast i ett storkök i Göteborg. En hektoliter eller så med kokta makaroner hamnade på golvet, östes upp i kantiner och kördes ut till hungriga skolbarn, enligt uppgift. Själva ösningsproceduren fångades desutom på film. Stor skandal, liksom då tv filmade när köttfärs tappades i golvet i en ICA-butik.

Ännu har jag
inte nåtts av rapporter om att någon har blivit sjuk av de tappade makaronerna, eller av ICA-köttfärsen. Men det kan förstås ha hänt och adderat till listan av alla som just nu är sjuka i influensa och diverse förkylningar.

Hur som helst tycks hygienfrågor omgärdas av mängder av uttalade och outtalade regler och en rejäl portion moralism. Men renlighet kan ibland gå till överdrift. 2007 skrev Idagsidan om detta i serien Hel och ren. Bland annat berättade en hudläkare om hur han dagligen diagnostiserar så kallat atopiskt eksem som orsakats allt för ivrigt badande och duschande.

Per Söderström

Idagsidans pågående serie, Flexibel – nej tack, pekar på betydelsen av goda och framför allt regelbundna vanor. Lite mindre flexibilitet och lite mer rigiditet, skulle man kunna säga.
Här är ytterligare en god vana att klamra sig fast vid i en föränderlig värld: Tro aldrig på de eviga vardagssanningar som predikas av en förnumstig omvärld. Ta istället för vana att misstro truismer av typen: ät inte snö. Du får mask i magen.

Tidningen Vi listade i somras en mängd sådana luriga påståenden och fyller på med nya på sin sajt. Här är ett urval:
• Man får inte raka armarna. Då blir man blir som en varulv.
• Man får inte ha nylonstrumpor på vintern. Då kan de fastna på benen.
• Man får inte svälja kork. Då följer det med blodet och proppar igen hjärtat.
• Man får inte klia sig i skrevet. Om vinden vänder och tuppen gal kan man aldrig sluta.

Gemensamt för de här tvärsäkra påståendena är att de har ett uppfostrande syfte. Enligt min erfarenhet är det inte föräldrar och andra vuxna som strör sådana sentenser omkring, utan snarare barn som är något äldre än man själv, storasyskon, kusiner och andra kvasiauktoriteter. De har i sin tur snappat upp dem från andra ännu något äldre barn och så vidare. Påståendena förefaller också leva ett eget liv, ungefär som Bellmanhistorierna, som traderas på skolgårdar och lekplatser i en evig slinga utan vuxen inblandning.

Tidningen Vi kallar de här påståendena för ”lur”, rätt och slätt. Vill man vara lite modern och med sin tid, flexibel helt enkelt, kan man sortera in dem under rubriken faktoider. Det är ett ord som ännu inte slagit sig in i Svenska akademiens ordlista men som enligt Wikipedia är föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga.

Mitt bidrag kommer från barndomens abborrmete och förmedlades av en fiskekamrat. Och det är: masken måste täcka hela kroken. Om abborrarna ser krokspetsen nappar de inte.
Jag tyckte nog att det var lite si och så med nappandet oavsett maskens skick.

Du som läser detta är välkommen med egna ”lur” på Vi:s hemsida. Eller också skriver du dem som en kommentar här nedan, så skickar jag dem vidare till Jenny Morelli på Vi.

Per Söderström

”Studien visar att förlängd parningslek kan ske med en bra hane som är villig att uppvakta under längre tid än en dålig hane, och en hona som fördröjer parningsleken. På det viset ger varaktigheten av hanens uppvaktning information om hans typ. Genom att skjuta upp parningen kan honan utnyttja den informationen för att göra en viss gallring.”

Vad är det här? Ett utdrag ur en naturfilm med David Attenborough? Nej det är ett vetenskapligt försök att med matematiska metoder beskriva människors sätt att bilda par, heterosexuella par, bör tilläggas.

Det är forskare i London och Warwick som använt sig av spelteori för att undersöka hur människor av motsatt kön får ihop det. Av pressmeddelandet framgår inte hur forskningen gått till i detalj, men ordvalet skulle förmodligen få en svensk genusteoretiker att gå upp i limningen. Det talas om ”goda” och ”dåliga” hanar och att det är hanen som uppvaktar honan, inte tvärtom. Honan sägs vilja dra ut på parningsspelet för att ta reda på om hanen är villig att ta hand om avkomman efter parningen.

