X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Skärmavbild 2015-01-12 kl. 22.44.01SÄLEN Det finns ett samband mellan det svenska  flygvapnets spaningsinsats över Libyen 2011 och de svenska FN-soldater som nu ska skickas till Mali.

Den FN-mandaterade Natoinsatsen över Libyen, där uppdraget var att skydda civila mot Gaddafiregimens attacker, ledde i oktober 2011 till att diktatorn störtades (för att sedan lynchas till döds av en mobb på öppen gata, ett övergrepp som förstås gick utanför FN-mandatet).

De vapen som från Gaddafiregimens förråd som plundrades har sedan spritt sig från Libyen över Sahelområdet i Afrika, till Sinai och till Syrien. Legosoldater från Sahelområdet som Muammar Gaddafi tidigare rekryterade, bland annat från det tuaregiska nomadfolket, drevs sedermera iväg från Libyen till Sahelområdet. En del av dem har varit med om att försöka skapa en jihadistiskt utbrytarstat i norra Mali.

Mali är ett vidsträckt land, tre gånger så stort som Sverige till ytan, och ett av jordens  fattigaste. De norra delarna är i stort sett väglöst land. I norr opererar al-Qaida i Nordafrika och andra salafist-jihadistiska grupper.

Men det pågår fredssamtal i Algeriet och på FN:s begäran ska Sverige skicka soldater till Mali inom kort som en del av FN-operationen Minusmas underrättelseenhet i syfte att bistå regeringssidan i Bamako, skydda civila, underlätta för biståndet och repatrieringen av flyktingar.

På Folk och försvars rikskonferens i Sälen hölls idag ett matnyttigt inslag om Mali. Jag vill varmt rekommendera BBC-korrespondenten Alex Duval Smiths föredragning om läget där. Alex Duval Smith, som delvis har svenskt påbrå, har varit stationerad i Mali i två år, sedan franska soldater anlände dit i februari 2013. Hon berättar med kunskap, bilder och inlevelse. Peter Öberg, tf chef Minusmas västra sektor i Mali, är på plats och bidrar med sin konkreta direktrapportering.

Se klippet här (cirka en timme in i diskussionen)

Men detta inlägg avslutar jag min Mellanösternblogg på svd.se.

Det första inlägget skrev jag hösten 2008 från Amman och sedan dess har det blivit långt över 400 blogginlägg, från många länder. Det har varit väldigt stimulerande.

Men allt har sin tid. Jag övergår nu till ren frilansverksamhet – och dyker antaligen upp på olika håll, kanske även i SvD:s papperstidning ibland.

Min nya blogg hittar ni på bittehammargren.com

Tack för alla stimulerande läsarbrev.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Nu när det är sorgens dagar för yttrandefriheten i Europa, låt oss inte glömma hur det är för utsatta satirteckare, bloggare, fotografer och journalister i Mellanöstern. 

Vid Jafali-moskén i den saudiska hamnstaden Jidda finns ett tälttak upprest. Tälttaket leder tankarna till ett svenskt partytält. Men det är inga festligheter som utspelas där.  Där utmäts ibland grymma kroppsstraff efter fredagsbönen.

Intill tälttaket har jag själv sett en skylt som visar: Fotografering förbjuden.

I Saudiarabien kan domare döma åtalade till piskrapp, amputationer och halshuggningar med svärd. Och det är straff som utmälts offentligt.

Skärmavbild 2015-01-08 kl. 22.03.19

Vid Jafali-moskén kommer enligt Amnesty International den saudiske bloggaren Raif Badawi att bli utsatt för 50 piskrapp  fredagen den 9 januari. Då ska myndigheterna börja utmäta den första omgången av hela 1000 piskrapp (!) som Raif Badawi är dömd till.

Att ge en människa 1 000 piskrapp på en gång kan leda till döden. Men nu ska i stället Raif Badawi få uppleva en utdragen plåga. Han ska utsättas för 50 spöstraff åt gången i 20 veckor framåt. Man kan befara att såren på hans rygg inte hinner att läka mellan varje omgång.

Sådana barbariska straff utdelas i det oljerika kungarike, som hela västvärlden vill hålla sig väl med på grund av möjligheten att göra affärer.

Raif Badawi är inte bara dömd till 1 000 piskrapp utan dessutom tio års fängelse. Vad är då hans ”oerhörda brott”? För några år sedan öppnade han en sajt där han lät människor uttrycka sina åsikter om livsåskådning.

För detta dömdes han för att ha förolämpat islam. En domare ville se honom dömd till döden. Men hans försvarare, människorättsaktivisten och advokatenWaleed Abu al-Khair, hoppades för ett år sedan att Raif Badawi skulle bli frikänd. Det visar vilket godtycke det är i rättsskipningen. Saudiarabien har ingen skriven strafflag utan ultrakonservativa domare utgår från sina egna tolkningar av Koranen och sharia.

Men sedan i april sitter även Waleed Abu al-Khair i fängelse, dömd av en anti-terroristdomstol för att ha försvarat mänskliga rättigheter och gjort det synligt på twitter. Att han är Palmepristagare och internationellt känd har inte hjälpt honom det minsta. Kanske snarare tvärtom.

Två kvinnliga förare kommer också att ställas inför anti-terroristdomstolen, vilket jag skrivit om tidigare i SvD. 

Det är bisarra och djupt kränkande rättsliga ingripanden, som är till för att skrämma andra till tystnad.