Folkfest på Profetens födelsedag

KAIRO

Egypten är lättrörligt som kvicksand. I dag firar egyptierna. Inte att en despot har fallit utan att det är Profetens födelsedag, mawlid. Dagen började med att Kairo vaknade långsamt. Folk fick äntligen sova ut efter arton vaknätter under upproret.

Vägarna låg så öde på morgonen att det nästan såg ut som om det var utegångsförbud även i dagsljus. En normal tisdagförmiddag brukar trafiken annars korka igen i Kairo.

Men vid lunchtid, efter middagsbönen, började livet ta fart. Också butiksägarna i basarkvarteren i Khan al-Khalili slog upp sina plåtjalusier. Snart stömmade helglediga egyptier och enstaka turister till för att flanera i basarkvarteren, titta in på Nobelpristagaren Naguib Mahfouz favoritcafé som nu bär hans namn, eller ta ett glas te med mynta och en vattenpipa på något av de uteställen där månglarna bjöd ut pynt till barnen, godsaker och tyger. Utanför moskéerna började folkfesten, som en religiös festival.

Firandet av profetens födelsedag är en del av det folkliga islam som anses vara kätterskt i det wahhabitiska Saudiarabien.

Men så inte i Egypten, där människor sällan missar ett tillfälle att fira.

På fredag blir det dags igen: då är det en vecka efter Mubaraks fall, en händelse som skakat om hela Mellanöstern och vars fulla återverkningar det ännu återstår att avläsa. I den här regionen brukar despoter sitta på livstid. Men tunisier och egyptier har satt stopp för det. Nu protesterar människor på gatorna i Jemen, Bahrain, Algeriet och andra arabländer.

Och i Iran vill oppositionen i den Gröna rörelsen se en parallell mellan Tahrirtorget i Kairo och Azadiplatsen i Teheran.