Så här säger professor Robert Seymor vid University College i London på klingande biologistprosa:
– Parningsleken hos ett antal djurarter sker under en längre tid. Mänsklig parningslek kan till exempel innebära en serie av middagar, teaterbesök, resor och andra utflykter under månader eller år. En partner – ofta män – får betala större delen av de finansiella kostnaderna, men båda könen får betala en betydande kostnad i tid som kunnat användas på andra produktiva verksamheter. Varför påskyndar inte människor och andra djur processen för att minska dessa kostnader? Svaret verkar vara att längre parningslek är ett sätt för kvinnor att få fram information om männen.

Har karln inte hört talas om jämställdhet, p-piller och könet som social konstruktion? frågar man sig av ren medkänsla. Kan man över huvud taget jämföra människor med djur? Ja, det kan man, anser många biologer. Här på Idagsidan skrev vi om sådana idéer i serien ”Apan i dig”.
Som motvikt till detta ber jag att få hänvisa till serien ”Pojkflickor och flickpojkar”.

Anna Asker

Chefen klagar när jag skriver utropstecken efter en uppmaning till läsarna att skicka in sina berättelser till oss. En yngre kollega hakar på och säger att hon aldrig använder utropstecken. På Språkrådets hemsida läser jag att utropstecken efter hälsningsfraser kan uppfattas som väl hurtigt eller familjärt.

Nervöst börjar jag gå igenom mejlboxen. Har alla människor som jag mejlat uppfattat mig som hopplöst omodern, familjär och hurtig med mina ”Hej!”?

Psykologen, sömnforskaren, hjärnforskaren och även statistikern skriver Hej, följt av komma, inspirerade av engelska hälsningsfraser. Informatören låter Hej sväva fritt utan skiljetecken. Den kritiska kommunikationskonsulten skriver ett bistert Hej med punkt efter.

Men medicinprofessorn, ridläraren, sociologen, arbetslivsforskaren och fackpressredaktören skriver ”Hej!”.
Skönt, jag är inte ensam.

Ett samtal med språkvårdaren Rickard Domeij på Språkrådet ger också lite stöd.
– Jag försöker hålla på att ha utropstecken, det är den kombination vi har i Sverige och jag tycker att man inte nödvändigtvis behöver gå över till engelska bara för att man använder e-post.
Enligt Språkrådet är det vanligast att använda utropstecken efter hälsningsfrasen. Det går också att använda komma efter hejet, men då ska följande rad börja med liten bokstav. Man kan även använda punkt, men då fortsätter man på samma rad som hejet.
Rickard Domeij tillägger att användandet av utropstecken kanske är på väg att luckras upp.
– Engelskans påverkan spelar stor roll. I och med att det kommit in mycket informellt skriven text i bloggar och webbsidor så blir det automatiskt fler människor som inte har koll på normen. Det kan också påverka.
Numera är det vanligare med uppmaningar utan utropstecken, medan man tidigare gick mer på fasta regler. Det blir lite artigare att sätta punkt efter uppmaningen, inte lika uppfordrande. Till och med Aj kan följas av punkt, om det inte gör så förfärligt ont.
Men ett och annat utropstecken kan man nog fortsätta att använda, de livar upp lite.

Per Söderström

Efter att vi avslutat artikelserien Slita eller slänga fick vi ett poetiskt bidrag som vi inte vill undanhålla er. Det är Ulla Sirén som knåpat ihop några verser sedan hon läst artiklarna om vårt förhållande till prylar. Här är Ullas alster. Visst doftar det lite Povel Ramel?

Spararen och Slängaren

Slängaren säger: Livet är kort.
Det är jag själv som ska slänga bort.
Ingen av sorg eller saknad ylar
att inte få städa mina prylar.

Spararen säger: Man kan inte veta.
En vacker dag så börjar du leta.
Dessutom kan det möjligen hända
att något går att återanvända.

Till Slängarens fasa det samlas på hög
saker som inte till någonting dög.
Slängaren fyller containern full.
Spararen tiger för husfridens skull.

Men då Spararen ser gamla älsklingsplagg
slängas iväg, så reser han ragg.
Slängaren är inte rädd eller blyg.
Hon tänker så här: Jag slänger i smyg.

Fråga till min eftervärld

Dessa papper, papper!
Var låda, var mapp är
till brädden full.
För min eftervärlds skull
vill jag kasta, kasta.
Jag vill utan pardon
till en sopstation
för papper kan bara belasta.
Jag slänger dem, därmed basta.

Denna tvekan, tvekan,
som – ack och ve – kan
stoppa min färd.
Jag hör min eftervärld
säga ”Spara, spara!”
Då jag är på vippen
att åka till tippen
hindrar den mig från att fara.
Men VAD är värt att bevara?

Per Söderström

Innevarande år, 2009, har av FN proklamerats som det internationella astronomiåret. Och detta med anledning av att det är 400 år sedan italienaren Galileo Galilei år 1609 började studera stjärnhimlen genom sitt teleskop. Trots förföljelse från katolska kyrkan etablerade Galilei den heliocentriska världsbilden, det vill säga att jorden roterar runt solen.

Nu vill FN och en mängd vetenskapliga sammanslutningar i 135 länder “föra universum närmare jorden” genom olika evenemang och aktiviteter. Numera är vi väl ganska överens om det heliocentriska men däremot har många en tämligen diffus bild av världsrymden. Diffus är den inte minst därför att så kallad ljusförorening är ett problem i västvärlden. Våra upplysta städer förser oss med ett ständigt mysljus som skymmer sikten upp mot stjärnorna. Om bland annat detta skrev vi på Idagsidan i serien ”Mörkrets ljusa sidor” 2007.
Astronomiåret är en mycket naturvetenskapligt syftande satsning. Men åsynen av en klar stjärhimmel kan också väcka existentiella grubblerier, ja till och med religiösa. Även dessa aspekter och de mer profant kulturella ska tas upp under året, enligt arrangörerna.

Men hur var det egentligen med årtalet för Galileis debut som stjärnskådare? Var det inte först 1610 han fick teleskopet att fungera? Enligt Wikipedia kikade han i teleskopet för första gången den 7 januari 1610. NE skriver att han sommaren 1609 hörde ett rykte om att kikare hade tillverkats i Holland, varpå han byggde en egen och upptäckte Jupiters månar i början av 1610. Är astronomiåret för tidigt ute? Är 1610 redan upptaget av något annat?

Per Söderström

En dos av hormonet oxytocin som sprejas i näsan gör dig bättre på att komma ihåg ansikten. Det påstår en forskargrupp i Zürich och New York.
– Detta är den första studie som visar att en enda dos av oxytocin förbättrar minnet för mänsklig men inte för icke mänsklig stimuli, säger Ernst Fehr vid universitetet i Zürich till EurekAlert.

Forskarna genomförde test där hälften av deltagarna fick en dusch hormon i näsan innan de fick se på bilder av såväl ansikten som livlösa objekt, exempelvis hus, statyer och landskap. Den andra halvan fick placebo, alltså ett overksamt medel.
Dagen därpå fick testpersonerna åter titta på en uppsättning bilder varav somliga var desamma som dagen före medan andra var nya.
De som fått oxytocin visade en klar förbättring i förmågan att känna igen ansikten. Däremot noterades ingen skillnad för döda föremål. Oxytocin är viktigt i samband med barnafödsel och amning.

Kan det här vara en förklaring till att somliga har så svårt att minnas ansikten? För några år sedan skrev vi här på Idagsidan om ansiktsblindhet, prosopagnosi. Psykologen Görel Kristina Näslund, som själv ständigt glömmer ansikten, hade skrivit en bok i detta tidigare ganska outforskade ämne. Vi intervjuade också författaren Inger Frimanson som även hon är ansiktsblind.

Huruvida män eller kvinnor är bättre eller sämre på att minnas ansikten har inte forskargruppen svarat på.

Per Söderström

Religiösa människor har mer självdisciplin än icke troende och är därför mer framgångsrika i livet, hävdar en amerikansk psykolog i en ny studie. Professor Michael McCullough vid universitetet i Miami har gått igenom 80 år av forskning i ämnet och kommit fram till att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra. Och det är religionens disciplinerande regler om hur man bör leva sitt liv som ligger bakom detta.

Men religionen kan också missbrukas påpekar professor McCullough i ett pressmeddelande.
– Samma sociala kraft som motiverar generositet och välgörenhet kan få folk att ta på sig bombbälten och spränga sig själva i fullsatta bussar.

Professorns personliga tro framgår inte av pressmeddelandet, men däremot av en artikel av John Tierney i New York Times. Och den är tämligen ljum.
– Jag är intresserad på ett professionellt plan, men privat engagerar jag mig inte så mycket, säger McCullough till tidningen.
Han tillbakavisar också reporterns invändning om att urvalet kan bli snett, då människor med sämre självkontroll kanske väljer bort religion i hög utsträckning. Kvar blir de som inte blir uttråkade av att sitta av långa gudstjänster vare sig det är i kyrkor, synagogor eller moskéer. Nej, svarar McCullough, mätningar av hjärnor hos människor som ber eller mediterar visar att det är mycket aktivitet i två områden som är viktiga för självdisciplin och uppmärksamhet.
– De ritualer som religioner har uppmuntrat i tusentals år förefaller vara en sorts träning i självkontroll, säger han.